Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postabonnemang - Postal, Postalisk, som angår postväsendet - Postament - Postanstalt - Postanvisning - Postausweiskarten, ty. Se Identitetskort - Postbetjänt l. Postvaktbetjänt, postv. - Postbibliotek - Postbok - Postbonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äfven åt några andra. Först 1820 öfvertog postverket
i vidsträcktare mån spridandet till landets
särskilda delar af utkommande dagblad, i sammanhang
hvarmed för samtliga tidningars postbefordran
fastställdes ett särskildt porto. 1824 utbyttes
tidningsportot mot en bevillningsafgift, lämpad
efter tidningarnas storlek; och till denna afgifts
kontrollerande påtrycktes hvarje tidningsnummer en
särskild karta-sigillata-stämpel. Denna anordning
aflöstes 1872 med införandet af en efter tidningarnas
prenumerationspris lämpad postbefordringsafgift. Till
sina hufvudgrunder blef detta beräkningssätt
gällande ända till införandet af de genom
ofvannämnda k. förordn. af 27 maj 1904 fastställda
bestämmelser. Se vidare "Utlåtande afgifvet den
4 mars 1901 af kommitterade för utarbetande af
förslag till ändring i gällande stadganden angående
tillhandahållande af tidningar genom postverkets
försorg".
R. L-n.
Postal, Postalisk, som angår postväsendet.
Postament (af lat. ponere, ställa), det, hvarpå
något ställes, fotställ, t. ex. för en kolonn, en
vas, en staty. Postamentet har oftast form af en
kort, fyrkantig pelare och består, liksom denna, ej
sällan af bas (sockel, fotgesims), stam och kapitäl
(kransgesims). Jfr Piedestal, Plint och Sockel.
Postanstalt, inrättning för de åt postverket
anförtrodda försändelsernas postbehandling. De svenska
postanstalterna indelas i fasta, nämligen postkontor
och poststationer äfvensom brefsamlingsställen, samt
rörliga, nämligen postkupéer, sjöpostexpeditioner
och ångbåtspostexpeditioner.
Postanvisning (ty. postanweisung, fr. mandatposte,
eng. money order), postv., en på fastställd blankett
tecknad, för postbefordran till angifven adressat
afsedd öppen penninganvisning, åt hvilken, efter
inbetalande på afsändningsortens postanstalt af
beloppet jämte stadgad afgift, förlänas egenskapen af
en på adresspostanstalten ställd utbetalningsorder
förmedelst anbringande af inlämningspostanstaltens
datumstämpel och vederbörande postexpedients
attest. På postanvisning får icke förekomma radering,
öfverstrykning eller annan ändring af den tryckta
eller skrifna texten. På själfva anvisningen få icke
göras andra anteckningar än sådana, till hvilka den
tryckta texten ger anledning. Det är önskvärdt,
att på kupongen verkställas de anteckningar,
till hvilka texten föranleder. Beträffande
inrikes postanvisningar är afsändare obetaget
att på kupongen införa skriftliga meddelanden,
likaså i fråga om postanvisningar till de flesta
främmande länder. Härutinnan, liksom i fråga om
myntslag, maximibelopp och inbetalningskurser
för postanvisningar till utlandet m. m. meddelar
posttaxan närmare upplysningar. Inrikes postanvisning
gäller under en månad från den dag, då anvisningen
blifvit enligt datumstämpeln journaliserad vid
det redovisande postkontoret. Postanvisning från
utlandet gäller i allmänhet – förutom den månad,
hvarunder den utställts – 1 månad, om anvisningen
förskrifver sig från europeiskt land, och 5 månader,
om den förskrifver sig från utomeuropeiskt land. – I
vår inrikes posttjänst liksom i postförbindelserna med
Norge och Danmark infördes postanvisningar 1866. Vid
postkongressen i Paris 1878 afslöts ett allmänt
internationellt aftal om utväxling
af postanvisningar, hvilket af Sverige
biträddes. Med åtskilliga länder, som ej
anslöto sig till detta aftal, ha sedermera
separatöfverenskommelser träffats om sådan
postutväxling. Så med England 1881, med
Nord-Amerikas förenta stater 1885, med Canada
1904, med Ryssland s. å. – Telegrampostanvisning
är, som namnet anger, en form för beloppets
öfversändande telegrafledes. Härtill skola
användas blanketter af de särskilda slag, som
postverket tillhandahåller. Afsändaren har att
för sitt vidkommande ifylla blanketten, hvarvid
till annat främmande land än Danmark eller
Norge användes franska språket. I öfrigt gälla
i tillämpliga delar de om ifyllande af vanlig
postanvisning meddelade bestämmelserna. Afsändaren
får i telegrammet införa särskildt meddelande till
adressaten. Telegrampostanvisningen infördes i vår
inrikes posttjänst 1892. Äfven i förbindelserna med
många främmande länder finnes tillfälle till dylik
försändning, hvarom posttaxan närmare upplyser. –
Abonnemangspostanvisning utfärdas i vissa fall vid
direkt rekvisition af fransk tidning hos vederbörande
utgifvare. Den tecknas på särskild blankett och
expedieras i särskildt föreskrifven ordning.
– Tullpostanvisning är ett slags
tjänstepostanvisning, som i vissa fall utställes
i och för redovisandet af tullafgifter för paket
från utlandet.
– Om postförskottsanvisning se under Postförskott.
R. L-n.
Postausweiskarten [-vajs-], ty. Se Identitetskort.
Postbetjänt l. Postvaktbetjänt, postv., var före
1910 benämning på posttjänsteman af lägre grad
än postexpeditör. I våra äldre postförfattningar
förekommer benämningen "postbetiente" däremot
städse som beteckning för postförvaltare.
R. L-n.
Postbibliotek, innehållande arbeten af
postalt innehåll m. m., finnes anordnadt af
Generalpoststyrelsen i nya posthuset i Stockholm. Det
förvaltas tillika med poststyrelsens arkivalier
under benämningen "Generalpoststyrelsens arkiv
och bibliotek" af en förste postexpeditör.
R. L-n.
Postbok, postv., sådan kontrabok, som korrespondent på
vissa villkor får hålla med fast postanstalt för att
kvartalsvis erlägga de debiterade postafgifterna. För
de myndigheter m. fl., som åtnjuta tjänstebrefsrätt,
är hållandet af postbok obligatoriskt, därest de
ej själfva ombesörja sina tjänsteförsändelsers
frankering.
R. L-n.
Postbonde, kam., åbo på posthemman (se d. o.). I
Sveriges första postordning, af 1636, föreskrefs, att
en ordinarie postgång skulle på sådant sätt ordnas,
att vid de stora stråkvägarna genom landet edsvurna
postbönder skulle finnas bosatta på 2 à 3 mils afstånd
från hvarandra och svara för postens fortkomst. Till
postbönder indelades åbor på sådana kronohemman,
som genom sin belägenhet voro tjänligast till
posthemman. Postbonden ålåg att, så snart han hörde
"den ankommande posten blåsa i posthornet, göra sig
färdig att strax annamma brefven af honom och därmed
oförtöfvadt genom natt och dag, oaktadt hvad väder som
vara kan, vidare fortlöpa" minst en mil på 2 timmar. I
vanliga fall anförtrodde postbonden postföringen åt
en af de två drängar, som han var ålagd att hålla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
