Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Potential
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
67
Potential
68
ning på sfärisk yta); för punkter innanför skalet är
potentialen konstant och fältstyrkan = 0. Existerade
en ihålig himlakropp (af sfärisk form), skulle alltså
på dess inre yta tyngdkraften vara upphäfd.
Elektriskt laddade ledare ega i sin ledningsförmåga
en egenskap, som här måste tagas i särskildt
betraktande. På en ledare eger laddningen en
viss frihet att följa de krafter, som påverka
den. Vid jämvikt måste hela laddningen i följd
af repulsio-nen mellan dess olika delar befinna
sig på ytan af ledaren. Vidare måste det fält,
som förefinnes, vara sådant, att kraftlinjerna
gå vinkelrätt mot ledarens yta, ty annars orsaka
krafterna en förflyttning af laddningar utefter
ytan. Af denna riktning hos kraftlinjerna följer,
att ytan är en ekvipoten-tialyta. Äfven inuti ledaren
måste potentialen vara af samma konstanta värde. Detta
är en full motsvarighet till temperaturens konstans
vid värmets jämvikt. Förefinnes af någon orsak en
olikhet i potential, en potentialdifferens, i ledarens
olika punkter, uppkommer en elektrisk ström. Härvid
sammanfalla strömlinjerna med kraftlinjerna. Om
sambandet mellan potential och strömstyrka m. m. se
Galvanisk ström. Den elektriska potentialen benämnes
ofta spänning. Jordklotet är till sin hufvudmassa
ledande och följaktligen dess elektriska potential
en och samma öfverallt (då tillfälliga strömmar ej
uppträda). Vi kunna därför taga denna potential till
utgångspunkt för våra mätningar och sätta den därvid
lämpligen = 0. Om potentialfördelningen öfver jordytan
se Luftelektricitet. Den elektriska strömmen omges af
ett säreget magnetfält. Villkoret för existensen af
en potential är endast delvis uppfylldt. Beteckna
vi fältintensiteten som vektor med §, gäller
ekvationen curl § = o endast utanför det rum,
som den strömgenomflutna ledningen intar. Ledningen
själf bildar ett h v i r f v e l r u m. De magnetiska
kraftlinjerna omkretsa ledningen i slutna kurvor. En
i fältet befintlig enhetspol föres af den magnetiska
kraften oupphörligt rundt. Det för hvarje hvarf
uträttade arbetet beror endast på strömmens styrka,
och den erforderliga energien tages på strömmens
bekostnad. Föres polen rundt en sluten bana, som ej
omsluter ledningen, är arbetet däremot = O. Äfven här
använder man potentialbegreppet. Potentialen blir en
mångtydig funktion (se F u n k-tion 4). Nivåytorna
skära hvarandra utefter ledningen. Elektriska
hvirfvelfält af analog natur uppkomma genom induktion
(se d. o. 2 c), när ett magnetfält undergår
variation. Är härvid mediet ledande, uppkomma
hvirfvelströmmar. Väsentligen olika förhålla sig de
strömmar, som alstras af galvaniska (eller af termo-}
element. Dessa äro visserligen äfven de slutna och,
då strömmen ju ständigt går i den riktning, i hvilken
potentialen aftar, kunde man alltså vänta sig, att
man efter att ha följt strömmen ett hvarf rundt
vid återkomsten till utgångspunkten borde finna
ett lägre värde på potentialen än utgångsvärdet,
m. a. o. att potentialen vore flertydig. Detta är
ej förhållandet, och förklaringen härtill är den,
att potentialen ökar språngvis vid kontaktställena
mellan de olika ämnen, som ingå i den galvaniska
kedjan. Dessa potentialsprång, som i sin alge-braiska
summa utgöra mått på elementets e l e k-
tromotoriska kraft, uppväga potentialfallet
i de homogena delarna af ledningen. Fig. 2
visar diagram öfver potentialfördelningen vid
öppen och sluten krets, innehållande elementet
koppar/svaf-velsyra/zink. A tankes förbunden med
jorden, så att dess potential är 0. För sluten
krets gäller den streckade linjen. A och A^ beteckna
då samma
.öppen
- staten
Zn H25Ö4
Fig. 2. Potentialfördelningen i en galvanisk kedja.
punkt. Diagrammet kan lämpligen tänkas så
veck-ladt kring en cylinder, att dessa punkter
sammanfalla. En mångtydig potential skulle, på samma
sätt åskådliggjord, representeras af en spiral kring
cylindern.
Hastighets potential. En i rörelse befintlig
vätska utgör ett hastighetsfält, hvars
potential </) definieras genom sambandet med
den vekto-riella hastigheten 33: grad (p = -ö. -
Retarderad potential. Se Relativitetsprin-cip. -
Vektorpotential. Se Vektor.
Termodynamisk potential. Hufvud-begreppen inom
termodynamiken äro energi (U) och entropi (S; se dessa
ord). Af dessa bildas de två följande: F = U - S . T
och & = U - ST + pv, där p, v, T beteckna systemets
tryck, volym, absoluta temperatur. F benämnes
systemets termodynamiska potential vid konstant
volym eller vanligare dess fria energi, <& dess t
er mö dynamiska potential vid konstant tryck eller
endast dess termodynamiska potential. Vid processer,
som försiggå under konstant temperatur och volym, kan
F ej växa. Vid jämvikt måste F vara minimum. Detsamma
gäller om 0 vid konstant temperatur och tryck. Dessa
satser spela en viktig roll som utgångspunkter för
fysikalisk-kemiska betraktelser. Potentialbegreppet
inom termodynamiken har ytterligare utvidgats af
Gibbs genom införandet af kemiska potentialer,
beträffande hvilka hänvisas till specialarbeten. -
Litt.: B. Riemann, "Schwere, elektrizität und
magnetismus" (2:a uppl. 1880), Cl. Maxwell, "Treatise
ön electri-city and magnetism" (1882), R. Clausius,
"Die potentialfunktion und das potential" (4:e
uppl. 1885), Dirichlet, "Vorlesungen iiber die im
um-gekehrten verhältnis des quadrats der entfernung
abnehmenden kräfte" (2:a uppl. 1887), H. Poin-caré,
"Théorie du potentiel newtonien" (1899),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
