Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Portugal - Portugal (da Fonseca), Marcos Antonio - Portugalete - Portugaläs, num. Se Dukat, sp. 1042 - Portugis - Portugisiska Guinea - Portugisiska Guyana. Se Guyana 5 - Portugisiska litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
utbryta i industristäderna och återkommo
alltjämt ånyo, monarkisterna började hösten
1911 anstifta resningar, särskildt i norra
P., och i parlamentet blef partistriden allt
häftigare mellan de moderate under Camacho och
radikalerna under Affonso Costa. I juni 1912
bildades under intrycket af faran för monarkiska
stämplingar en blandningsministär under Duarte
Leite, och ett af kapten Paiva Couceiro gjordt
försök att från spanska gränsen företaga ett
monarkiskt restaurationsfälttåg strandade
snart på arméns lojalitet mot republiken
och spanska regeringens energiska åtgärder
mot insurgenterna vid gränsen. I jan. 1913
lyckades Costa och hans radikala partivänner
komma till makten; han blef premiärminister
och undertryckte med skoningslös stränghet alla
monarkistsammansvärjningar. Partisplittringen
förlamade dock fortfarande parlamentets
verksamhet, och arbetaroroligheterna
fortforo. En försoningsministär bildades
(febr. 1914) under Bernardino Machado, men
då det stora europeiska kriget utbrutit i
aug., förvirrades ytterligare de politiska
förhållandena i P. genom frågan om eventuellt
deltagande i kriget såsom Englands bundsförvant
i öfverensstämmelse med en gällande traktat
om ömsesidigt försvar af de båda staternas
kolonier. Under förhandlingarna härom aflöstes
Machado (dec. 1914) af Azevedo Coutinho som
premiärminister; vid nyåret 1915 hade det
emellertid ännu ej kommit till någon officiell
krigsförklaring mot Tyskland från P:s sida.
Litt.: De Santarem, "Quadro elementar das
relacões politicas e diplomaticas de P." (18
bd, 1842-62), A. Herculano, "Historia de
P." (1845-52, 4 bd, flera uppl., går till Alfons III),
Rebello da Silva, "Historia de P. nos
seculos 17 e 18" (5 bd, 1860-71), Giedroyc,
"Résumé de l’histoire du P. au XIX: siècle"
(1876), Oliveira Martins, "Historia de P." (4:e
uppl. 1887), M. M. Mac. Murdo och M. Monteiro,
"History of P." (3 bd, 1888-91; går till 1279),
A. Zimmermann, "Die kolonialpolitik P:s und
Spaniens" (1895), Strandes, "Die portugiesenzeit
von Deutsch- und Englisch-Ostafrika" (1899),
Whiteway, "Rise of the portuguese power in India
1497-1550" (s. å.), E. J. de Vasconcellos,
"As colonias portuguezas" (2:a uppl. 1903),
V. de Bragança Cunha, "Eight centuries of
portugueze monarchy" (1911), A. Marvand, "Le
P. et ses colonies" (1912), Teixeira de Souza
(P:s siste monarkistiske ministerpresident),
"Para a historia da revolução"(2 bd, s. å.),
Abilio Magro, "A revolução de conceiro"
(s. å.), C. Malheiro Dias, "Em redor de
un grande drama" (s. å.), Manuel Valenti,
"Die monarchische gegenrevolution" (s. å.,
jämväl på portugisiska), samt G. Diercks,
"Das moderne P." (2:a uppl. 1913).
V.S-g.
