Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Propeller - Propelleraxelbärare - Propellerblad. Se Propeller - Propellerbrunn, skpsb. Se Brunn 4 - Propellerhylsa, skpsb. Se Propeller - Propellersnärjare. Se Stängselanordningar - Propellerstäf, skpsb. Se Akterstäf - Propellerstöd l. Propelleraxelbärare, skpsb. Se Propeller, spalt 381, fig. 2a, 2b - Propelertryck. Se Propeller - Propepton (Hemi-albumos) - Proper - Properispomena - Pro persona, lat., för hvarje person, per man - Propertius, Sextus, romersk skald - Propheta ex eventu, lat. - Propheter, Otto, tysk målare - Propionsyra - Propithecus, zool. Se Halfapoor, sp. 1079 - Propodeum, zool. Se Insekter - Proponent - Proponera - Propontis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lösning första rummet som i alla afseenden tekniskt
öfverlägsen Smiths. Efter dessa banbrytande
konstruktioner kom i hastig följd den ena
förbättringen efter den andra. Utvecklingen till de
nu brukliga propellerformerna framgår af fig. 6–27.
G. R-g.
Propelleraxelbärare, skpsb. Se Propellerstöd.
Propellerblad. Se Propeller.
Propellerbrunn, skpsb. Se Brunn 4.
Propellerhylsa, skpsb. Se Propeller.
Propellersnärjare. Se Stängselanordningar.
Propellerstäf, skpsb. Se Akterstäf.
Propellerstöd l. Propelleraxelbärare, skpsb., äro i
fartygsbottnen utombords fastnitade armar, som på två-
eller flerpropellrade fartyg uppbära sidopropellrarnas
hylsor (axlar). Se Propeller, sp. 381 samt fig. 2a
och 2b.
Propellertryck. Se Propeller.
Propeptön (H e m i - a l b u m ö s), en
ägghvite-modifikation, som vid digestionen
uppträder som ett af övergångsstadierna mellan
ägghvita och pepton (se d. o.). Propeptonet skiljes
från ägghvita därigenom, att det ej koagulerar,
från pepton därigenom, att det med salpetersyra,
koksalt 4- ättiksyra m. m. ger fällningar, som lösas
vid uppvärmning och återuppträda vid lösningens
afsvalning. Vid vissa sällsynta sjukdomsfall har man
kunnat påvisa denna ägghvitemodifikation i urinen.
S. J-n.
Proper [prå-], fr. propre, snygg, vårdad, putsad;
renlig. Mots. Malproper. – Propreté, snygghet,
omvårdnad, renlighet.
Properispomena kallas i (grekiska) grammatiken ord,
som ha sammansatt eller utdragen tonvikt (grek. tonos
perispomenos, lat. circumflexus) på näst sista
stafvelsen (penultima).
A. M. A.*
Pro persona, lat., för hvarje person, per man.
Prope’rtius, S ex tus, romersk skald, f. år 47
(eller något tidigare) i Umbrien (troligen i eller i
närheten af Asisium), d. omkr. 15 f. Kr. i Kom. Tidigt
faderlös, uppfostrades han af modern. En del af
familjens förmögenhet gick förlorad vid triumvirernas
landutdelningar 41. I unga år kom P. till Kom,
där han erhöll sin utbildning. Ett berömdt namn
som skald vann han genom en (omkr. 28 utgifven)
bok elegier, Gynthia, i hvilken han skildrar sin
glödande kärlek till den sköna och fint bildade,
men lättfärdiga Cynthia, hvars verkliga namn skall
ha varit Hostia. Han blef nu upptagen i Msecenas’
litterära krets, men synes ej ha kommit sin gynnare
så nära som Yergilius och Hora-tius. Af de följande
elegisamlingarna - enligt handskrifterna föreligga
P:s dikter i 4 böcker, men den 2:a torde i själfva
verket utgöra hvad som bevarats af två ursprungligen
särskilda - innehåller andra boken nästan uteslutande
kärlekselegier, medan i den tredje det erotiska
elementet börjar träda tillbaka - i sista dikten af
denna bok säger han Cynthia definitivt farväl - och
den fjärde har dikter af hufvudsakligen fosterländskt
eller episk-antikvariskt innehåll, t. ex. om
