Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Positivism, filos. - Positivist - Positiv rätt - Posito - Positur - Pososjkov, Ivan Tichonovitj - Pospischil, Maria - Pospoliten - poss. - Possart, Ernst von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1491
Positivist-Possart
1492
särskildt hos Hume, utvecklades i England
positi-vistiska åsikter af J. St. Mill, Lewes,
H u x-1 e y och i viss mån af H. S p e n c e r. I
Tyskland har positivismen representerats af L. F
e u e r-bach, E. Dühring, E. L a a s, W. Dilthey,
F r. J o d l m. fl. och närbesläktade åsikter
utvecklats af R. A v e n a r i u s, E. M a c
h o. a. - Som opposition mot de filosofiska
konstruktioner, som florerade under den
romantiska perioden, kan positivismen i viss
mån sägas vara ett utmärkande drag i vår tids
vetenskapliga anda. Men å andra sidan röjes äfven
inom nutidens naturvetenskap ett allt tydligare
framträdande metafysiskt behof, som ej låter
tänkaren slå sig till ro vid positivismens
ignoramus ("det veta vi intet om"). - Gömte
sökte under senare år komplettera sin "positiva
filosofi" med en själfgjord religion med dyrkan
af mänskligheten och dess heroer. Dess anhängare
sam-manslöt han i "la société positiviste"
i Paris 1848. Själf uppträdde han som den
.nya religionens öf-verstepräst. Efter Gömtes
död öfvertogs ledningen af Pierre L a f f
i 11 e, som utgaf "La revue occidentale",
säUskapets organ. Liknande sällskap stiftades
i en del andra franska städer, och till
England öfverfördes rörelsen af Richard G o
n-greve. Till och med till Indien och Amerika
sträckte sig den positivistiska propagandan. I
Stockholm stiftades af doktor Anton Nyström
l dec. 1879 ett liknande samfund, som under
några år särskildt i arbetarkretsar utöfvade en
positi-vistisk upplysningsverksamhet och utgaf
skrifter från "den positivistiska missionen",
bl. a. äfven en "positivistisk katekes".
S-e.
Positivast, anhängare af positivismen.
Positiv rätt, den vanliga beteckningen på den
juridiskt gällande rätten i ett visst land,
d. v. s. sammanfattningen af de af denna
stats faktiska maktorgan autoritativt velade
och upprätthållna rättsnormerna. Motsatsen
härtill är dels rationell rätt, hvarmed
förstås sammanfattningen af de rättsnormer,
som enligt logisk deduktion ur det allmänna
rättsmedvetandet anses böra gälla, äfven om .de
icke äro gällande, dels moralisk rätt eller de ur
det subjektiva rätts- eller sedlighetsmedvetandet
härledda normerna; båda dessa slag af rätt
ha, i motsats till den positiva rätten,
blott subjektiv, ej objektiv giltighet. Se
vidare Reuterskiöld, "Rätts-och samhällsläran"
(1912). »id.
Po’sito, lat., antaget; förutsatt; om vi
tänka oss.
Positür (lat. positüra], ställning med
kroppen; attityd; utgångsställning (färdig-
1. gardställning) i fäktning; försvarsställning.
