Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Profår - Profårsbetyg. Se Betyg, sp. 178, och Profår - Proglottides, zool. Se Binnikemask - Prognat. Se Hufvudskål, sp. 1231 - Prognos - Prognostikon - Pro gradu, lat. - Program - Programmusik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
339
Profårsbetyg-Programmusik
340
äro föreskrifna för adjunktsbefattningar. Efter
utfärdandet af 1875 års profårsstadga anordnades
profår vid fyra läroverk. Från och med 1882
anordnades prof årskurs vid fem läroverk, nämligen
vid högre latinläroverket å Norrmalm, högre allmänna
läroverket å Södermalm och högre realläroverket å
Norrmalm, samtliga i Stockholm, samt högre allmänna
läroverken i Uppsala och i Lund. Profårs-kurs har
sedermera ytterligare anordnats från början af 1910
vid högre realläroverket i Göteborg och från början
af 1913 vid högre latinläroverket i Göteborg. -
Antalet profårskandidater utgjorde läsåret 1912-13
tillhopa 73.
Genomgången profårskurs erfordras för behörighet
till bl. a. adjunkts- och lektorstjänster
vid de allmänna läroverken, lektorstjänster
vid högre lärarinneseminariet i Stockholm samt
adjunktstjänster vid folkskoleseminarierna. För
behörighet till öfningslärartjänster vid nämnda
läroanstalter erfordras icke genomgående af någon
särskild profårskurs. Stadgan för rikets allmänna
läroverk 18 .febr. 1905 ställer emellertid
sådan kurs i utsikt genom bestämmelsen därom,
att sökande till lärar-befattning i teckning och
i musik vid dessa läroanstalter skall ha genomgått
profkurs i enlighet med de föreskrifter, som därom
framdeles varda meddelade. Sedan en följd af år
har vid folkskol-lärarinneseminariet i Stockholm
varit anordnad en profårskurs för kvinnor,
som aflagt de för behörighet till ordinarie
ämneslärartjänst vid allmänt .läroverk föreskrifna
lärdomsprofven. Ändamålet med denna kurs är att bereda
tillfälle till praktisk .utbildning för kvinnor,
som ämna söka kvinnliga .adjunktsbefattningar vid
folkskoleseminarierna. - Med profår i den mening,
i hvilken ordet här tagits, får ej förväxlas den
tid, lärare, som genomgått sådan kurs, enligt
gällande bestämmelser måste ha tjänstgjort för
att vinna behörighet till ord. lärarbefattning
vid här ofvan angifna läroanstalter.
P- E. L-m.
Profårsbetyg. Se Betyg, sp. 178, och Profår.
Proglo’ttides, zool. Se Binnikemask.
Prognät (af grek. pro, fram, och gna’thos, käk). ,Se
Hufvudskål, sp. 1231.
Prognos (lat. prognösis, af grek. pro, förut, och
.gnösis, kunskap), med., bedömande af en sjukdoms
kommande utveckling och förlopp. Har läkaren skäl
att vänta en god utgång, ställer han prognosen god
(bona), i motsatt fall dålig (mala) eller för-^tviflad
(pessima). Jfr D i a g n o s. F. B.*
Prognostikon (af grek. prognostikofs, förutsägande)
1. Praktika kallas inom den äldre ka-lendariska
litteraturen en skrift, som redogör för kommande års
kometer och förmörkelser, väderlek . och årsväxt,
krig och sjukdomar m. m. Prognosti–kon, hvars
innehåll väsentligen var af astrologisk natur,
utgafs stundom som en särskild skrift, men oftast
förenadt med ett kalendarium och bildade tillsammans
med detta en fullständig almanack (se -d. o.). Det
första prognostikon på svenska trycktes i Wittenberg
1587; det innehåller äfven åt-.skilliga upplysningar
rörande yttersta domens \snara annalkande. - Ännu
i våra dagar kallas på ^tryckerispråket almanackens
slutark "prognostikon".
