Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prolifikation, Genomväxning, bot. - Prolog - Prolongation - Prolongationspedal. Se Pedal 3 - Prolonge, fr. artill. - Prolongement. Se Harmonium - Prolongerade bad. Se Karbad, sp. 911 - Promachos. Se Athena, sp. 328 - Prome - Promemoria - Promenad. Se Promenera - Promenaddäck, skpsb. Se Däck, sp. 1197 - Promenera - Promess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
357
Prolog-Promess
358
ducerar ännu en blomma;. verb: proliferera. Beror
prolifikationen på en förlängning af den primära
axeln, kallas den dia fys (se d. o.), beror den
på utväxande af sidoknoppar, betecknas den som
ekblastes. Prolifikation är ej ovanlig hos många
växter, t. ex. hos rosor (se fig.), tusensköna (Bellis
perennis var. prolifera, "höna och kycklingar"),
Plantago, Geum rivale. Trifolium hybridum (med
samtidig förgrening) m. fl. G. L-m.
Prolog (grek. proflogos, förord, företal, inledning)
kallas den del af det forngrekiska dramat, som föregår
den dramatiska chorens första uppträdande (pafrodos)
och hvars bestämmelse är att inleda och för åskådarna
tydliggöra den dramatiska situationen. Vanligen antar
man, att prologen infördes af Thespis, hvilken sades
vara upphofsman till det äldsta sorgespelet omkr. 530
f. Kr. Prologen var ursprungligen en person-,
först Aischylos satte choren i stället. Ofta var
det en person ur skådespelet, t. ex. en gud, som
sänktes ned på scenen. I det äldre dramat (Aischylos,
Sofokles, Aristofanes) är prologen själf en del af
dramat, en första akt af skådespelet, till hvilket
den lämnar en exposé. På det sättet användes också
prologen i den nya attiska komedien. Där liksom i
en del af Euripides’ stycken har den nedsjunkit
till en af någon bland de i stycket uppträdande
personerna i berättande form meddelad framställning
af den fabel, som bildar den dramatiska handlingens
förutsättning. I det romerska lustspelet (Plautus
och Terentius) är prologen ännu mera lösgjord
från det dramatiska sammanhanget och begagnas af
författaren äfven för att meddela sig med publiken
rörande styckets ursprung eller de omständigheter,
under hvilka det tillkommit, för att framhålla dess
förtjänster eller gendrifva befarade anmärkningar
o. s. v. Den romerska prologen är ofta mera utarbetad
än den grekiska. Den fyller således delvis samma
bestämmelse som det äldre grekiska lustspelets
para’basis. - I nutidens språkbruk betecknar ordet
prolog dels ett sceniskt förspel, framställande
tilldragelser, som bilda förutsättning för det
följande styckets handling, dels ett skaldestycke,
som i synnerhet vid högtidliga tillfällen framsäges
före öppnandet af ett skådespel eller annat
festligt uppträde i ändamål att framhålla festens
betydelse och därmed förknippade omständigheter. I
den betydelsen använde t. ex. fru Lenngren ordet,
när hon talar om "kungars pro- och epiloger" ("Den
glada festen"). Moliére inledde sin "Amphitryon"
med en prolog. Hos Kacine börjar "La Piété" hans
"Esther" på samma sätt. Hos Shakspere är prologen
sällan förekommande, men den finnes t. ex. i "Henrik
V" samt i "Eomeo och Julia". På 1600-talet af-fattades
prologen vanligen på rimmad vers. Berömda äro flera
andra sceniska förspel, t. ex. Goethes prolog till
"Faust" och Schillers till "Wallenstein". - I äldre
tider voro dylika prologer snart sagdt nödvändiga
tillbehör till festföreställningar, och äfven den
svenska litteraturen har ett stort antal sådana,
delvis af icke ringa poetiskt värde. Exempelvis skref
J. H. Kellgren 1778 en "Prolog, i anledning af hennes
kongl. maj:ts drottningens kyrkotagning", bestående
af en scen; Leopold skref 1805 en dramatisk prolog
till sitt sorgespel "Virginia" för att fira
konungaparets återkomst till Stockholm och
J. G. Oxenstierna 17 juli 1809 en liknande
för en dramatisk afton på slottet. Dikter,
som fyllt en prologs uppgift, har vår
vitterhet af bl. a. Fröding, Tor Hedberg och
K. D. af Wirsén. Jfr Epilog. Se Zellweker,
"Prolog und epilog im deutschen drama" (1906).
A. M. A. (J. C.)
Prolongation (af lat. prolongäre, förlänga),
förlängning, uppskof, anstånd, f ramflyttning af
förfallotiden. Jfr K r e d i t a f t a 1. - P r o l o
n-g e r a, förlänga; bevilja uppskof med. Jfr Bör s,
sp. 908.
Prolongationspedal. Se Pedal 3.
Prolonge [pråla7j], fr., artill., kallades fordom ett
tjockt, med krok och öglor försedt tåg, som medfördes
på kanonfordonet och användes att förena kanon och
föreställare, då pjäsen skulle afbröstad förflyttas
ett kortare vägstycke; det användes nu under namn
af d r a g t å g (se d. o.) för att med handkraft
förflytta pjäserna. G. af Wdt.
Prolongement [pråla J ma7], fr. Se Harmoni u m.
Prolongerade bad [prålande-]. Se K a r b a d, sp. 911.
Prormachos (grek., förkämpe, försvarare,
för-svararinna), bl. a. ett tillnamn för gudinnan
Pallas Athena som staden Atens beskyddarinna. Se
Athena, sp. 328.
Prome [pråu^m; burman. Pyé], stad i Burma,
hufvudstad i distriktet P. (7,550 kvkm., 378,871
inv.) i divisionen Pegu, på vänstra stranden af
floden Irawadi. 26,911 inv. (1911). Järnväg till
Eangoon. Tillverkning af siden och lackerade arbeten.
Promemoria (af lat. pro, för, och memofria, hågkomst),
anteckning för bättre minnes skull; inlaga till en
myndighet. Förkortas ofta till P. M. Jfr Memorial.
Promenad. Se Promenera.
Promenaddäck, skpsb. Se Däck, sp. 1197.
Promenera (fr. se promener, eg. drifva sig
framåt), lustvandra, spatsera, vara ute och gå för
vederkvickelses eller motions skull; företaga en
lustridt. - Promenad, lustvandring, spatser-tur;
plats, som är upplåten åt allmänheten att promenera
på.
Prome^S (fr. promesse, eg. löfte), enligt franskt
språkbruk såväl muntlig som skriftlig utfästelse,
men därjämte en allmän teknisk term för en af
innehafvare utaf lottsedel utfärdad skriftlig
förbindelse att till annan person öfverlämna den
vinst, som vid en viss dragning å ett lotteri
komme att utfalla på lottsedeln. Sådana utfäst^ser
lämnas mot öfverenskommet pris, stundom med
ytterligare åtagande från köparens sida att låta den
egentlige lottinnehafvåren få åtnjuta andel i större
vinst. Merendels lyda promesserna blott å viss kvotdel
af en lott och kunna sålunda utfärdas till ett flertal
med afseende på en och samma lottsedel. Hinder är ju
för öfrigt icke, att åtagande sker för samma lott
eller lottsedel till ett flertal. Ofta utställas
de äfven af personer, som alldeles icke ha lotter,
utan förbinda sig att af egna medel utbetala sådan
vinst, som vid en lottdragning kan falla på ett visst
angif-vet nummer. Det af tal, som ligger till grund
för tillkomsten af promesser, är väl närmast ett
lego-och hyresaftal, men har på grund af sitt föremål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
