- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 21. Papua - Posselt /
1423-1424

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Porthan, Henrik Gabriel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1423

Porthan

1424

sionsanstalt, tills han 1777 befordrades till
elo-quentiae professor, hvilken plats han
innehade till sin död. Endast en gång företog
han en studieresa till utlandet, nämligen 1779,
då han besökte norra Tysklands mest betydande
universitetsstäder, bl. a. Göttingen, och
därefter, mot slutet af året, öfver Köpenhamn
återvände till hemlandet. Han kallades 1787
till medlem af Vitt. hist. o. ant. akademien
och 1796 af Vetenskapssocieteten i Uppsala,
erhöll 1802 kansliråds titel och afled ogift. -
P. upprätthöll som innehafvare af eloquentiæ
professuren den nyhumanistiska riktning,
som företrädaren H. Hassel, hvars förtjänst
han i ett latinskt minnestal framhöll, gett
åt de latinska språkstudierna. Han betraktade
romarspråket mindre från lingvistisk synpunkt
än som ett medel för framställning i bunden
och obunden form och som ett uttryck för den
klassiska kulturen. Latinkunskapen blef från hans
tid allmän. I fråga om poesien och vältaligheten
värderade han de klassiska förebilderna, men
skattade tillika högt folkpoesien och yrkade
på diktkonstens föryngring. Han kan således
räknas bland förromantikerna. Fr. M. Franzén,
som af P. varmt omhuldades, erkände, att denne
"bildat hans smak". Vid akademiska tillfällen
författade han tal i versform, vanligen på latin,
men någon gång äfven på svenska. Han behandlade,
i synnerhet i enskilda föreläsningar, andra
lärdomsgrenar, när helst sådant genom brist
på lärarkrafter vid universitetet syntes
vara nödigt. Lärdomshistorien, filosofien
och historien voro ofta ämnen för hans
föredrag. I samband med sitt hufvudämne
upptog han arkeologien och numismatiken;
äfven grekiskan ingick i hans kurser. För att
göra den akademiska ungdomen bekant med hvad
som utom hemlandet inträffade, plägade han
om lördagarna uppläsa och kommentera de under
veckan ankomna tidningarna. Hans föreläsningar
gjorde ett så mycket lifligare intryck, som de
voro kryddade med träffande anmärkningar och
anekdoter, i hvilka hans mångsidiga lärdom och
rika minne kommo i dagen. Sålunda blef P. den
inflytelserikaste bland alla lärare, som verkat
vid Finlands universitet. Särskildt bör det
inflytande han som lärare i de filosofiska
disciplinerna utöfvade ihågkommas. Anhängare
af en eklektisk filosofi, som enligt Lockes
system stödde sig på erfarenhetens vittnesbörd
och i sina moraliska konsekvenser ledde till
en eudemo-nistisk uppfattning, bekämpade
han med skärpa den nya, kantska filosofien,
som redan genom Kants och hans lärjungars
dunkla framställningssätt syntes honom af
skräckande. Han lyckades genom sina föreläsningar
och disputationer för lång tid utestänga den
kantska filosofien från Åbo universitet. På
den teologiska bildningen utöfvade han ett
stort inflytande. Han undervisade i teologiens
historia och den teologiska litteraturen samt
sökte höja den andliga vältaligheten. I enlighet
med sin filosofiska riktning var han, dock med
mycken varsamhet, en anhängare af den neologiska
teologien. En af P. utarbetad pedagogisk kurs
trycktes icke, men spreds i handskrifna exemplar
och verkade till undervisningsväsendets
förbättring. Jämte denna omfattande
lärarverksamhet handhade P. flera andra värf i
universitetets tjänst. Äfven sedan han af gått
från sin plats som universitetsbibliotekarie,
skötte han oaflåtligt som vikarie eller utan
särskildt

förordnande biblioteket, som han kallade
sin "pupill". Biblioteket ordnades enligt
den s. k. formålprincipen. Sitt enskilda
bibliotek öfverlämnade han genom testamente
till den allmänna samlingen. Han ökade
universitetsbibliotekets bokförråd med
sällsynta skrifter och grundlade universitetets
myntkabinett. Universitetets invecklade
ekonomiska angelägenheter omfattades af
honom med lifligt intresse. Till den nya
universitetsbyggnaden, hvars grundsten 1802
lades, bidrog han genom att jämte andra insamla
en byggnadsfond och genom att med sitt inflytande
påskynda företaget.

Medan P :s lärarverksamhet omfattade flera
olika vetenskapsgrenar, var hans egentliga
forskningsarbete nästan uteslutande egnadt
åt Finland, dess forntid, språk, litteratur
och geografi. Som biblioteksamanuens och
bibliotekarie hade han gjort sig förtrogen
med allt hvad litteraturen kunde meddela om
Finland, och oaflåtligt var han sysselsatt med
att insamla nya notiser, hvarvid bl. a. de gång
efter annan i och för inspektion af akademiens
hemman företagna resorna i landet voro honom
till nytta. Den första frukten af dessa studier
var af-handlingen De poesi fennica (utg. i
disputationer 1766-78, men icke afslutad), där
han för första gången redogör för den finska
runopoesiens egendomliga skaplynne och olika
arter, belysande framställningen med utdrag
ur tryckta eller ännu på folkets läppar
lefvande sånger, bl. a. trollsånger. Han
gaf uppslaget till insamlandet af finska
folksånger, som sedermera fullföljdes af
E. Lönnrot. Han var en af grundläggarna
af den finsk-ugriska språkforskningen och
fann vid sin behandling af kulturorden och
trollsångerna den metod, som senare genomförts
i den komparativa kulturordsforsk-ningen
och folkloristiken. Märkliga äro de under
hans presidium af K. Lencqvist utgifna
disputatio-nerna De superstitione veterum
Fennorum theore-tica et practica (1782). Han
började behandla det finska språkets grammatik
i afhandlingen De præ-cipuis dialectis
linguæ fennicæ (1801), hvaraf dock endast en
disputationsdel utkom. Ett omfattande finskt
etymologiskt lexikon var under utarbetning, men
hann icke slutföras. Medan P. på dessa områden
var en vägbrytare, som angaf den riktning,
i hvilken efterföljarna skulle gå, var han i
tillfälle att framlägga afslutade arbeten på
den finska häf-daforskningens fält. Det finska
universitetsbibliotekets öden skildrade han i
Dissertatio historiam bibliothecæ regiæ academiæ
aboensis exponens, som med "Appendix" utkom i
25 disputationer (1771-95). Hans hufvudverk i
Finlands historia, Af. Pauli Juusten Chronicon
episcoporum finlan-densium, annotationibus et
sylloge monumentorum illustratum (utg. 1784:-1800
i 56 disputationer), utgaf s visserligen
som en ny uppl. af Juustens biskopskrönika,
men svällde ansenligt ut genom P :s noter
och kommentarer. P. utvecklade där hela sin
historiska lärdom och meddelade i noter in
extenso eller i utdrag en mängd för Finlands
historia viktiga urkunder, hvarigenom denna
disputationsserie blef en hufvudkälla för
Finlands äldre, i synnerhet kyrkliga, historia
intill senare hälften af 1500-talet. 1796-1801
utgaf P. i disputationer ett supplement till
Celses "Bullarium" under titeln Ad recensionem
Bullarii romano-sveogothici, a nob. a Celse
editam, accessio. Likaså var det i dispu-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:41 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfca/0772.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free