Pro gra’du, lat., för (filosofiska) gradens vinnande.
Prograrm (grek. profgramma, offentlig kungörelse),
kungörelse om den plan och ordning, som skall följas
vid en offentlig festlighet; förteckning på de utförda
numren (styckena) och de däri uppträdande vid en
konsert, teaterföreställning eller idrottstäflan (jfr
Affisch); af rektor utfärdad inbjudningsskrift till en
universitetshögtidlighet (professorsinstallationer
o. d.) eller till ett läroverks årsafslutning
("rektorsprogram"); sammanfattningen af ett
politiskt partis eller en ministärs (regerings)
ledande grundsatser och syftemål.
Programmusik, sådan instrumentalmusik, som vill
bli uppfattad som skildring af närmare angifna
yttre eller själsliga förlopp och sålunda binda
åhörarnas inbillningskraft vid bestämda föremål eller
åtminstone egga den i någon viss riktning. Genom att
sålunda lägga an på tonmåleri eller anknytning till
poetiserande idéer glider musiken onekligen ut öfver
sitt egnaste konstområdes gränser och blir ofta nog
endast genom bilagdt förklarande program begriplig,
i motsats till den "absoluta musiken"; den senare
verkar med den musikaliska logikens egna medel och är
i all sin formstränghet fritt utströmmande känsla,
som direkt hos åhörarens själ omsattes i obestämda,
men därför icke mindre vederkvickande känslostämningar
(jfr Musik, sp. 1436 .-37). Emellertid ligger det i
sakens natur, att gränsen mellan absolut musik och
programmusik är i viss mån flytande. Förnimmelser med
anknytning till fysiska eller andliga företeelser
kunna själfmant framgå ur sådana musikens element
som olika rytmer och tempi, skiftande dynamik,
motsatsen mellan höga och djupa toner, melodigångens
stigande eller fallande, skilda klangfärger o. s. v.,
hvarjämte utommusikaliska affekter lätt väckas
genom t. ex. trumpeters och trummors krigiska
låt, hornens jaktfanfarer, orgelns klang eller
inflätandet af koraler, folkmelodier, nationalsånger
o. d. Och ett latent program kan sägas innebo i all
värdefull musik, såtillvida som den återger vissa
stämningar och affekter. Operamusiken liksom kör-
och romanssången förlägger rent af sitt konstvärde
i öfver-ensstämmelsen mellan ton- och textidéerna,
det karakteriserande utmålandet af diktordens
skiftningar. Emellertid torde det visa sig, att
all musik, såväl vokal som instrumental, som under
tidernas lopp bibehållit sig och blifvit klassisk,
förmått detta i kraft af sina rent musikaliska
egenskaper, oberoende af sin anknytning till något
bestämdt poetiskt idéinnehåll.
Försök att genom toner efterhärma yttre förlopp
kunna spåras redan i gamla tiders konstmusik. Så
vann hellenen Sakadas 586 f. Kr. det pytiska
täf-lingspriset i Delfi med att i flöjtspel skildra
Apol-lons kamp med draken, och en Timotheus åstadkom
350 f. Kr. en tonmålning Storm på hafvet. Notker
Balbulus i S:t Gallen på 800-talet framställer i
en komposition, hur ett knarrande kvarnhjul stör
hans meditationer i klostercellen. Florentinarna
på 1400-talet efterbildade eget nog i sångmusik
sådana ljudkomplex som jaktvimmel, gatulif m. m.,
likaså i förra hälften af 1500-talet kontrapunktisten
Jannequin, som i sina chansons a cappella drastiskt
framställde bataljer, fågelsång o. s. v. Dessa hans
sånger liksom dylika af Gombert o. a. öfverfördes
vid samma tid till instrumental gestalt för luta och
orgel. Med instrumentalmusikens uppblomstring på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
