Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de nio gamla provinserna i församlingen ett
kyrkoråd (gemeindekirchenrat, i Westfalen
och Rhen-provinsen presbyterie), som består af
kyrkoherden (pfarrer) såsom ordförande, eventuellt
andra prästmän samt 4–12 af församlingen valda
medlemmar. I större församlingar (med mer än 500,
i de västra provinserna 200 inv.) finnas valda
kyrkofullmäktige (gemeindevertretung); i mindre
fattas besluten på kyrkostämma. Alla församlingar i
en kirchenkreis representeras af kretssynoden (die
kreissynode), som i regel hålles en gång om året
och består af superintendenten som ordförande,
alla kyrkoherdarna samt dubbelt så många (i
de västra prov. lika många) af församlingarna
valda ombud, men för öfrigt representeras af
kreissynodalvorstand (i västra provinserna kallad
direktorium). Provinssynoden, som i regel samlas
hvart tredje år, består af ombud för kretssynoderna
och några af konungen utnämnda medlemmar samt ett
ombud för provinsuniversitetets (för Posen Breslaus)
evangelisk-teologiska fakultet. Slutligen finns en
för alla de nio provinserna gemensam generalsynod,
som på konungens kallelse samlas hvart sjätte
år och består af generalsuperintendenterna,
150 af provinssynoderna och 6 af universitetens
evangelisk-teologiska fakulteter valda ombud samt 30
af konungen utnämnda medlemmar. Generalsynoden väljer
ett synodalrat, som en gång årligen sammanträder
med oberkirchenrat för att öfverlägga om kyrkans
uppgifter och angelägenheter. De af general-
och provinssynoderna antagna kyrkolagarna skola
godkännas af konungen. – I de nya provinserna
finns en liknande synodalförfattning för hvardera
af de båda protestantiska kyrkorna. – Den katolska
kyrkans organisation i P., grundad på en bulla af
1821 (för Hannover af 1824, för den öfver-renska
kyrkoprovinsen af 1829), är densamma, som gäller för
hela den katolska delen af kristenheten. I spetsen
för dess styrelse står påfven jämte den påfliga
kurian. Under honom handhas kyrkoförvaltningen af
de båda ärkebiskoparna i Köln och Gnesen-Posen. Dem
underordnade äro de öfrige biskoparna, så vida de
icke blifvit af påfven undantagna (eximerade) från den
ärkebiskopliga uppsikten och lyda direkt under påfven,
hvilket är fallet med furstbiskopen af Breslau samt
biskoparna af Ermeland, Hildesheim och Osnabrück. De
öfrige biskoparna äro de i Kulm, Münster, Paderborn,
Trier, Fulda och Limburg, de båda sistnämnde
suffraganbiskopar under ärkebiskopen af Freiburg
i Baden, hvarjämte 361,311 katoliker i preussiska
landsdelar 1910 lydde under furstärkebiskoparna
i Olmütz och Prag, ärkebiskopen i Freiburg och
biskopen af Rottenburg. Gammalkatolikerna ha en
biskop i Bonn. Biskoparna väljas af domkapitlen,
men konungen kan utesluta misshagliga kandidater,
och de skola aflägga trohetsed till honom. Om
regeringens strid, den s. k. kulturkampen, mot den
katolska kyrkans anspråk samt om de s. k. majlagarna
se nedan (Historia). Alla romersk-katolska andliga
ordnar i P. äro undertryckta med undantag af dem,
som till en del eller h. o. h. egna sig åt sjukvård. –
Åt dissenters, såsom baptister, mennoniter, märiska
bröder, meddelar staten rätt att bilda församlingar,
hvarigenom dem tillförsäkras skydd. – Judarna tillhöra
hufvudsakligen stadsbefolkningen. De bilda i
allmänhet fria synagogförsamlingar, men i Hannover
finns ett israelitiskt konsistorium och i Kassel ett
"landesrabbinat".
Undervisningsväsendet lyder under kultus-
och undervisningsministern. Universiteten
sortera omedelbart under honom, medan eljest för
folkskolor, borgar- och privatskolor kyrko- och
skolafdelningarna af bezirksregierungen och för
de högre skolorna inkl. lärarseminarier, blind-
och döfstumanstalter provinsskolkollegierna, med
oberpresidenten vanligen som ordförande utgöra hans
organ. De senare voro ursprungligen afdelningar af
konsistorierna, men äro nu själfständiga myndigheter
för hvarje provins. De hos bezirksregierungen
anställda skolråden äro tillika medlemmar af
provinsskolkollegierna. Under dessa myndigheter
stå de vetenskapliga pröfningskommissionerna för
lärarkandidaterna vid de högre skolorna. Medan
provinsskolkollegierna omedelbart handlägga de dem
anvisade ärendena, anlita bezirksregierungen särskilda
uppsiktsorgan: kretsskolinspektörer (vanligen
särskildt anställda eller superintendenter och
dekaner inom sina stift) för ett flera skoldistrikt
omfattande område och ortsskolinspektörer
(vanligen församlingens prästerskap) för de
särskilda skoldistrikten. Rektorerna vid de sex- och
flerklassiga läroverken lyda merendels omedelbart
under kretsskolinspektören. – Barnundervisningen
är obligatorisk, och alla barn, som icke på annat
sätt erhålla undervisning, skola från fyllda 5 år
besöka offentliga skolor, till dess de tillegnat
sig nödig bildning. Genom provinsiallagar har
tiden för skolgångens början och slut bestämts
på delvis olika sätt, vanligen från 6 till 14
år. Folkskolorna äro i regel konfessionsskolor,
hvilka skola finnas, där barnen öfvervägande eller
uteslutande tillhöra samma bekännelse. Där detta icke
är fallet, inrättas s. k. simultanskolor, i hvilka
ingen religionsundervisning meddelas och hvilkas
lärare böra tillhöra de olika religionerna. Äfven i
konfessionsskolor med i religiöst afseende blandade
barnminoriteter kan särskild religionsundervisning
inrättas för dessa. Folkskolorna underhållas af
kommunerna med understöd af staten. Vid sidan
af folkskolan kunna mellanskolor (borgarskolor,
stadsskolor, rektoratskolor o. a.) inrättas med samma
ämnen som folkskolan, men med större kurser, jämte
främmande språk eller speciell förbildning för det
praktiska lifvet. Dessutom finnas fortsättningsskolor
(fortbildungsschulen) till folkskolan, dels yrkes-,
dels landtmannaskolor. I de högre skolorna, men
icke i folkskolorna, kunna skolafgifter upptagas,
ehuru föräldrar, som ha fler än ett barn i någon
läroanstalt, kunna erhålla nedsättning i afgiften,
och ett visst antal barn (omkr. 10 proc.) alldeles
befrias från afgifterna, om deras föräldrar icke kunna
betala sådana. – Antalet folkskolor var 1911 38,684
med 117,162 lärare och lärarinnor och 6,572,140
barn. – Folkskollärare och -lärarinnor utbildas
i seminarier (1913: 203, hvaraf 72 katolska och 4
paritetiska), och till inträde i dessa förbereda de
s. k. preparandanstalterna (1913: 84 statens och
160 icke stats-, men af staten understödda).
Den högre elementarundervisningen meddelas dels i
9-åriga gymnasier, med de klassiska språken som
hufvudämnen, dels i 9-åriga realgymnasier med
hufvudvikten på de reala ämnena och nyare språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
