- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
21-22

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postliminium - Postlucka - Postludium - Postmedel - Post meridiem. Se Meridies - Postmonopol. Se Postregale - post mortem. Se P.M - Postmuseum. Se museum, sp. 1432 - Postmästare. Se Postkontor - Post, non propter. Se Post hoc, ergo propter hoc - Post nubila Phaebus - Posto - Posto. Se Larantuka - Post- och Inrikes Tidningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

öfver gränsen, inträdande i förutvarande
rättstillstånd. En romersk medborgare, som tagits till
fånga af fienden, förlorade alla sina rättigheter,
liksom ock eganderätten till saker, som togos
som krigsbyte, af fienden förvärfvades genom
ockupation. Men när den fångne, som sluppit lös,
kommit öfver gränsen, inträdde han därigenom åter
i sina forna rättigheter, och när en sak kommit ur
fiendens besittning in på romerskt område, inträdde
därigenom åter den förre egarens eganderätt. Detta
återinträdande af förutvarande rättstillstånd, som man
äfven kunnat förlora genom borgerskap i annan stat,
sades ega rum jure postliminii. – I modern folkrätt
betecknas med postliminium återställande af det
förutvarande rättstillståndet i ett af fiende under
någon tid ockuperadt, men sedan återvunnet område.
I. L. (H. Sgn.)

Postlucka, postv., en förr i vägg, dörr eller fönster
till postlokal anbragt lucka för in- och utlämning
af postförsändelser. Att "hugnas med en postlucka"
var en populär omskrifning för befordran till
postmästartjänst.

Postludium (af lat. post, efteråt, och ludere, leka,
spela), mus., efterspel på orgeln efter slutad
gudstjänst, utgångsmarsch. Jfr Preludium.

Postmedel, förv., benämningen i regeringsformen
och riksstaten på postverkets inkomstmedel, hvilka
räknas till bevillningar. Postverket var ju från
sin första början ett "affärsdrifvande" verk. Att
ur denna synpunkt öfverskåda verkets ställning under
dess tidigaste utvecklingsskede låter sig emellertid
icke göra, så mycket mindre som under detta skede
tidtals antingen hela postverket eller åtminstone
särskilda postkontor voro bortförpaktade eller
bortförlänade (jfr Postverket). Af intresse är att
se, hur Karl XI kort efter sin myndighetsförklaring
ville uppdrifva postverkets förmåga att utgöra
en inkomstkälla för staten. I en k. förordn. 10
juni 1673 förklarar han, att "såsom alt stadigt
både wåre Kongl. Prædecessorers, så wäl som wårt
egit affseende widh Postwäsendet warit hafwer, at
emedan thet them, oss och Cronan ett anseenligit
hafwer kostat, så til thes första inrättande, som
sedermehra til thes underhåld och administration;
therföre skulle man tilsee och ther på arbeta, att
thetta wärcket framdeles, kommandes i sin tilbörlige
gång, icke allenast måtte kunna underhålla sig sielft,
uthan också bringa oss och Cronan någon nytto och
skiählige intrader". Så blef det äfven. Enligt en på
sin tid verkställd beräkning kan antagas, att under
tidrymden 1681–1854 postverket lämnat som "bidrag till
statsverket" ett sammanlagdt belopp af mera än 22
mill. i nu gällande mynt. I sammanhang med införandet
af ett medelporto för brefven (se Frimärke) upphäfdes
med år 1855 postverkets åliggande att till statskassan
aflämna det öfverskott, som kunde uppkomma. Verkets
medel skulle af K. M:t uteslutande disponeras för
verkets egen utveckling. Under det omdaningsskede
för postverket, som tämligen snart inträdde, kunde
det ej undgås, att inrättningen, ekonomiskt sedt,
stundom fick sitta trångt nog, särskildt så länge
fribrefsrätten (se d. o.) egde bestånd. Staten fick
då provisoriskt träda emellan. Fr. o. m. 1879 ha
postverkets inkomster städse öfverskjutit utgifterna,
ehuru visserligen med mycket växlande belopp. Ungefär
tio år förut hade i fråga om
postmedlens disponerande sådan ändring vidtagits, att det
på rörelsen från och med 1868 uppståndna öfverskottet
åter disponerats af statsverket i dess helhet. För
1912 beräknades verkets inkomster ha uppgått till
24,664,894 kr., utgifterna till 20,917,042, hvadan
ett öfverskott uppkom af 3,747,852 kr. För 1913
utgjorde beräknade inkomsterna 25,707,141 kr.,
utgifterna 21,474,095 kr. och öfverskottet alltså
4,233,046 kr. Härvid är emellertid att märka, att
för postverket liksom för statens öfriga
affärsdrifvande verk belöpande "utgifter för kapitalökning",
d. v. s. för nybyggnader och inköp af inventarier,
fr. o. m. 1912, icke vidare, som förut, sammanslås
med driftkostnaderna, utan upptagas särskildt
i riksstaten. Dessa postverkets utgifter för
kapitalökning beräknades för 1912 till 325,025 kr. och
för 1913 till 356,000 kr.
– De moderna postinrättningarna ge i allmänhet en
mer eller mindre afsevärd vinst. Ett märkligt
undantag har postverket i Nord-Amerikas förenta
stater utgjort. Det har dragits med kronisk
underbalans, hvilket förhållande ansetts
bero dels på förlustbringande postbefordran af
vissa trycksaksförsändelser, som förekommit
i oerhörda massor, dels på de öfver höfvan
dryga omkostnaderna för den vidtutgrenade
landtbrefbäringen. Emellertid har på sista åren
äfven där tungan på vågen visat tecken att slå öfver.
R. L-n.

