Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Precis - Precisionsafvägningssystem. Se Geodesi, sp. 957 - Precisionsampéremeter. Se Elektriska mätinstrument, sp. 293 - Precisionsinstrument. Jfr Måttverktyg - Precisionsmätningsmaskin - Precisionsnivellering. Se Nivellering, sp. 1076 - Precisionsstativvåg. Se Medicinalvikt - Precisionsvikt. Se Medicinalvikt - Predealpasset. Se Karpaterna, sp. 1146 - Predella
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
Precisionsafvägningssystem-Predestination
138
eller otydligt, noggrann, noga afpassad; punktlig. -
Précisément [-ma’], fr., 1. Precist, fullt riktigt, på
pricken, alldeles, just. - Precisera, noga bestämma,
noga och tydligt ange detaljerna. - Precision,
stor sorgfällighet; noggrannhet och korthet i tal
och skrift; noggrannhet i musikaliskt utförande;
skarp uppfattning; punktlighet.
Precisionsafvägningssystem. Se Geodesi, sp. 957.
Precisionsampéremeter. Se Elektriska mätinstrument,
sp. 293.
Precisionsinstrument, instrument för noggranna
mätningar. Jfr Måttverktyg.
Precisionsmätningsmaskm, mek.,
apparat för framställning och kontroll af
precisionslängdmått. Maskinens hufvuddel är ett fast
mätstativ af lämplig längd, på hvilken är anbragt
en utefter en mätlinjal förskjutbar släde uppbärande
det egentliga mätinstrumentet, som vanligen består af
kombinerade mikrometerskrufvar. Afläsningen sker med
tillhjälp af mikroskop och nonie. Den noggrannhet,
som kan ernås, uppgår i allmänhet till 1/1000 mm.
Jfr
Se
Mikrometer och G. H-r. N i v e 11 e r i n g, sp.
vid direkt
afläsning. Måttverktyg. Precisionsnivellering.
1076.
Precisionsstativvåg. Se Medicinalvikt.
Precisionsvikt. Se Medicinalvikt.
Predealpasset 1. Tömöspasset. Se Kar-p a tern a,
sp 1146.
PredeMla, it., pall; trappsteg; uppsats på
altardisken, på hvilken ställdes ljusstakar,
altarkärl o. d.; sockeln till ett altarskåp eller en
altartafla. Denna sockel pryddes ofta med omsorgsfulla
målningar eller med reliefer. I Sverige förekomma
intressanta predellamålningar på .altarskåp i
bl. a. Västerås’ och Strängnäs’ domkyrkor samt i
Statens historiska museum. Jfr Köping, fig. 4.
Predestination (af lat. prcedestinäre, på förhand
bestämma, föresätta sig), teol., förutbestämmelse,
utkorelse, "nådaval". Guds i historien uppenbarade
frälsning visar för tanken med nödvändighet
tillbaka till en Guds före och öfver all tid stående
frälsningsvilja, ett hans eviga frälsnings-"rådslut",
hvari allt hans handlande med människorna i historien
har sin yttersta grund och som där blott successivt
kommer till förverkligande. I denna allmänna
mening har tanken på en gudomlig predesti-nation
en plats i hvarje teologisk åskådning. Men om en
predestinationslära i egentlig mening brukar man dock
endast tala, när detta Guds rådslut fattas så, att
den enskildes eviga öde framträder som af evighet,
före och oberoende af hans eget förhållande till det
historiska frälsningsanbudet, för-utbestämdt, vare sig
man fattar saken så, att Gud af evighet bestämt vissa
till salighet, andra till förtappelse, så att således
äfven syndafallet tankes som af Gud förutbestäm dt
(-s. k. supralapsärisk, äfven "fallet" omfattande
- jfr Infralapsa-r i e r - predestinationslära)
eller man låter förut-bestämmelsen utgå från det
af Gud blott förutsedda syndafallets förutsättning
(s. k. infralapsärisk, ej själfva fallet inneslutande,
predestinationslära) och således innebära, att han ur
det syndiga människosläktet af fri nåd utkorar vissa
