Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Postpapper. Jfr Papper, sp. 1501 - Postpass - Postporto. Se Porto - Postposition. Se Inteckning - Postpositiv - Postregale - Postremissväxel. Se Växel - Post Romam conditam. Jfr Post urbem conditam - Posträtter - Postscenium - Postschäs. Se Karriol - Postskjuts. Se Postbonde - Postskrifvare - Postskript, Postskriptum - Postsparbank
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till bref, särskildt fasta, täta. Jfr Papper,
sp. 1501.
Postpass, postv., handling, hvarpå förtecknas
postgods, som med landsvägspost från en till annan
fast postanstalt försändes, samt föreskrifna
anteckningar göras om postfärdens varaktighet
och förlopp. Postpass förekommo i postverkets
äldsta tider. I ett 1651 utfärdadt, öppet "Patentz"
föreskrefs, att i postpasset skulle antecknas "hwad
Dag och Tijma, för eller efter Middag, som Posterne
ankomma, och åter affärdade blifwa".
R. L-n.
Postporto. Se Porto.
Postposition (af lat. postponere, ställa efter),
jur. Se Inteckning, sp. 755.
Postpositiv (af lat. post, efter, och positiv),
språkv., efterställd; i postpositiv ställning till
det ord de styra stå bl. a. flera s. k. prepositioner
i svenskan, t. ex.: år igenom, bröder emellan.
R-n B.
Postregale (jfr Regale), postv., kronans rätt att
ensam, med uteslutande af enskilda personers eller
bolags ingrepp, upprätta och underhålla postväsendet i
ett land. Det har framhållits, att statens postregale,
rätt afpassadt, har sitt fulla berättigande ingalunda
främst ur synpunkten att bereda staten inkomster,
utan framför allt med afseende på de viktiga och
grannlaga uppgifter, som postverket, till det allmänna
bästa, fått sig anförtrodda att utföra. Emellertid
har i Sverige ända intill nyare tid rådt en viss
osäkerhet beträffande styrkan af de rättsliga
urkunder, hvarpå postregalet eller postmonopolet
här kunde anses grundadt. Slutgiltigt har frågan
lösts genom utfärdandet af k. kung. 21 dec. 1888
rörande postverkets rätt i fråga om befordran af bref
och brefkort äfvensom angående postförsändning på
järnvägar, med ångfartyg och diligenser. Postmonopolet
i Sverige omfattar uttryckligen allenast förseglade
eller eljest tillslutna bref äfvensom brefkort.
R. L-n.
Postremissväxel. Se Växel.
Post Romam conditam (förk. p. R. c.), lat.,
stundom förekommande uttryck för det vanligare Ab
urbe condita. Jfr Post urbem conditam.
Posträtter, postv., ett slags domstolar i postmål. I
en k. förordn. 8 jan. 1704 och sedermera i 1707
års postmästarinstruktion omförmälas posträtter,
bestående i landsortsstäderna af postmästaren,
"förandes Præsidium", och två magistratspersoner
samt stadsnotarien. Under posträtternas handläggning
föllo främst ärenden om fribrefsrättens missbrukande
och vidare frågor om vissa postfunktionärers
tjänsteförsummelser. Utom dessa "enkla" posträtter
funnos s. k. blandade post- och rådstufvurätter,
inrättade genom k. br. 5 juli 1753, med annan
och väsentligt större befogenhet i fråga om
handläggning af postala mål. I Stockholm fungerade
en ständig posträtt med särskild sammansättning och
motsvarande såväl enkel posträtt som blandad post- och
rådstufvurätt. Denna ständiga posträtt indrogs 1817,
och dess åligganden lades under kämnärsrätten. Genom
k. kung. 9 nov. 1836 förordnades, att posträtterna
samt de blandade post- och rådstufvurätterna skulle
upphöra. Emellertid skulle fortfarande särskilda
bestämmelser i en del fall tillämpas i fråga om
forum för postmåls handläggning. Om också ändrad
organisation af postverket och ändrade förhållanden
medfört, att
dessa undantagsbestämmelser i det mesta kommit ur
tillämpning, kvarstå ännu i dag stadganden, att
postförvaltare skall, om postkontoret är beläget på
landet, i alla mål angående åtal för tjänstefel lyda
under rådstufvurätten i länets residensstad, samt att
mål rörande förbrytelse och försummelse i tjänsten
af postiljon och postförare skola rannsakas och af
dömas i residensstaden för det län, där förbrytelsen
eller försummelsen timat. Om aflägsnandet af dessa
i flera hänseenden olämpliga rester af de gamla
bestämmelserna om fora privilegiata för postmål
har såväl i som utom riksdagen väckts fråga,
dock utan att saken ännu slutgiltigt ordnats.
R. L-n.
Postscenium, lat., rummet bakom skådebanan (på antika
teatrar).
Postschäs. Se Karriol.
Postskjuts, Posthemmans skjuts. Se Postbonde.
Postskrifvare, postv., i äldre tider förekommande
benämning på sådant af postmästare antaget och
aflönadt kontorsbiträde, som ej innehade officiell
anställning i postverket.
R. L-n.
Postskript, Postskriptum (lat. postscriptum),
förkortn. P. S., skriftligt tillägg (efter
namnunderskriften) i ett bref.
Postsparbank kallas en statens penninganstalt
(sparbank), som mottager och förräntar
insättningar samt verkställer utbetalningar
på s. k. motbok. Själfva begreppet postsparbank
innebär, att bankens förbindelse med allmänheten i
fråga om insättningar och uttagningar eger rum på
postanstalterna under de tider dessa hållas öppna
och förmedlas af postverkets funktionärer. De
fasta postanstalterna fungera m. a. o. tillika
som postsparbankskontor. Bokföringen verkställes
emellertid vid ett gemensamt hufvudkontor, och
medlen förvaltas antingen af postsparbanken själf
(så i Sverige) eller af någon annan offentlig
statsinstitution. En postsparbank skiljer sig i
hufvudsakligen tre hänseenden från öfriga sparbanker,
dels genom statens garanti för insatta medel –
en garanti, som torde vara värdefull för alla dem,
hvilka sakna förutsättning att med lätthet kunna
bedöma soliditeten hos de enskilda sparbankerna
–, dels genom dess lätttillgänglighet, dels också
därigenom, att en af postsparbanken utfärdad motbok
gäller öfver hela riket för såväl insättningar som
uttagningar. F. n. finnes postsparbank inrättad i
Storbritannien och Irland, Belgien, Holland, Italien,
Österrike, Frankrike, Sverige, Ungern, Bulgarien
och Finland samt – utom Europa – Nord-Amerikas
förenta stater, Canada, Egypten, Indien, Japan
m. fl. Den första postsparbanken inrättades i
England af Gladstone och är nu, hvad insättarnas
antal beträffar, den största penninginstitutionen i
världen (31 dec. 1912 voro insättarna där 12,750,693
pers. med en innestående behållning af i svenskt
mynt 3 1/3 milliarder kr.).
Sveriges postsparbank började sin verksamhet 1
jan. 1884, sedan en af K. M:t aflåten proposition till
1883 års riksdag om inrättande af en postsparbank
blifvit i hufvudsak antagen och K. M:t 22 juni
s. å. utfärdat en postsparbanksförordning,
hvari emellertid sedermera åtskilliga ändringar
vidtagits. Enligt riksdagens medgifvande egde K. M:t
rätt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
