Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posen - Posera - Posidippos - Posidonia, bot. - Posidonia, paleont. Se Posidonomya - Posidonomya l. Posidonia, paleont. - Posilipo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Provinsialregeringens säte är staden
Posen. Af bildningsanstalter eger P. ett
betydligt antal, bl. a. 17 gymnasier, ett
realgymnasium, en högre och en realskola, 2
progymnasier, en landtbruksskola, 10 lärar-
och 2 lärarinneseminarier, 3 döfstum- och 1
blindinstitut m. m. – P. var fordom en del af
konungariket Polen. Vid dettas första delning
(1772) kom det s. k. Netzedistriktet (se
d. o.) och 1793 den södra delen (som därefter
kallades Syd-Preussen) till Preussen. 1807–15
hörde P. till hertigdömet Warschau. –
2. (Po. Poznán) Hufvudstad i prov. och
reg.-omr. Posen, sedan 1910 med titeln
"residensstad", säte för provinsialregeringen,
generalkommandot för 5:e armékåren, ärkebiskopen
af Gnesen och P., en generalsuperintendent och
en oberlandesgericht, ligger på ömse sidor om
Warthe och vid flera järnvägslinjer (till Danzig,
Frankfurt a. O. och Breslau m. fl.). 156,691
inv. (1910), 2/3 katoliker. P. är en fästning af
första rangen och af stor strategisk vikt. Dess
inre befästningar utgöras af ett citadell och
en bastionerad enceinte, som uppfördes efter
1827. De yttre befästningarna, en gördel af fort,
började anläggas 1876. I början af 1902 slopades
enceinten på vänstra Warthestranden samt fort
Hake. Den förnämsta delen af staden ligger på
vänstra stranden af Warthe och omfattar den
s. k. Altstadt och den moderna Neustadt, som
uppstått först under preussiska väldet; på högra
Warthestranden ligger förstaden Wallischei
(Chwaliszewo), bebodd af den fattiga polska
befolkningen. Bland de äldre byggnaderna
finnas inga märkliga utom stadshuset, från
början af 1500-talet, i slavisk-romansk stil. De
förnämsta nyare äro det kungliga residensslottet
(1907–10), justitiepalatset, stadsteatern,
Raczynskiska biblioteket (omkr. 750,000 bd),
Kejsar Vilhelms-biblioteket (200,000 bd)
och Kejsar-Fredriks-museet (1903). P. har
15 katolska och 3 evangeliska kyrkor, en
1903 stiftad kunglig akademi för att genom
föreläsningar och vetenskapliga kurser främja
tysk kultur i östra Preussen, ett hygieniskt
institut (1899), 3 gymnasier, en högre
realskola, ett högre statsläroverk för flickor
(med lärarinneseminarium) samt ett flertal
andra undervisningsanstalter. De förnämsta
industrialstren äro landtbruks- och andra
maskiner, möbler, sprit och likörer, kopparkärl,
mjöl, vagnar samt cigarrer. Liflig handel
med trävaror, sprit och landtbruksprodukter
drifves med Ryssland, och flera marknader
hållas årligen. Från P. utgå 7 järnvägslinjer,
hvarjämte liflig trafik drifves på Warthe. –
P. var en af Polens äldsta städer, sedan 968
biskopssäte och tidtals residens för de förste
polske konungarna. Under medeltiden hörde P. till
hansan, och många tyska, engelska och skotska
köpmän slogo sig ned där. Sitt största välstånd
hade staden på 1500-talet. Den intogs 1655
af svenskarna och förstärktes genom ingenjör
Weider. 7 sept. 1703 intogo svenskarna under
befäl af generalmajor Marderfelt staden medelst
stormning, "utan att skjuta något skott eller
blotta någon värja", hvarefter dess försvarsverk
åter förstärkts. 19 aug. 1704 anfölls P. af
sachsarna under Schulenburg, men Marderfelt
försvarade sig med mycken tapperhet, och 3
sept. drogo sachsarna därför sina färde. 4
okt. återkommo de under general Brandt, cernerade
staden och började redan följande dag
beskjutningen samt lyckades åstadkomma
tre bräscher; men äfven denna gång
bestodo svenskarna profvet, och 24
s. m. måste belägringen upphäfvas.