till frälsning, medan de öfrige öfverlämnas åt den
genom synden
förtjänta och därur med nödvändighet framväxande
domen. - De nytestamentliga utsagor, i hvilka den
kyrkliga predestinationsläran, i trängre eller
allmännare mening, sökt sitt stöd, böra ses mot
bakgrunden af den gammaltestamentliga föreställningen
om Israels utkorelse. I denna föreställning ingå
två moment, å ena sidan återförandet af Israels
särställning till ett Guds fria, af hvarje folkets
förtjänst oberoende viljebeslut, å andra sidan tanken
på Israels däri grundade företräde framför de andra
folken. I den profetiska åskådningen faller den
starkaste tonvikten på det förra momentet, och till
det starka betonandet af det oförtjänta i Guds nåd
mot Israel kan då den tanken knyta sig, att, om än
Guds frälsningsuppenbarelse nu är bunden vid Israel,
detta dock skett, för att den genom Israel skall
komma alla folk till godo: den vid utkorelsetanken
häftande partikularismen ter sig då blott som ett
genomgångsled i Guds universella frälsningsrådsluts
förverkligande. I den efterpro-fetiska judendomen
åter träder i sammanhang med det religiösa
lifvets mekanisering det andra momentet, tanken
på Israels företrädesrättigheter, ofta på ett
sådant sätt i förgrunden, att det djupa religiösa
motivet i utkorelsetanken går förloradt. Så länge
utkorelsen tankes gälla folket, saknas emellertid -
eller betonas ej medvetet - den för den egentliga
predestinationsläran karakteristiska föreställningen
om ett öfver tiden stående, men det timliga skeendet
behärskande rådslut. I och med utkorelsetankens
tillämpning - sporadiskt redan i G. T. och i den
efterkanoniska judiska litteraturen, genomgående
i N. T. - på den enskilde framträder däremot denna
föreställning från början med full tydlighet. Den
möter redan i några af Jesu egna ord, t. ex. Luk. 10:
20; Matt. 25: 34. Då hänvisningen härtill hos Jesus
emellertid endast tjänar det rent religiösa syftet
att för de troende inskärpa den obetingade vissheten
i den åt dem utlof-vade frälsningen, är det blott
på denna, som detta betraktelsesätt tillämpas,
medan däremot den öfver de onde utgående domen ej på
ett motsvarande sätt återföres till ett Guds eviga
rådslut (jfr Matt. 25: 34 med v. 41). I de utsagor,
där i en eller annan form en skillnad göres mellan en
vidare krets af "kallade" och den trängre kretsen af
"utvalda" (Matt. 22: 14; jfr Matt. 11: 25; Mark. 4:
10 ff.), synes det efter sammanhanget ej vara tal
om en evig predestination, utan närmast blott om
e’t konstaterande af det faktiska mottagande Jesu
frälsnings-budskap fått, hvarvid Jesus visserligen i
den stegrade förhärdeisen hos dem, som af visat detta,
ser en Guds förkastelsedom gå i fullbordan. - Med vida
starkare betoning framträder predestinations-tanken
hos Paulus. Äfven hos honom ligger väl dennas
betydelse i främsta rummet i den orubbliga, öfver
alla tidens skiften upphöjda grundval den ger
åt den troendes frälsningsvisshet (jfr Rom. 8:
28-39). Men vid sidan häraf träder hos honom ett
annat religiöst motiv: framhållandet af det suveräna,
af alla mänskliga faktorer oberoende i Guds utkorelse
och handlingssätt öfver hufvud tjänar här till att
mot den judiska gärnings- och förtjänst-läran befästa
och understryka Paulus’ centrala lära om människans
frälsning som alltigenom ett verk af Guds fria och
oförtjänta nåd. Från denna utgångspunkt kan Paulus
då komma till tanken på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
