Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Privilegier - Privilegierad - Privilegieår. Se Nådår - Privilegium, lat. Se Privilegier - Privisljanskij kraj. Se Polen, sp. 1195 - Privoz. Se Oderfurt - Privy council, eng.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
grundläggandet af frihetstidens statsskick ordnades,
af representationsrätt som ett af de 4 stånden. I
öfrigt sammanföllo dess rättigheter med dem, som
egare af skattehemman och innehafvare af kronohemman
med stadgad åborätt åtnjöto. De rättigheter,
som i Förenings- och säkerhetsakten och den i
samband därmed gifna försäkran och stadfästelse å
svenska och finska allmogens fri- och rättigheter
23 febr. 1789 bekräftades, voro ej några särskilda
företrädesrättigheter. De hade dock sin stora
betydelse, ty genom dem blefvo de inskränkningar
i egande- och nyttjanderätt till jord, som ålagts
skatte- och kronohemmans innehafvare, borttagna,
hvarjämte i öfrigt garanti af allmänna medborgerliga
friheter gafs allmogen, i likhet med hvad de andra
ståndens privilegier innehöllo i detta afseende,
och särskildt gafs en sådan garanti i afseende på
beskattning genom försäkran om privilegieskydd mot
förhöjning af de jorden åliggande grundskatter. I 1809
års R. F. § 60 upptogs monopolförbudet från 1789 i
den form, att konungen ej finge "till vinning för sig
och kronan eller enskilda personer och korporationer
några monopolier fastställa", hvarigenom alltså
en begränsning gjordes i den enligt § 89 konungen
eljest tillkommande ekonomiska lagstiftningsmakten,
på det att denna ej skulle kunna brukas till
förfång för riksdagens bevillningsmakt. Men därjämte
återupplifvades i § 114 den i 1720 års R. F. intagna,
i 1772 års R. F. förnyade bestämmelsen om förbud mot
nya privilegiers utfärdande utan samtliga riksståndens
vetskap och samtycke, med tillägg att äfven må
bero på samtliga riksståndens öfverenskommelse och
konungens bifall att låta dem undergå de förändringar
och jämkningar, som rikets behof kunna fordra. Bekant
är, huruledes strid mellan stånden uppstod om denna
paragrafs bibehållande, en strid, som höll på att
förhindra grundlagens antagande, samt huruledes denna
strid slöt med de öfverenskommelser om jämkningar
och ändringar i privilegierna, som innehållas i
k. kung. 6 april 1810, hvilken bl. a. upphäfver allt
slags skillnad i rättigheten att ega och besitta jord
och stadgar, att hvarje svensk man, till hvilken klass
af medborgare han räknas må, skall vara berättigad
att förvärfva och besitta fast egendom och jord inom
Sveriges rike af hvad natur som helst och åtnjuta
densamma tillhörande förmåner, mot uppfyllande
af därmed förknippade och redan fastställda eller
framdeles åtagna skyldigheter. Vid antagandet af
den nya riksdagsordningen 1866 ändrades R. F. § 114
så, att däri bestämdes, att "de forna riksståndens
privilegier, förmåner, rättigheter och friheter
skola, där de ej egt oskiljaktigt sammanhang med den
stånden förut tillkommande representationsrätt och
således med denna upphört, fortfarande gälla". Vidare
bestämdes, att ändring eller upphäfvande af dem ej
skall kunna ske utan genom konungens och riksdagens
sammanstämmande beslut och med bifall af ridderskapet
och adeln, om frågan rör detta stånd, eller af
allmänt kyrkomöte, om frågan rör prästerskapets och
kyrkans privilegier. Som grundsats i den svenska
lagstiftningen gäller således, att privilegier kunna,
därest de icke tillhöra adeln eller prästeståndet,
genom konungs och riksdags beslut fritt ändras och
upphäfvas. Dock plägar vid lags stiftande undersökas,
huruvida något privilegium beröres af den i fråga
satta lagstiftningsåtgärden eller huruvida denna i
sig involverar en privilegiefråga, och denna fråga
plägar särskildt utredas och göras till föremål för
lagbestämmelse. Med hänsyn till de förändringar, som
lagstiftningen i samband med samhällsutvecklingen
undergått, ha äfven privilegierna på annat sätt
undergått ändring. Mycket af hvad som förr varit
privilegium har gjorts till lag för alla. Hvad som
tillhört ett visst stånd, t. ex. rätt till frälsejord
och de förmåner, som i ridderskapets och adelns
privilegier äro förbundna med innehafvande af sådan
jord, har upphört att gälla som ståndsprivilegium
och blifvit utsträckt till en viss kategori af
medborgerlig verksamhet eller medborgerlig rätt.
H. L. R. (Rld.)
Privilegierad, som åtnjuter ett eller
flera privilegier (se d. o.), utrustad med
företrädesrättigheter.
Privilegieår. Se Nådar.
Privilegium, lat. (af prlvus, enskild, och lex,
lag), enskild förmån, särskild frihet till något,
företrädesrättighet. Se Privilegier.
Privislja^skij kraj, "Weichselområdet". Se Polen,
sp. 1195.
Privoz [prji’vås]. Se O d e r f u r t.
Privy council [pri’vi käVnsl], eng., "Hemliga
rådet", är Englands officiella statsråd. Dess anor gå
tillbaka till den normandiska eröfringen (1066). De
store vasallerna samt de mest betydande hof-och
statsfunktionärerna ordnade sig småningom (under
Edvard I, från hvars tid medlemmarnas edsvurenhet
förskrifver sig), till en ständig rådkammare,
Concilium regis 1. King’s council, där äfven-ledes
konungs dom dömdes och förvaltningens skilda
trådar sammanlöpte. Det hade utvecklat sig ur den
tidigare med mycket omfattande befogenheter utrustade
rådsförsamlingen curia regis, från hvars funktioner
finansiella och ett stort antal judiciella ärenden
småningom afskildes för att anförtros åt särskilda
ämbetsverk. Under Rikard II (1377- 99) bestämdes
dess medlemmars antal till omkr. 15, under Henrik IV
voro de (1404) 19, hvaraf 3 biskopar, 9 peers och
7 commoners. Först under Henrik VI:s minderårighet
(1422-42) uppkom namnet Privy council. Med Tudorernas
tronbe-stigning blef Privy council härden för
styrelsen, men saknade själfständighet och var
endast ett verktyg för konungen. Medlemsantalet
hade 1553 stigit till 40. Revolutionen på 1600-talet
krossade rådets domsrätt (den ryktbara Stjärnkammaren
och Höga kommissionen voro utskott ur rådet); när
Stjärnkammaren 1641 af skaffades, förbjöds samtidigt
rådet att syssla med civila rättegångsmål. Stuartarna
började regera med mindre utskott af "Hemliga rådet",
och sedan* Vilhelm III (1689- 1702) utbildade
sig efter hand ur Privy council The cabinet,
som nu är Englands verkliga, ehuru ej officiellt
erkända statsråd. (Se härom Storbritannien,
Författning.) Fastän skillnaden emellan cabinet
och council var afgjord redan på Georg III:s tid,
fortfar Privy council ännu i dag att existera och
kallas regeringens säte. Det är en talrik samling
(291 medl. i nov. 1914) af prinsar, ärkebiskopar,
högadliga magnater, ministrar och f. d. ministrar
m. fl. Medlemmarna (privy coun-cillors) inkallas af
suveränen och sitta kvar under hans lifstid och 1/2
år därefter. Rådet samman-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
