Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Presens - Present - Preseren, France - Preservalin. Se Hemliga medel, sp. 393 - Preserver. Se Konserver 1 - Preservera - Preservsalt - Preses - Presidency. Se President - President
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
175
Present-President
176
vergleichende grammatik" (1904). -
Adj. P r e-se7ntisk eller presentiäl.
K. F. J.
Prese’nt (fr. present, af presenter, framräcka),
gåfva, skänk, föräring. - Presentera, framte, uppvisa;
framräcka, bjuda; skänka, förära; föreställa en
person för en annan, med uppgift om hans namn och
titel. - Presentera sig, själf föreställa sig för
en annan; te sig, ta sig (väl eller illa) ut. -
Presentabel, som kan visas eller presenteras i valdt
sällskap, hygglig till sitt yttre. - Presentation,
presen-tering, en persons föreställande för en
annan; förslag ^ (vid tillsättning af en plats). -
Presentationsrätt, en församlings, en korporations
o. s. v. rätt att vid tillsättning af ett ämbete,
en plats i en representation (t. ex. preussiska
landt-dagen)^e. d. uppsätta personer på förslag. -
P r e-senterbricka, bricka, hvarå kringbjudes konfekt,
vin o. d.
PreSeren [preje’-], Fr a ne e, slovenisk skald
f. 1800 i byn Vrba, Krain, d. 1849, blef 1828 juris
doktor i Wien, inträdde i kanslitjänst och. fick 1846
tillstånd att utöfva advokatverksamhet i Krainburg,
men var då redan kroppsligt bruten. Hans poetiska
debut skedde 1827 i "Illyrisches blått". Hans
lyriska diktning, som utmärkes af fin konstnärlig
form och ’ varm, vek känsla, utgöres af folkliga
visor och ballader, ghaseler och utmärkta erotiska
och elegiska sonetter. Hans längsta dikt är den
nationella hjältedikten Krst pri Savici (Dopet vid
Savica), som i ottave rime behandlar kampen mellan
hedendom och kristendom i Krain. En obesvarad kärlek
tryckte sin vemodiga prägel på hans lif, som för
öfrigt fördystrades genom fattigdom och politiska
förföljelser. Hans öfver-sättningar af Biirgers
"Lenore" och Byrons "Pa-risina" stämplades af de
klerikale som "kättersk och osedlig litteratur". Yid
sidan af den 1912 af-lidne Askerc (se d. o.) anses
han som slovenernas förnämste skald. Den första
samlingen af hans dikter utgafs 1830 i tidskriften
"Celebica"; därpå följde upplagor 1847, 1866 och 1900
(illustrerad). S. å. utkom i Laibach till erinran
af hans 100-åriga födelsedag ett "Presernov-album",
innehållande studier om P. På svenska finnes en studie
med diktprof af A. Jensen i "Nordisk tidskrift" 1895.
A-d j.
Preservalin, konserveringsmedel. St Hemliga medel,
sp. 393.
Preserver. Se Konserver 1. Preservera (af
lat. prceserväre, på förhand iakttaga såsom
försiktighetsmått), bevara, skydda. - Preservativ,
skyddsmedel, förebyggande medel. Jfr Profylax.
Prese’rvsalt (Konservsalt, Me a t pre-serve,
Sozolith) är natriumsulfit (svafvelsyr-ligt natron),
användt till konservering af matvaror. Omfattande
undersökningar ha visat, att sina
och måttliga mängder sådant salt i matvaror ej medföra
någon fara för förgiftning, och bruk af mindre mängder
preservsalt är därför i allmänhet tillåtet, dock
icke till kött och köttvaror, emedan det visat sig,
att redan fördärfvadt och följaktligen hälsofarligt
kött genom behandling med natrium-sulfit kan befrias
från sin dåliga lukt och få ett friskt utseende,
utan att därigenom bli oskadligt vid förtäring. Jfr
Hemlig a"m e d e 1. C. G. S. Preses (lat. prceses,
af prcesidere, eg. sitta främst), ordförande i en
rätt, en akademi eller ett konsistorium; ledare af
en akademisk disputation (se D i s p u t a t i o
n). Jfr P r e s i d e n t. - Presidera, sitta som
ordförande. - P r e s i’d i u mr ordförandeskap.
Presidency [pre’sidonsi], eng.,
presidentskap. Se President.
President (af lat. prcesidere, sitta främst, föra
ordet), en i flera länder förekommande titel med
olika betydelser. Först och främst är president
den vanliga benämningen på öfverhufvudena för
de moderna republikerna (Frankrike, Portugal,
Kina^ de amerikanska m. fl.). En sådan president
är den verkställande maktens chef och statens
främste representant, har högsta befälet öfver
krigsmakten,. benådningsrätt och makt att besätta
ämbeten. Hans ställning motsvarar därför i mycket
en monarks, men i olikhet med en sådan innehar han
sin plats blott på vissa år och kan åtalas. Det
sistnämnda sammanhänger med en principiell olikhet
mellan republikanskt presidentskap och monarki:
presidenten i en republik anses endast vara ett organ
för folkviljan och därför ansvarig inför denna, under
det monarken enligt regel anses ha sin makt omedelbart
af staten själf och därför ej är ansvarig för någon
i staten (jfr Monarki och Okränkbar-het). Den
schweiziske presidenten (der bundes-president)
har dock ej den ofvan skildrade maktställningen,
utan är blott för året ordförande i den kollegiala
regeringen, "förbundsrådet". Regerings-cheferna för
den nordamerikanska unionens delstater kallas^ej
presidenter, utan guvernör (jfr C. Wal-ther, "Das
staatshaupt in den republiken", 1907). Hvad titeln
president dessutom betecknar är dels ledaren af
en ministär (ministerpresident, konseljpresident,
se d. o.), dels ordföranden i ett fritt möte
(t. ex. en vetenskaplig kongress), dels högre
lokala ämbetsmän i vissa länder (t. ex. Preussen,
oberpräsident, styresmannen för en provins; i Danmark
benämnes Köpenhamns högste styresman över-president,
motsvarande öfverståthållarea i Stockholm, och när
under Kristinas förmyndarregering stadsfogdarna hos
oss ersattes med kungliga borgmästare, se d. o.,
erhöllo några af dessa till en början - i Kalmar
och Norrköping - titeln president; jfr Grubbe 1),
dels talmännen i representativa riksförsamlingar
(t. ex. i Norge, Tyskland, Frankrike; - talmannen
för den nordamerikanska senaten är unionens vice
president), dels chefer för kollegiala ämbetsverk. Det
är i sistnämnda betydelse, som presidenttiteln
egentligen användts i Sverige. Början därmed
gjordes, då Jönköpings, Äbo och Dorpats hofrätter
inrättades på 1600-talet. Svea hofrätt liksom de
öfriga rikskollegierna enligt 1634 års R. F. (se H
o f r ä 11 och R e g e r i n g s-formen) hade till
chefer de fem höge riksämbetsmännen; genom 1660 års R,
F. skildes emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
