Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Posse. 9. Johan August P. - Posse. 10. Nils P. - Posse. 11. Knut Göransson P. - Posse. 12. Arvid P. - Posse. 13. Fredrik Arvidsson P. - Posse. 14. Arvid Maurits Arvidsson P.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1499
Posse
1500
stiftningens historia från slutet af sextonde
århundradet till stadfästelsen af 1734 års lag
(1850) är af stor betydelse för juridikens
studium i Sverige. Från 1853 till sin död utgaf
P. den konservativa, högkyrkliga och då med
synnerlig omsorg redigerade tidningen "Väktaren,
tidning för stat och kyrka". - Om P:s hustru i
2:a giftet se E h r e n-borg 3.
10. Nils P., friherre, den föregåendes
brorson, svensk-amerikansk gymnastiklärare
och författare, f. 15 maj 1862 i
Stockholm, d. 18 dec. 1895 i Boston,
Massachusetts, var en kort tid i
militärtjänst, genomgick Gymnastiska
centralinstitutet i Stockholm 1885 och reste
s. å. till Amerika, där han i Boston slog
sig ned som sjukgymnast. 1888 öfvertog
han ledningen af "Boston normal school
of gymnastics" och upprättade 1890 en egen
anstalt, "Posse gymnasium", från början en
af de bäst utrustade, som snart vardt den
bäst ansedda i sitt slag i Amerika med hundratals
elever årligen. Han författade flera arbeten i
skol- och sjukgymnastik, bland hvilka må nämnas
Handbook of school gymnastics (1892), The swedish
system of educational gymnastics (1890) och
The special kinesiology of educational gymnastics
(1894), samt utgaf en engelsk öfversättning af
F. J. Björnströms "Hypnotismen" (1889).
C. Grefliga ätten P.
11. Knut Göransson P., krigare,
öfver-ståthållare, f. på 1640-talet på
Tisselgård i Västergötland, d. 7 aug. 1714 i
Stockholm, anställdes helt ung som page vid
hofvet, blef 1763 fänrik vid
Lifgardet och avancerade under det danska kriget
till major vid samma regemente (1679). 1686
befordrades han till öfverstelöjtnant,
förflyttades 1696 till chefsposten för
Drabanterna till häst och Lifgardet till fot
och utnämndes s. å. till friherre. Under Karl
XII bevistade han först som generalmajor och
från 1703 som generallöjtnant de viktigaste
krigshändelserna: landstigningen på Själland,
där han befann sig i Karl XII:s närhet,
slaget vid Narva, öfvergången öfver Duna,
slaget vid Klissov, vid hvilka tillfällen
han kommenderade infanteri, belägringen af
Thorn m. m. I dec. 1705 utnämndes han till
kungligt råd och öfverståthållare i Stockholm
och blef ledamot af defensionskommis-sionen. Han
lämnade nu krigsskådeplatsen och återvände 1706
hem. Han upphöjdes s. å. i gref-ligt stånd och är
stamfader för den nu lefvande grefliga ätten P.
12. Arvid P., den föregåendes son, krigare,
riksråd, f. 23 nov. 1689 i Stockholm,
d. där 30 jan. 1754, gick 1705 till Polen
som volontär vid Lifgardet, deltog i slagen
vid Grodno (1706) och Holowczin (1708) samt i
svenska härens strapatser ända till slaget vid
Poltava (1709), där han blef fången. Efter ett
par år lyckades han fly, fick 1711 vid
hemkomsten kaptens fullmakt och ut-
nämndes 1716 till generaladjutant. 1717 blef
han öfverstelöjtnant vid Lifgardet, var med
vid Fredrikshald och vittne till Karl XII:s
död 1718. 1720 befordrades P. till öfverste,
1727 till chef för Lifgardet och 1737 till
generalmajor. Då hattpartiet, till hvilket han
slutit sig, 1739 kom till makten, var P. en af
dem, som insattes i den ombildade senaten. Som
rådsherre "var och förblef han en politisk
obetydlighet, som dock ej lät sig bruka till att
blindt understödja det parti, som insatt honom
i rådet".
13. Fredrik Arvidsson P., den föregåendes
son, krigare, f. 17 maj 1727, d. 11 dec. 1794
i Stockholm, tjänade från 1743 vid Lifgardet,
blef 1750 major vid Hälsinge regemente,
förde under Pommerska kriget 1758-59
som chef Alfsborgs regemente och utnämndes
1760 till öfverstelöjtnant vid Kronprinsens
regemente och 1762 till öfverste i armén.
1766 insattes han af mössrådet i den nybildade
fästningskommissionen för Finland och mottog
1769 chefskapet öfver Nylands regemente.
När Aug. Ehrensvärd under 1771 års riksdag
begärde sitt afsked, tog sekreta utskottet sig
för att till hans efterträdare som chef för
arméns flotta i juli 1772 utse P. Trots det
förtroende, som sålunda visades honom af
mössorna, fick P. vid revolutionen 19 aug. s. å.
Gustaf III:s uppdrag att jämte Johan Sparre gå
honom till hända, och til! belöning för sina
härvid ådagalagda tjänster befordrades han
efter revolutionen till generalmajor och förste
generaladjutant. I egenskap af generaladjutant
tillhörde P. nu en längre tid konungens närmaste
omgifning och åtnjöt därunder nya ynnestbevis i
utnämningar till chef för Västmanlands regemente
(1773), ledamot af Krigskollegium
(1776) och generallöjtnant (1778). Efter
hand utträngde dock yngre förmågor P. från
Gustaf III:s ynnest, och han måste, ehuru
motsträfvigt, foga sig i att lämna första
generaladjutantposten och hoüifvet för att
mottaga chefskapet för Tavastehus* regemente
och högsta befälet öfver armén i Finland 1780.
Denna post blef vid krigets utbrott 1788
ganska bekymmerfull. Konungens befallning
att sätta armé, flotta och fästningar i Finland
på fullständig krigsfot åtföljdes nämligen af
blott 15,000 rdr i penningar, hvarjämte
tillgången i landet på proviant och furage
var ringa. P. synes också i början alldeles ha
misströstat, men lyckades dock någorlunda samla
och utrusta finska armén. Efter krigets slut
1790 utnämndes P. till chef för Österbottens
regemente och förflyttades 1792, som general
af infanteriet, till befälhafvarplatsen för
Småländska arméfördelningen. 1793 blef
han En af rikets herrar och inkallades 1794
i Kikets allmänna ärenders beredning.
14. Arvid Maurits Arvidsson P., den föregåendes
sonson, son till grefve Arvid Erik P. (f. 1753,
president i Göta hofrätt 1795-1825,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
