Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prichard, James Cowles - Prick - Prickfiskar - Prickpenningar. Se Hamnafgift - Prickrulla - Priegnitz - Priego de Cordoba - Priene
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
247
Prick-Priene
248
resultat han framlade i det betydande verket
Re-searches into the physical history of mankind
(1813; 4:e uppl. 1847, 5 bd). Äfven inom medicinen
utgaf han flera arbeten och var en betydande psykiater
och induktiv fysiolog.
Prick, mindre sjömärke för att utvisa farleds
riktning eller begränsning eller befintlighet
af grund. Prickarna äro antingen fasta eller
flytande. Fasta prickar äro vanligen starka
järnstänger, fastsatta i klippor, under eller
öfver vattenytan, och emellanåt försedda med en åt
farleden pekande arm. De flytande prickarna äro de
i Sverige vanligaste och äro antingen slätprickar,
släta stänger, svartmålade närmast öfver och under
vattenytan, för öfrigt omålade eller hvitmålade,
eller rusk- (1. kvast-)prickar, rödmålade och
försedda med en eller flera kvastar som topptecken,
eller ock kryssprickar, hvilka äro försedda med två
korta tvärslåar ("i kryss:’) samt målade med svarta
och röda bälten. Slätprickar utsättas vid södra och
västra sidorna af farleden, ruskprickar vid norra
och östra sidorna, kryss-prickar på eller vid grund
midt i farleden. De flytande prickarna böra vara
så stora, att de nå omkr. 3 m. öfver vattenytan,
samt förankras på samma sätt som bojar. De böra,
så vidt möjligt är, stå rätt upp och ned i vattnet,
och för att göra dem mera "bäriga", d. v. s. på
det de må lättare flyta i denna ställning, förses
de vid vattenbrynet med påspikade klossar e. d. -
Större prickar, försedda med ballonger eller andra
dylika topptecken, kallas remmare.- Dessa användas -
svarta (svarta och hvita) eller röda (röda och svarta)
- företrädesvis vid fritt liggande grund eller vid
grund utanför hafsbandet. Vrak utmärkas vanligen genom
gröna prickar eller bojar. Jfr B o j l, Kryssprick
och Utprickningssy-s t e m (se d. o. med tillhörande
färgplansch). A.G.*
Prickfiskar, Scopelidce, zool., en familj af
ordningen Physostomi bland benfiskarna, innefattande
åtskilliga egendomliga släkten, samtliga pelagiska
eller djupvattensformer. Från den närstående familjen
Cyprinidce skilja de sig genom saknad af simblåsa
samt därigenom, att de ega s. k. fettfena. Af
hithörande släkten äro representanter under senare
tiders djuphafsundersök-ningar funna på stora djup,
så t. ex. Bathy-saurus på 1,900-4,300 m. djup i Stilla
oceanen. Släktet Bathypterois är vidsträckt utbredt
i södra hemisfären på djup från 900 till 4,600 m. ’
o. s. v. Af hithörande fiskar äro 2-3 arter af släktet
Scopelus funna vid Skandinaviens kuster, nämligen
nordiska prickfisken, Se. (Mau-rolicus) borealis,
samt Se. Mulleri, af hvilka den förstnämnda träffas,
ehuru sällsynt, vid bohuslänska kusten. Hithörande
fiskar äro något långsträckta, hoptryckta, med
stora fjäll och silfver-glänsande färg öfver
hela kroppen utom ryggsidan. Karakteristiska äro
de runda, något upphöjda, gulaktiga prickar, som
sitta i flera rader längs nedre kroppssidorna, de
s. k. fotoforerna, som ega förmågan att afsöndra ett
fosforesceran-de slem. Längden hos båda arterna är
endast omkr. 65 mm. De äro i öppna hafvet lefvande
ytvattensfiskar. Angående deras lefnadssätt för öfrigt
är ingenting bekant. Hithörande fiskar uppträdde redan
under kritperioden. &. L. (L-e.)
Prickpenningar, förv. Se H a m n a f g i f t.
Prickrulla, sjöv., förteckning öfver alla flytande
sjömärken inom ett visst område, upptagande för hvarje
prick, boj o. s. v. noggrann lägebestämning, vanligen
två ensmärken (öfverensmärken), d. v. s. fyra fasta
föremål i land, så belägna, att vertikalplanen genom
två och två af dessa föremål skära hvarandra i den
punkt i vattenytan, där sjömärket i fråga har sin
rätta plats. H. W-l.
Priegnitz [prig-; Prignitz] 1. Vormark [fårmark]
kallas den del af preussiska prov. Bran-denburg,
som begränsas af Hannover, Mecklenburg, Mittelmark,
Magdeburg och Altmark. P. är företrädesvis en
sandslätt omkring floderna Elbe, Havel, Dosse
och Stepenitz samt motsvarar de nuv. kretsarna
Westpriegnitz och Ostpriegnitz. 3,344 kvkm. 149,518
inv. (1910). _ (J- F- N.)
Priego de Cördobå [prie;gå de kå’rdåva], stad i
spanska prov. Cördoba (Andalusien), vid norra foten
af Sierra de Priego 16,904 inv. (1900).
Priene, i forntiden en jonisk stad i Mindre Asien
n. om nedre Menderes, ungefär midtemellan Mag-nesias
och Miletos’ ruiner. Eröfrad af den lydiske konungen
Ardys vid midten af 600-talet, blef den en stödjepunkt
för den lydiska makten i dessa trakter och blomstrade
under ledning af Bias. Den eröfrades af Kyros 545,
deltog i slaget vid Lade (494) med tolf fartyg och var
således en småstad, som hölls nere af de mäktigare
grannarna Samos, Miletos och Magnesia. Omkr. 442
gaf Aten den till Miletos. Hvar detta gamla P. låg
är obekant, säkert icke på samma ställe på södra
sluttningen af Mykale, där på Alexander den stores
tid det nya P. anlades (omkr. 330) som rival till
Miletos. Hafvet räckte kanske icke alldeles fram till
staden (som hade en hamn Naulochos), men gick i alla
Fig. 1. Terrakottabild af förnäm kvinna, fynd i
Priene. (Berlin.)
Fig. 2. Yngling, marmorstatyett, fynd i Priene.
(Berlin.)
händelser flera km. längre upp än nu, då Menderes
fyllt hela hafsviken med sina aflagringar. Alexander
själf invigde stadens hufvudtempel åt Athena
polias. Efter växlande öden under diadocherna och
senare framlefde den under romerskt skydd en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