Poso’sjkov, Ivan Tichonovitj, rysk
nationalekonom, f. omkr. 1670 nära Moskva,
d. 1726. Hans namn nämndes första gången
i den af munken Avramij till tsar Peter
inlämnade skriften rörande "orsakerna till
missnöjet bland folket". Han inspärrades 1725 i
Peter-Paul-fästningen - det beryktade fängelsets
första mer betydande politiska offer - och dog
där. Orsaken till häktningen är ej fullt utredd,
men låg sannolikt i kejsarens och kejsarinnans
missnöje med P :s Kniga o skudosti i bogalstvë
(1724; Boken om armod och rikedom), en för sin
tid högst märklig samhällskritik med ingående
reformförslag. Utgången ur ett torftigt bondehem,
saknade P. all vetenskaplig underbyggnad, men
sökte genom trägna själfstudier inhämta
en mängd teoretiska och praktiska kunskaper,
och ehuru han hade moskovitens ärfda
åskådningssätt och konservativa läggning,
insåg han dock, att Ryssland måste gå framåt
kulturellt genom utnyttjande af alla materiella
krafter. Han ansåg, att jorden var källan till
det nationella välståndet, men att staten
kunde uppblomstra endast genom industriens
utveckling. Orsakerna till bondeståndets armod
sag han i den allmänna lättjan, okunnigheten
och råheten å ömse sidor. Stark anhängare af
det absoluta tsardömet, framhöll han dock
vikten af en demokratisk centralisaÄon på
ortodox grund. P :s nationalekonomiska idéer
erbjuda många likheter med dåtida västerländska
teorier, särskildt merkantilismen. Sin moraliska
trosbekännelse sammanfattade P. i det 1720
skrifna Zavjestjanie ote-tjeskoje (tr. 1873,
Faderligt testamente), som i "Do-mostrojs" (se
d. o.) kärfva ton och stil innehöll sederegler
af en fär till sin son. Dessutom skref han 1709
en religiös stridsskrift (tr. 1863) Zertsalo
sujemudrija raskolnitja (Den sekteriska vantrons
spegel), hvari han gisslade såväl raskolnikernas
halsstarrighet och okunnighet som de lutherske
"bildstormarn’as" påfund. P :s skrifter
publicerades först af Pogodin i 2 dlr 1842
och 1863, sedan 1890, 1893. På ryska finnas
monografier om P. af A. Brückner (1876) och
A. Tsarevskij (1883) samt i N. Pavlov-Silvanskijs
"Proekty reform v zapi-skach sovremennikov Petra
Velikago". Jfr A. Jensen, "Rysk kulturhistoria",
I (1909). A-d J.
Po’spischil, Maria, tysk skådespelerska,
f. 1864 i Prag, anställdes 1885 af L’Arronge
vid Deutsches theater i Berlin och gjorde
stormande lycka som lady Macbeth, Messalina,
Sappho, Hjör-dis m. fl., var 1890-93 fäst vid
Burgteatern i Wien och är sedan 1898 anställd
vid Stadtteatern i Hamburg. Hennes spellista
omfattar såväl klassiska hjältinneroller som
gestalter ur det moderna konversationsdramat.
Pospoliten är en stundom brukad, men
ofullständig benämning på det i det forna polska
riket förekommande allmänna adelsuppbådet
(po. pospolite ruszenie). Uttrycket användes
af bl. a. M. Stenbock i hans 17 jan. 1710
utfärdade uppmaning till Sveriges samtliga
invånare att gå man ur huse för att möta
Danmarks anfall. Stenbock hade fått idén till
en dylik folkresning under sina krig i Polen.
H. A-t.
poss., förkortning för possessivus.
Po’ssart, Ernst von, tysk skådespelare och
teateriedare, f. 1841 i Berlin, beträdde tiljan
första gången i Breslau 1861, fick engagemang i
Bern 1862, vid Stadtteatern i Hamburg 1863 och
vid hofteatern i München 1864 samt blef 1875
tillika öfverregissör där. Han organiserade 1876
teaterelevskolan i München, fick 1892 professors
titel samt blef s. å. generaldirektor och 1890
intendent för hofteatern i München. P. upphöjdes
i adligt stånd 1898. 1901 öppnade han i München
Prinz-regententeatern som festspelshus för
Wagners musikdramer, och 1905 nedlade han sina
befattningar. P. var en framstående organisatör
och initiativrik regissör för både skådespel
och opera. Som skådespelare har han skattats
som en af Tysklands främste och utmärkt sig
för mönstergill deklamation och inträngande
uppfattning af rollerna. Till hans bästa
skapelser höra Nathan, Hamlet, Shylock,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
