Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 19-20 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postinspektor - Postinspektör. Se Postdirektioner - Postjakt, postv. Se Postfartyg - Postkommissarie - Postkongresser. Se Postväsen, spalt 53 - Postkontor - Postkontrollör - Postkort - Postkreditiv. Se Postcheck - Postkupé - Postkupéexpedition. Se Postkupé - Postl, Karl. Se Sealsfield - Postlagernd. Se Poste restante - Postliminium

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tider tillades postmästare i länsresidensstäderna
på grund af deras befogenhet att i första hand
utöfva tillsynen öfver postväsendet, enkannerligen
postskjutsarnas handhafvande, inom länet.
R. L-n.

Postinspektör. Se Postdirektioner.

Postjakt, postv. Se Postfartyg.

Postkommissarie, postv., i äldre tider titel
för postförvaltarna i vissa gränsorter,
hvarifrån utländska poster afgingo, såsom
Haparanda, Hälsingborg och Ystad. Postkommissarie
benämndes äfven föreståndarna för de postkontor,
som svenska postverket ännu långt fram på
1800-talet underhöll i Helsingör på danskt
samt i Hamburg och Stralsund på tyskt område.
R. L-n.

Postkongresser. Se Postväsen, sp. 53.

Postkontor, postv., beteckning för en fullständig
fast postanstalt äfvensom för den lokal, där
postanstalten är inrymd. Hvarje postkontor
förestås af en postmästare, som närmast lyder
under postdirektionen i det distrikt, inom hvilket
postkontoret är beläget. Vid 1913 års slut funnos
i riket 245 postkontor, af hvilka 244 innehades
af postmästare. Ett, det eg. till södra distriktet
hörande postkontoret Malmö 1, förvaltas tills vidare
af en postdirektör på öfvergångsstat, som äfven
undfått personlig befogenhet som "postdirektör i Malmö
distrikt". Med afseende på rörelsens omfattning och

Typiskt svenskt landsortspostkontor från 1800-talets förra hälft, rekonstrueradt i Postmuseet, Stockholm.

däraf betingad gradation i fråga om postmästarnas
aflöningsförmåner äro postkontoren uppdelade i sex
klasser. – I våra äldsta postförfattningar finner
man beteckningen "posthus" använd med samma innebörd
som sedan "postkontor". Med "posthus" afsågos
nämligen de i provinsstäderna äfvensom några andra
samfärdselns brännpunkter inrättade postanstalter,
där en postförvaltare eller "postförwalter"
skulle residera samt enhvar "som Bref
hafwer til förskicka och anamma" hade att inställa
sig och där postbonden (se d. o.) borde afbörda
sig sin medhafda postsäck i utbyte mot den han vid
återfärden skulle medtaga. Benämningen "postkontoret"
var i början förbehållen den i hufvudstaden
upprättade postanstalten; och dess chef, tillika
chef för hela postverket, förde ensam titel af
"postmästaren" eller "generalpostmästaren". Mycket
snart fingo emellertid beteckningarna "postkontor"
och "postmästare" en allmännare användning. – Länge
synes man ha ansett, att, åtminstone hvad landsorten
vidkomme, anskaffandet af postlokal borde vara
postförvaltarens ensak. Sålunda finnes ännu i 1707 års
postmästarinstruktion föreskrifvet, att postmästare
måste, "så wida giörligit är, hälst i de större
Städerne, mitt i Staden, eller elliest på lägligit
och beqwämligit ställe dersammastädes tilbörligen
inrätta och underhålla Post-Contoiret". Efter hand
öfvertog staten denna omsorg. Så synes redan från
postinrättningens början, åtminstone i väsentlig
mån, ha varit fallet i fråga om den centrala
postförvaltningens lokaler i hufvudstaden. Rörande
postkontoren i landsorten finner man postverket redan
före 1755 ha varit i besittning af ett, åtminstone
efter en år 1833 undergången reparation, ingalunda
oansenligt posthus i Grisslehamn, i gamla handlingar
benämndt "Byholms posthus". 1758 öfvertog i Uppsala
postverket ett i äldre tider till landskansli användt
hus, där sedermera ett för många studentgenerationer
välkändt postkontor var inrymdt. Vid 1913 års
utgång egde postverket, förutom fastigheterna i
hufvudstaden, 13 stenhus och 8 hus af trä i åtskilliga
provinsstäder och några viktigare kommunikationsorter
på landsbygden. Sammanlagda värdet af postverkets
fastigheter vid sagda tidpunkt uppgick till 7,157,150
kr. Rörande posthus och postlokaler inom hufvudstaden
i äldre och nyare tid se "Postverkets minnesskrift"
(1903–04).
R. L-n.

Postkontrollör, postv., inom postverkets distrikts- och
lokalförvaltningar biträdande tjänsteman af högre grad
än postexpeditör. En mera framskjuten tjänsteställning
än kontrollörernas innehas af förste kontrollörerna. I
fråga om öfverkontrollörer se Postdirektioner.
R. L-n.

Postkort, postv., postala tjänstebrefkort, afsedda
för meddelanden mellan inrikes postanstalter, äro
liksom alla s. k. postsaksförsändelser portofria och
få fördenskull icke under någon förevändning utlämnas
till begagnande af allmänheten. R. L-n.

Postkreditiv. Se Postcheck.

Postkupé, postv., benämning på sådan järnvägsvagn
eller del däraf, som tas i anspråk för
järnvägspostanstalts verksamhet. Postkupé är
numera jämväl beteckningen för själfva den rörliga
postanstalten. Förut har man gjort skillnad mellan
postkupéexpeditioner, de postkupéer, som förestås
af postexpeditör, och postiljonskupéer, sådana,
som förestås af förste postiljon. Se fig. 4–6 till
art. Postverket.
R. L-n.

Postkupéexpedition. Se Postkupé.

Postl, Karl. Se Sealsfield.

Postlagernd, ty. Se Poste restante.

Postliminium (lat., trol. af post, bakom, och limen,
tröskel, gräns), rom. rätt, återvändande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>