Portugal (da Fonseca) [pårtoga’l], Marcos
Antonio, Portugals mest betydande tonsättare,
f. 1762 i Lissabon, d. 1830 i Rio de Janeiro,
blef 1782 ackompanjatör vid operan i Madrid,
skref 1784-91 många smärre sångpjäser för
Lissabons scener och vistades 1793-99 i Italien,
hvarest han (där benämnd Portogallo) gjorde stor
lycka med ett 20-tal operor, bl. a. Demofoonte,
Argenide, Vastuta, Lo Spazzacamino principe och
La bacchetta portentosa. Som hofkapellmästare i
Lissabon skref han vidare 13 sceniska verk. Hans
operor uppfördes dessutom i flera hufvudstäder
i Europa. Sålunda öppnades på Förste konsuln Napoléon
Bonapartes befallning Théâtre italien i Paris
1801 med P:s opera Non irritar le donne. 1810
följde han den tre år förut till Brasilien
flyktade portugisiska konungafamiljen samt
blef i Rio de Janeiro kapellmästare och
generalmusikdirektör för kyrka, teater och
kammarmusik. 1813 erhöll han jämte sin broder
Simão P. i uppdrag att förestå det nya
konservatoriet i Veracruz. Efter ett nytt
besök i Italien, 1815, återvände han till Rio
och stannade kvar där äfven efter hofvets
återflyttning till Lissabon 1821. Utom 40
operor skref P. operetter, 5 stora mässor, 2
tedeum med orkester, misereren, psalmer m. m.
A. L.*
Portugalete [pårtogale’te], stad i spanska
prov. Vizcaya, vid Nervions utflöde i
Vizcayaviken och vid järnvägen Bilbao-P.,
9 km. från Bilbao, till hvilket det är
en uthamn. 5,182 inv. (1900). Badort.
J. F. N.
Portugaläs, num. Se Dukat, sp. 1042.
Portugis, inföding i Portugal.
Portugisiska Guinea [ginea], en Portugal
tillhörig koloni på Afrikas västkust, från
Kap Roxo i n. till mynningen af floden Cogon
i s., 33,900 kvkm., 820,000 inv., på landsidan
omslutet af franskt område. Det genomflytes af
floderna Rio Cachéo, Rio Grande och Rio Geba,
som bilda breda æstuarier. Till kolonien höra
äfven de utanför kusten liggande Bissagos-öarna
(se d. o.). Landet är i allmänhet sumpigt,
klimatet hett och osundt. Invånarna äro
mestadels negrer af olika stammar. Hufvudstaden,
Bolama, ligger på ön af samma namn (en af
Bissagos-öarna). Portugals anspråk på detta
land datera sig från 1400-talet, men först genom
en skiljedom 1870 erkändes dess rätt häröfver
emot England, som tagit det i besittning. Ett
fördrag med Frankrike 1886 (med tillägg af
1901) utvidgade kolonien betydligt mot det
inre. De viktigaste produkterna äro jordnötter,
kautschuk, vax, kaffe, kakao, men jordbruket står
lågt. Handeln ligger i fransmäns och belgares
händer. Ett belgiskt bolag har bildats för
handeln på denna koloni. Koloniens inkomster
och utgifter beräknades 1910-11 till 309,900
milreis (escudos). Importen hade 1911 ett värde
af 1,37 mill. escudos och exporten af 845,800.
J. F. N.
Portugisiska Guyana. Se Guyana 5.
Portugisiska litteraturen går tillbaka till
1200-talet, och inom dess historia kunna följande
perioder särskiljas: 1:a per., hofdiktning i
provensalsk art, under 1200-talet och förra
delen af 1300-talet; 2:a per., fortfarande
hofdiktning, men då företrädesvis efter
spanskt mönster, till början af 1500-talet;
3:e per., klassisk renässansdiktning under
italiensk-spanskt inflytande, urartande till
formalism och förfall, till början af 1700-talet;
4:e per., förfallet fortfar, fransk-klassiskt
inflytande, till början af 1800-talet; 5:e per.,
nyromantisknationell diktning, till omkr. midten
af 1860-talet; slutligen som en 6:e per.,
den därpå följande tiden med opposition mot
romantiken och modernare riktningar. – 1:a
perioden. Medeltidens portugisiska poesi var i
det hela en konstlad hofpoesi och idkades inom
konstälskande furstars hofkretsar. Där odlades
ensidigt lyriken och detta mest en lyrik, som var
främmande till såväl form som anda, lånad från
de provensalske trubadurerna och senare äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