1. J. F. N. 2. J. F. N. L. W:son M.
Posera (fr. poser, eg. ställa), antaga en viss
kroppsställning (för afmålning); intaga en
utstuderad, på effekt anlagd ställning; göra
sig märkvärdig, vara tillgjord, effektsökande. -
Posör, fr. poseur, som gärna poserar. Jfr Pos e.
PosSdippOS (grek. IloasidiJinos 1. IIcöioijiJioz,
lat. Posidi’ppus). 1. Lustspelsförfattare från
Kas-sandreia i Macedonien i 3:e årh. f. Kr.,
berömmes som en af de bäste representanterna
för den s. k. nya komedien. Alla hans stycken ha
gått förlorade så när som på några fragment. Ett
af dem med titeln Didymoi (Tvillingarna) anses
ligga till grund för Plautus’ "Menæchmi". -
2. Epigramförfattare, tillhörande den
alexandrinska perioden. Några af hans epigram
finnas bevarade i den grekiska antologien.
l o. 2. A. M. A.
Posidõnia Kön., bot., ett af de få uteslutande
i hafvet förekommande fanerogamsläktena,
hörande till fam. Potamogetonaceæ. Hela
växten är nedsänkt, liksom Zostera, som den
liknar till bladen. Bladen af P. oceanica,
som förekommer i Medei-hafvet, användas till
packning af glasvaror och i Nord-Afrika till
taktäckning. SePilæ. G. L-m.
Posidõnia Bronn, paleont. Se P o s i d o n
o-my a.
Posidono’mya Bronn, 1. Posidõnia,
paleont., under silur-juratiden lefvande
musselsläkte med rak låsrand utan tänder;
öron saknas. Skalets yttersida har koncentriska
rynkor. Ligamentarean är mycket smal, parallell
med låsranden. P. Bronni Gdf. är ledfossil för en
i mellersta Europa mycket utbredd zon tillhörande
öfre lias, den s. k. posido-nomyaskiffern.
A. Hng.
Posilipo [påsi’lipå], en af vulkanisk tuffsten
bildad bergshöjd, som begränsar staden Neapel i
v. och löper ut i en udde, hvilken skiljer den
neapolitanska golfen från Pozzuoliviken. Berget,
som är uppkalladt efter en där belägen
fornromersk villa Pausilypon ("Sanssouci"),
som Vedius Pollio skänkte kejsar Augustus, är
ända till toppen betäckt med landtställen, vin-
och fruktträdgårdar samt i allmänhet klädt med
den yppigaste växtlighet. Märkligast är berget
genom den s. k. Grotta vecchia di P. (Grotta di
Pozzuoli; se fig.), en tunnel, som, sannolikt
bruten under kejsar Augustus, utvidgades under
konung Alfons I (omkr. 1442). Denna tunnel, af
708 m. längd och af olika höjd (7-25 m.), slutar
vid byn Fuorigrotta, från hvilken vägen går
till Pozzuoli. Vid vår- och höstdagjämningarna
skiner solen vid sin nedgång genom grottan,
åstadkommande en magisk belysning. Nara östra
ingången till grottan ligger på klippan ett
romerskt kolumbarium, kalladt V e r-g i l i u s’
gr a f, ett kupolhvalf på fyrkantig bas med 11
väggnischer för askurnor. 1882-85 bröts n. därom
en annan tunnel genom berget, 734 m. lång (Grotta
nuova), för spårvägen mellan Neapel och Pozzuoli,
samt 0,5 km. nordligare en järnvägstunnel för
banan Neapel-Torregaveta. För att undvika
den besvärliga underjordiska vägen genom
grottan anlades 1822 en konstväg öfver P. till
Pozzuoli. Därvid upptäckte man på sluttningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
