- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
243-244

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prévost d´Exiles - Prévost Paradol, Lucien Anatole - Prévot, fr. Se Bailli och Länsväsen, sp. 199 - Preyer, Johann Wilhelm - Preyer, Thierry William - Priamel - Priamos - Priap - Priapeia - Priapos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

"L’abbé P." (1896) och
"La vie monastique de l’abbé P." (1903),
V. Schroeder, "L’abbé P." (1898),
L. Froger, "L’auteur de Manon Lescaut" (1906), och
J. Mortensen, "Likt och olikt" (1908).

J. M.

Prévost Paradol [prevå paradå’l], Lucien Anatole,
fransk skriftställare, f. 1829 i Paris, d. 1870,
vardt 1855 professor i franska litteraturen
vid faculté des lettres i Aix och kort därefter
illustration placeholder

en af huvudredaktörerna för "Journal des débats".
Därjämte skref han i "Courrier du dimanche",
som 1866 indrogs på grund af hans artiklar. Han
invaldes 1865 i Franska akad. Orleanistiskt sinnad,
gjorde han sig till förkämpe för det parlamentariska
styrelsesättet efter engelskt mönster och var
genom sina bitande utfall en af kejsardömets
besvärligaste motståndare. Under ministären Ollivier,
som skulle inviga det "liberala" kejsardömet, mottog
P. emellertid befattningen som franskt sändebud i
Washington och blef på grund af detta steg hejdlöst
angripen i den republikanska pressen. Strax efter
ankomsten till Washington nåddes han af underrättelsen
om fredsbrottet mellan Frankrike och Tyskland,
och af missmod öfver sin egen ställning gaf han
sig själf döden. – P:s arbeten utmärkas af en klar
och smakfull stil. Här må nämnas
Revue de l’histoire universelle (1854; 3:e uppl. 1875),
Du rôle de la famille dans l’éducation (1857),
Essais de politique et de littérature (4 serier, 1859–66),
Les anciens partis (1860;
en skrift, som kostade P. en månads fängelse samt böter),
Études sur les moralistes français (1864, ny uppl. 1873;
hans mest framstående arbete) samt
La France nouvelle (1868, flera uppl.; "Det nya Frankrike", 1869).
Se biogr. af Gréard (1894).

Prévôt [prevå], fr. Se Bailli och Länsväsen, sp. 199.

Preyer [pra’jer], Johann Wilhelm, tysk målare,
f. 1803, d. 1889, studerade i Düsseldorf, München och
Holland, var en mycket skicklig stillebenmålare. P. är
representerad af ypperliga fruktstycken i Berlins
nationalgalleri, Nya pinakoteket i München
m. fl. tyska museer.

Preyer [pra’jer], Thierry William, tysk fysiolog,
f. 1841 i England, d. 1897, studerade i Tyskland,
blef med. doktor 1866 och var 1869–88 professor i
fysiologi i Jena. Han utgaf en stor mängd skrifter,
bland hvilka märkas
Die blutkrystalle (1871),
Das myophysische gesetz (1874),
Über die ursache des schlafes (1877),
Über die grenze der tonwahrnehmung (s. å.),
Elemente der reinen empfindungslehre (s. å.),
Die seele des kindes (1882; 6:e uppl. 1905),
Spezielle physiologie des embryo (1884),
Die erklärung des gedankenlesens (1886),
Biologische zeitfragen (1889) och
Psychologie des schreibens (1895).

Priamel, kort gnomisk dikt af folklig art. Sådana
dikter finnas på tyska från 1100- till 1500-talet
och ha samlats af A. von Keller (2:a

uppl. 1876), Euling (1887) och Limbach (1892). Namnet
tolkas som uppkommet af lat. præambulum, kort
musikalisk improvisation. Se arbeten af Uhl (1887)
och Euling (1905).

Priamos (grek. Πριαμος, lat. Priamus), sagokonung i
Troja, son af Laomedon, säges förr ha hetat Podarkes
och erhållit namnet P. (af grek. priastai, köpa),
emedan han af sin syster

illustration placeholder
Priamos dödas af Neoptolemos. Antik marmorrelief i Verona.


Hesione friköpts ur Herakles’ våld, då denne dödade
alla hans bröder. Han var förmäld med Hekuba (Hecuba),
Dymas’ dotter, och sagan tillerkänner honom 50 söner
(hvaraf 19 med Hekuba) och lika många döttrar. Vid
Trojanska krigets utbrott var han enligt Homeros
redan ålderstigen och deltog icke i striderna. Men
från stadsmuren öfverblickade han stridernas gång
och uppträdde på slagfältet för att afsluta ett
fördrag. Senare infann han sig i grekernas läger för
att hos Akilles bönfalla om utlämnandet af sin son
Hektors lik. Om hans död nämner Homeros intet. Yngre
sagor låta honom vid Trojas förstöring nedhuggas
af Neoptolemos vid Zeus Herkeios’ altare (se fig.).

A. M. A.

Priap (se Priapos), bild af fruktbarhetsgud. Adj. Priapisk.

Priapeia, titeln på ett åttiotal latinska
dikter af obscent innehåll (de äro nämligen
egnade guden Priapus) i olikartade versmått. De
bästa tillskrifvas Catullus, Vergilius, Ovidius
och Tibullus. Större delen innehåller senare
efterbildningar af grekiska och latinska epigram,
i det hela smaklösa och grofva. De finnas bl. a. i
Büchelers Petroniusedition (3:e uppl. 1895). –
P. brukas äfven i betydelsen otuktiga skrifter
i allmänhet.

R. Tdh.*

illustration placeholder
Priapos (som trädgårdsgud) med eroter. Antik marmorstaty i Wien.

Priapos (lat. Priapus), en från Asien härstammande,
men sedan hos både greker och romare upptagen
gudomlighet, representerande naturlifvets
alstringskraft inom såväl djur- som växtvärld

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0138.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free