segern vid Aktion, om Tarpeia, den underbart vackra
minnesdikten öfver Cornelia, m. fi. - Till mönster
för sin diktning hade P., som han själf omtalar,
valt särskildt Kallimachos och Filetas (se d. o.),
som tillhörde den s. k. alexandrinska skolan. Detta
inflytande spåras bl. a. i många motiv, tillhörande
den antika
kärleksdiktningens gemensamma skattkammare, samt ett
flitigt bruk af mytologiska bilder och jämförelser,
hvarigenom framställningen för oss ofta blir dunkel,
medan den för skaldens samtida, som öfverallt mötte
myternas innehåll i färg och form i den bildande
konstens skapelser, fastmera vann ökad liffullhet
och åskådlighet. Emellertid framträder P:s beroende
af sina förebilder närmast i elegiens yttre form och
anläggning. Hans själfständighet visar sig ej blott i
de s. k. romerska elegierna med nationellt innehåll,
utan äfven och framför allt i hans kärleksdiktning:
han var en äkta romare, helt visst med ej så litet
af de sensuelle etruskernas blod i sina ådror,
och hans kraftfulla skaldenatur bryter fram i
stormande känslor och äkta, lidelsefull glöd:
"han målar sin kärlek ... med en styl, som är
själfva själens och passionens: häftig, brinnande
och kort. Han älskar ej, suckar ej, gråter ej; hans
kärlek rasar och förtviflar" (Kellgren, Sami. skr.,
d. 2, s. 303). Språket är ofta djärft, hopträngdt
och dunkelt, men på samma gång kraftfullt, rikt
och omväxlande. Flitigt läst under forntiden
- så t. ex. finnas flera citat på väggarna i
Pompeji -, var P. glömd under medeltiden. Först
i nyare tid, i samma mån man verkligen inträngt i
hans diktning, har hans skaldestorhet tillbörligt
uppskattats. Dock gälla ännu i viss grad Kellgrens
ord: "P. är ganska litet känd och dock mycket
förtjent att vara det". - P:s dikter äro öfversatta
bl. a. af B. Risberg (1905) och E. Janzon (I-III,
1903-11). Litt.: M. Schanz, Geschichte der
römischen litteratur" (II: l, 3:e uppl. 1911),
och E. Holmqvist, "P. och Cynthia" (1903).
H.Sgn.
Propheta ex eve’ntu, lat., profet efter utgången
(af händelserna); som spår efteråt, eftervis.
Propheter, Otto, tysk målare, f. 29 juni 1875 i
Mannheim, studerade för F. Keller i Karlsruhe, tog i
sina barn- och dambilder intryck företrädesvis af de
store engelske målarna, men visade i sina mansporträtt
inflytande från Lenbach, hvars lifliga intresse han
lyckades tillvinna sig. P. har bl. a. porträtterat
storhertigen och storhertiginnan af Baden (1902 och
1905, galleriet i Mannheim), arfstorhertigen och
arfstorhertiginnan af Baden (galleriet i Freiburg),
Gustaf V och Viktoria af SverigBidrottningen af
Wurttemberg m. fl.
Propiönsyra (af grek. pro, före, och pion,
fett, således en syra, som föregår de egentliga
fettsyrorna), kem., en af Gottlieb 1844 erhållen
fettsyra, C2H5 . CO . OH, som förekommer
i svett, flugsvamp, blommor af Achillea
millefolium, garfvar-bark och rå träättika. Den
är en färglös vätska med genomträngande, om
ättiksyra och smörsyra påminnande lukt och
kan i alla förhållanden blandas med vatten.
P. T. C.»
Propithecus, zool. Se H a l f a p o r, sp. 1079.
Propodeum (af lat. pro, framför, och grek. pus,
gen. podofs, fot), zool. Se Insekter, sp. 710.
Propone’nt (af lat. propönere, framlägga),
förslagsställare; sportv., den, som utger
proposition (se d. o. 3) för en täfling.
B. C-m.
Proponera (lat. propönere, eg. ställa fram), göra
framställning om, föreslå, väcka förslag om; utbringa.
Proponti’s (lat. Propo’ntis), forntida namn på M a
r m a r a s j ö n. . _. ._
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