Post meridiem (lat.). Se Meridies.

Postmonopol [-ål], postv. Se Postregale.

post mortem (lat.). Se P. M.

Postmuseum. Se Museum, sp. 1432.

Postmästare, postv. Se Postkontor.

Post, non propter, lat., efter, icke till följd af. Se
Post hoc, ergo propter hoc.

Post nubila Phœbus [-fēbus], lat., "efter mulet
väder (kommer) solsken", efter regn skiner solen
(ett nylatinskt ordspråk).

Posto (it. posto), fast ställning, försvarsställning,
stånd (i uttrycket "fatta posto").

Posto, stad. Se Larantuka.

Post- och Inrikes tidningar (vanligen kallad
Posttidningen), en i Stockholm utkommande daglig
tidning, är till vissa delar svenska regeringens
officiella pressorgan. Den är Sveriges äldsta
tidning samt har med korta afbrott under olika titlar
fortgått sedan 1645. Sitt ursprung leder den från de
under förra hälften af 1600-talet esomoftast utgifna
flygbladen med underrättelser från krigsteatern. Fem
stycken sådana – dock utan nummer
– utkommo 1634 under den gemensamma titeln
"Aviso". 1644 började dylika flygblad
på obestämda tider utges i nummerföljd
under titlarna "Extract-Skrifwelse", "Kort
Relation", m. m. Med 1645 började Ordinari
Post-Tijdender
utkomma 1 gång i veckan (på
onsdagen), hvart nummer utgörande 4 kvartsidor samt
stundom försedt med bilagor, kallade Extraordinari
Post Tijdender
. Publikationen fortgick åtminstone t.
o. m. 1651. Huruvida under de följande fyra åren
någon tidning utkommit, är obekant. Några Nyia Aviser
började 1655 utkomma och fortsattes regelbundet med
1 nummer i veckan (vanligen på fredagen)
och stundom åtföljda af bilagor rörande
krigen och fredsunderhandlingarna (kallade
"Extract-Skrifwelse", "Particular-Skrifwelse",
"Kort Relation", o. s. v.) t. o. m. 24 juli 1657,
hvarefter all titel-,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free