Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Post- och Inrikes Tidningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
–84), handhaft redaktionen och som fortfor därmed
till sin död, 22 mars 1819. Arrendet, som visade sig
vara ganska inbringande för lottegarna, förnyades
gång efter annan. Sedan Nordin, i mars 1812, aflidit,
underskrefs 29 okt. s. å. ett nytt kontrakt. De nye
arrendatorerna voro fem, nämligen utom Rosenstein
och Adlerbeth, akademiens ledamöter A. N. Edelcrantz,
K. G. af Leopold och I. R. Blom. Efter Adlerbeths död,
7 okt. 1818, fingo de fyra återstående arrendatorerna
arrendet förnyadt på samma villkor som dittills. Nytt
kontrakt upprättades 19 okt. 1820, och samtidigt
ingingo som arrendatorer statssekreteraren A. Karlsson
af Kullberg och riksantikvarien K. B. Rutström med
hvar sin half lott. 1826 förnyades åter arrendet
oförändradt på sex år, då F. M. Franzén, i egenskap af
Svenska akademiens sekreterare, ingick som arrendator
i Rosensteins ställe, som aflidit i aug. 1824
och efter hvilken af Kullberg blef tidningens
ansvarige utgifvare. Sedan Rutström i april 1826
och Blom i maj s. å. aflidit, ingingo 30 nov. 1826
J. D. Valerius och Hans Järta som arrendatorer. Efter
Leopolds död, 9 nov. 1829, delades hans lott mellan
professorerna Geijer och Enberg. Redaktörer af
"Post- och Inrikes Tidningar" voro N. Arfwidsson
1828–30, som måste afgå med anledning af, att han
återgett en artikel ur "Journal des débats", hvilken
angripit juliordonnanserna, och kanslirådet N. af
Wetterstedt 1831–32.
Från och med 1833 öfvertog akademien själf tidningens
utgifvande, hvaröfver tillsyn skulle utöfvas af
Valerius och Enberg, under det N. af Wetterstedt
skulle besörja redaktionen. På dennes förslag utgafs
under riksdagen 1833–34 ett "Riksdagsbihang till
Post- och Inrikes Tidningar" (50 nummer). Enligt
kontrakt af 23 sept. 1834 fick akademien mot årligt
statsvederlag af 5,200 rdr b:ko (som ansågs motsvara
hvad de legala annonserna inbringade) i fem år,
fr. o. m. 1835, öfverlåta begagnandet af sitt
privilegium på den, som af hofkanslern antogs att,
i fortsättning af Post- och Inrikes Tidningar, utge
en Svensk Stats-Tidning. Afsikten härmed var att få
till stånd ett verkligt officiellt regeringsorgan,
och den, som företrädesvis intresserade sig härför,
var excellensen G. Lagerbjelke, som från utlandet
egde erfarenhet om betydelsen för en regering af
ett språkrör i pressen. Äfven kronprins Oskar lär
ha haft del i tillkomsten af Statstidningen. Till
utgifvare antogs P. A. Wallmark, som redan
1 nov. öfvertog tidningen och 1 dec. började utge
den under titeln Sveriges Statstidning eller
Post- och Inrikes Tidningar. Under de första
åren skref excellensen G. Lagerbjelke (d. 1837)
under pseudonymen "Philalethes" en mängd artiklar
däri rörande dagens politiska frågor. Bland öfriga
medarbetare i Statstidningen voro af regeringens
män bl. a. Åkerhielm och Hartmansdorff, hvarjämte
J. E. Rydquist under några år var medarbetare på det
litterära området. Denna tidning lämnade underskott,
som någon tid täcktes af statskassan, men sedan af
konungen personligen.
Efter tronskiftet, vid 1844 års slut, återlämnades
tidningen till akademien, som därefter åter började
i mindre skala utge Post- och Inrikes tidningar,
men fortfarande utarrenderade bladet åt
Wallmark. Bland dess medarbetare var nu
den framstående militären J. A. Hazelius,
som t. o. m. under någon tid ansågs vara dess
spiritus rector. Då han emellertid stod konungen,
hvars adjutant han var, nära, klandrades det i
den liberala pressen, att han i den officiella
tidningen skref artiklar, som stredo mot de
liberala tänkesätt konungen ansågs hylla. Hazelius
drog sig då tillbaka. Detta var början till det
s. k. "munlåset". 1846 hade Posttidningen innehållit
flera artiklar, bl. a. en i handelsfrihetsfrågan
af Hartmansdorff, som gingo i motsatt riktning
mot dåvarande Posseska ministärens politik, hvilket
vållade en allvarlig schism med regeringen. Enär denna
kris hotade akademiens privilegium, ifrågasatte
Beskow Wallmarks afgång, som dock på grund af
ekonomiska förhållanden kunde ske först i mars 1847,
då tidningens medarbetare J. K. Hellberg blef dess
utgifvare, sedan han aftalat med regeringen, att "den
inre politiken icke skulle i detta officiella blad
oftare behandlas, än då ministären sådant önskade
och då genom dess egen omsorg". Därmed var det
s. k. "munlåset" helt påsatt Posttidningen. Hellberg
afgick 1856. Arrendatorer af tidningen ha sedermera
varit A. L. Björck (april 1856–okt. 1865),
K. V. A. Strandberg (Talis Qualis, okt. 1865–5
febr. 1877), E. Bäckström (12 april 1877–12
febr. 1886) och P. R. Strandberg (1886–94). Denne
hade från 5 febr. 1877 till årets slut varit dess
ansvarige utgifvare, hvilket fr. o. m. Wallmark dess
arrendatorer eljest städse själfva varit. Med 1895
års början öfvertog Sv. akad. tidningen för egen
räkning och antog till dess redaktör J. R.
Spilhammar. Under hans redaktörskap genomfördes
en omfattande modernisering af tidningen i fråga om
såväl den typografiska utstyrseln som innehållets
omväxling och aktualitet. Spilhammar afgick med
pension 30 juni 1912 och fick till efterträdare
K. J. Elvers. – Enligt Gustaf III:s cirkulär 22
dec. 1791, hvilket ännu i dag är gällande, skola
inga kungörelser eller s. k. notifikationer ega
laglig verkan, så framt de ej intagas i "Post- och
Inrikes Tidningar" ("allmänna tidningar"), och skall
betalning för deras införande erläggas enligt den
af Sv. akad. därför i tidningen meddelade taxan. I
de under Gustaf IV Adolfs regering för utgifvande
af tidningar i landsorten meddelade privilegierna
var bl. a. den bestämmelsen intagen, "att inga andra
nyheter deruti finge införas, än sådana, som förut
i Stockholms Post-Tidningar blifvit tryckta". Detta
stadgande upphäfdes genom tryckfrihetsförordningen
1810. De öfriga förmåner, som tid efter annan varit
denna tidning beviljade, såsom portofrihet o. d.,
ha också alla för länge sedan upphört att vara
gällande. Genom ett arrangemang från slutet af 1909
bestämdes, att meddelanden om "utnämningar och andra
regeringsåtgärder" lämnas af statsdepartementen
samtidigt till Post- och Inrikes Tidningar och till
Svenska telegrambyrån. Denna anordning berör alltså
icke tidningens annonsprivilegium. Bland medarbetare
i "Post- och Inrikes Tidningar" under de senare
årtiondena må nämnas J. P. Cronhamn, R. Holmblad,
G. H. J. Ljunggren, L. Norman, K. R. Nyblom, E. von
Qvanten, J. M. Rosén, J. A. Runström, K. H. Rydberg,
L. J. Siktberg, O. P. Sturzen-Becker, G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
