Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Post- och Inrikes Tidningar - Post- och telegrafortförteckning - Post-paid. Se Franko - Postpaket - Postpalatala språkljud - Postpapper. Jfr Papper, sp. 1501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Upmark d. y. och K. D. af Wirsén. Därjämte har
under tidernas lopp rörande dagens frågor i
tidningen influtit en mängd artiklar, som varit
författade af de ledande männen inom konungens
råd. Som litteraturkritiker verkade K. D. af
Wirsén (sign. C. D. W.) under flera årtionden ända
till sin död, 1912. Sedermera har den regelbundna
litteraturkritiken indragits. Mer sporadiskt förekomma
emellertid kritiker och andra litterära uppsatser
af åtskilliga ledamöter af Svenska akademien,
såsom V. Rudin, H. Hjärne, P. Hallström och
H. Schück. Äfven den ordinarie konstafdelningen
har indragits, och öfver hufvud synes tendensen gå
i riktning af textinnehållets successiva begränsning
till – utom utrikespolitisk öfversikt – sådant, som
mer omedelbart betingas genom tidningens karaktär
af organ för officiella meddelanden. 1835 uppsatte
tidningen eget tryckeri ("Statstidningens tryckeri"),
som 1844 på auktion inropades af Wallmark, och
hade till 1846 som tryckort "f. d. Statstidningens
tryckeri", därefter "Post- och inrikes tidningars
tryckeri". Detta sålde P. Strandberg 1877 till firman
P. A. Norstedt & Söner, hos hvilken tidningen sedan
dess tryckts.
Fr. o. m. jan. 1889 åtföljes tidningen af ett
månatligt "Register öfver vissa annonser införda i P.-
o. I. T." och sedan 3 sept. s. å., 1 gång i veckan,
af en bil.: "Tidning för leveranser till staten". För
att bereda tillfälle till större spridning åt
bladets legala tillkännagifvanden har inrättats en
"Kommunalupplaga", hvaraf det står hvarje kommun i
riket fritt att förskrifva 1 ex. Kommunalupplagan
lämnades i början mot nedsatt prenumerationspris, men
fr. o. m. 1911 alldeles gratis, endast mot erläggande
af postbefordringsafgiften.
Post- och telegrafortförteckning, postv., en
på föranstaltande af Generalpoststyrelsen och
Telegrafstyrelsen under redaktion af E. G. Lannge 1909
utgifven, 2,236 sidor stark "Förteckning å städer,
köpingar, byar, gårdar m. fl. orter i Sverige jämte
uppgift på dessa orters post- och telegrafadresser
samt afstånd från telegrafanstalt". Till
förteckningen utgifvas rekapitulerande årssupplement.
Post-paid [påu’st pei’d], postv., eng. Se Franko.
Postpaket (i egentlig mening), postv., är den
svenska benämningen för de uti den internationella
postutväxlingen förekommande paketförsändelser
(fr. colis postaux), hvilka taxeras och
postbehandlas i enlighet med gällande, senast
på världspostkongressen i Rom 1906 reviderade
internationella postpaketkonvention. – Vid
postkonferensen i Paris 1880 afslöts mellan ett
20-tal till världspostföreningen hörande stater
en konvention om utväxling af colis postaux till
en maximivikt af 3 kg. Denna af Sverige biträdda
konvention trädde i tillämpning 1 okt. 1881. Allmänna
postkongressen i Lissabon 1885 beslöt, för tillämpning
fr. o. m. 1 april 1886, att den ifrågavarande
utväxlingen finge omfatta paket intill en vikt
af högst 5 kg. samt att på paketen finge tagas
assurans äfvensom begäras postförskott. Emellertid
förbehölls hvarje i konventionen deltagande land
rättighet att till 3 kg. begränsa vikten af paket,
som i dess posttjänst emottoges, äfvensom att icke
befordra assurerade eller med postförskott belagda
paket. Sverige gick med
på rörelsens utsträckning att omfatta jämväl
assurerade och postförskottspaket, men biträdde
däremot icke viktmaximums höjning från 3 till 5
kg. Denna höjning accepterades af Sverige först
fr. o. m. 1 jan. 1896. Uti den vid postkongressen
i Washington 1897 reviderade, dåmera af nära
ett 40-tal stater med tillhörande kolonier och
skyddsområden biträdda postpaketskonventionen gjordes,
maximiviktens höjning till 5 kg. obligatorisk. –
Bland det fåtal stater, som icke biträdt denna
internationella postkonvention, märkas i främsta
rummet Storbritannien jämte Brittiska Indien samt
öfriga brittiska kolonier och skyddsområden äfvensom
Amerikas förenta stater. Emellertid träffades mellan
postförvaltningarna i Sverige samt det förenade
konungariket Storbritannien och Irland redan 1886 en
separatöfverenskommelse om utväxling, på grundvalen
af 1880 års Pariskonvention, af vanliga postpaket
(eng. uninsured postal parcels) intill högst 3
kg. vikt. Sedermera ha ifrågavarande separataftal
jämte därtill hörande tilläggsbestämmelser
utbytts mot nyreviderade aftal, första gången
1896 och senast 1904. Numera omfattar utväxlingen
af postal parcels med Storbritannien och Irland,
de brittiska kolonierna m. fl. länder (under det
utbrutna världskriget jämväl Frankrike, Portugal,
Spanien jämte några andra, med hvilka under normala
förhållanden postutväxlingen eger rum via Tyskland)
såväl assurerade (utväxlingen dock t. v. inställd)
som oassurerade (men ej postförskottsbelagda) paket
intill högst 5 kg. vikt. Med postförvaltningen i
Förenta staterna har likaledes träffats ett dylikt
separataftal i slutet af 1905, som tillämpats
från 1 febr. 1906. Detta aftal omfattade från
början paket af allenast högst 2 kg. vikt, hvilken
maximivikt sedermera höjts till 5 kg. Assurans och
postförskott äro i denna utväxling ej medgifna. –
Utväxlingen af paketpostförsändelser mellan Sverige,
Danmark och Norge är ordnad på grundvalen af äldre
öfverenskommelser och bestämmelser. Såväl dessa,
i den skandinaviska mellanrikstrafiken förekommande
paket, hvilka få i vikt uppgå ända t. o. m. 50
kg., som andra paketpostförsändelser, merendels med
enahanda viktmaximum, hvilka utväxlas mellan Sverige
och utlandet utan att vara hänförliga till eller
jämställda med colis postaux benämnas i den svenska
posttjänsten tariffpaket (= ty. postfrachtstücke,
fr. colis de messagerie).
R. L-n.
Postpalatala språkljud (af lat. post, bak,
och palatum, gom), fonet., de konsonanter, som
bildas mellan mjuka gommen och tungryggen. De
kallas äfven, om man anger de båda samverkande
organen, dorso-velarer (bakre delen af tungryggen +
gomseglet). Till denna grupp höra bl. a. de semitiska
språkens bakre (emfatiska) k-ljud ("qaf"), vissa
tyska och schweiziska dialekters ch-ljud, holl. g,
sp. j (x) och svenskt skorrande r. Postpalatalerna
sammanfattas af många med mediopalatalerna (de vanliga
k- och g-ljuden) under benämningen "gutturaler"
och gälla då som "bakre gutturaler". De kallas äfven
velarer. Jfr Kontaktsläge och Palataler. – Vokaler,
bildade i detta läge, t. ex. sv. o-ljud, å-ljud,
europ. u-ljud, kallas i det engelska systemet bakre.
Lll.
Postpapper, ofta nyttjadt namn på sådana limmade
papperssorter, som begagnas företrädesvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
