Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proportionella val - Proportionerad. Se Proportion - Proportionslära, mat. Se Proportion - Proportionspart, mat. Se Proportion - Proportz, ty. - Propos, fr. - Propositio, lat., framställning. Se Kria - Proposition
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
389
Proportionerad-Proposition
390
erhåller ett visst röstkvantum, som han kan, efter
godtfinnande, antingen i sin helhet tilldela en enda
kandidat eller också fördela på flera. Fördelningen
sker, i olika varianter af metoden, antingen mer eller
mindre fritt eller också med lika belopp på hvarje
kandidat. En annan utveckling af ett-namnsmetoden,
hvilken är att hänföra till den senare af de angifna
grupperna, innebär, att representant, som valts med
större rösttal än en annan, tillförsäkras större
inflytande i representantförsamlingen därigenom, att
han vid voteringar tillerkännes, icke en enda röst,
utan en viss "koefficient", som med den noggrannhet
man aktar nödig svarar mot hans rösttal vid valet. Den
s. k. limitativa valmetoden, som är i viss mån
besläktad med ettnamnsmetoden, men icke drifver
inskränkningen i den enskilde valmannens röstningsrätt
så långt som denna, utan exempelvis tillåter honom
att rösta på två eller tre namn, alltefter valets
omfattning, men i hvarje fall på ett mindre antal
namn, än valet af ser mandat, har varit försökt i
praktiken, men befunnits otillfredsställande.
Ett fel, som ofta vidlåder de proportionella
valmetoderna och som gett anledning till
mycken diskussion, är, att de möjliggöra
dekapitering. Hvarför just de proportionella
valmetoderna ge anledning till klagomål i detta
afseende, inses lätt vid närmare skärskådan af den
enklaste metodtypen, ettnamnsmetoden. Det har här
ofvan framhållits som en brist hos denna metod, att
en mycket populär kandidat lätt kommer att samla ett
afsevärdt större antal röster, än som direkt behofves,
för att han skall bli vald, och att därigenom hans
parti riskerar att bli underrepresenteradt. Tänker man
sig nu, att partiledningen, för att förhindra detta
resultat, vidtar åtgärder i syfte att söka framkalla
ökad röstning på partiets mindre populära kandidater,
så uppstår tydligen en viss risk, att dessa åtgärder
skola v.erka för kraftigt, till och med så, att den
populäraste kandidaten faller igenom. Särskildt kan
detta lätt inträffa, om man missräknar sig i fråga
om det antal mandat, som partiet disponerar öfver. I
vissa fall kan ett dylikt resultat också framkallas
genom åtgärder från ett annat partis sida. Då ett
parti på detta sätt mister sin främste representant,
säger man, att det blifvit "dekapiteradt". Äfven vid
listmetoderna uppkomma svårigheter af liknande natur,
om man icke, för att förekomma dem, inför särskilda
rangordningsregler, d. v. s. regler angående
den ordning, i hvilken namnen på en röstsedel
skola ega företräde sinsemellan. De valmetoder,
som framgått ur den Andrse-Hareska metoden,
tillerkänna alltid det första namnet på röstsedeln
företräde framför det andra, detta framför det tredje
o. s. v., och gå därför fria från anmärkning i nu
ifrågavarande hänseende. Om valsättet i Sverige se
Riksdagsmannaval. E. Phragmén.
Proportionerad. Se Proportion.
Proportionslära, mat. Se Proportion.
Proportionspart, mat. Se Proportion.
PropoYtz, ty. (lat. propo’rtio lri’pla), den lifliga
efterdans i 3A takt, som i 1500-talets danser plägade
följa på den gravitetiska hufvuddansen i 2/4 eller
4/4 takt och till melodien vanligen utgjorde endast
en lätt omformning af dennas motiv. Så efterföljdes
pavane af galliard (se dessa ord och jfr P o lo n as).
E. F-t.
PropOS [pråpå], fr. (af lat. proponere, framställa),
yttrande; förslag. Jfr Apropå och M a l å p r o p o s.
Propos^tio, lat., framställning. Se Kria.
Proposition (lat. proposi’tio), framställning,
sats; förslag, tillbud. 1. Log., omdöme (se d. o.);
propositio major, öfversats, propositio minor,
undersats, i en slutledning. - 2. I matematiskt
språk förekommer ordet egentligen blott inom
elementargeometrien, där det fått insteg genom
Strömers svenska öfversättning af Euklides’
"Ele-menta". Det begagnas då som gemensamt namn
för lärosats (teorem) och uppgift (problem). -
3. Sportv., de villkor, som äro fastställda
för en täfling. Propositionerna skola vara noga
och fullständigt samt skriftligt affattade och,
t. ex. för kapplöpning, bland annat innehålla:
ort och tid för täflingen, pris, bestämmelser
om insatser och forfeits, kvalifikation för
deltagande i täflingen, banans längd, eventuella
viktsbestämmelser och klädsel, anmälningstiden samt
proponentens underskrift. - 4. Statsr., betecknar
hos en råd-plägande församling dels förslag, som f
ramställes till öfverläggning, dels förslag efter
slutad öfverläggning att på ett visst sätt afgöra
ett väckt förslag eller en väckt fråga. Framställning
till svenska riksdagen af förra slaget från enskilda
riksdagsmän kallas dock motion (se d. o. 2) och
endast regeringsförslag proposition. (I Frankrike
användes däremot proposition i samma betydelse som
motion hos oss, och lagförslag af regeringen kallas
projets des lois.) Redan i 1617 års riksdagsordning
begagnas ordet proposition om de punkter, som
konungen öfverlämnade till ständernas öfverläggning,
och det var egentligen blott de, som skulle behandlas
af riksdagen (jfr dock B e-svär 2), men i 1719 års
konungaförsäkran förutsattes, att också riksdagen
hade initiativ, och i 1723 års R. O. § 13 fastslogs
detta uttryckligt. Förenings- och säkerhetsakten
återinförde emellertid, att "vid riksdagen förehafves
... inga andra ämnen än dem konungen proponerar",
men 1810 års R. 0. gaf åter enskilda riksdagsmäns
förslag (först här kallade motioner) samma rätt
som k. propositioner. I 1723 års R. 0. stadgades,
att k. propositioner skulle vara utfärdade med
rikets råds rade och behörigen kontrasignerade och
i 1809 års R. F. samt 1810 och 1866 års R. 0.,
att de skulle vara åtföljda af statsrådets och,
då de innehöllo förslag till ändring af allmän lag
eller därmed likställda lagar, jämväl af Högsta
domstolens yttrande, hvilket sistnämnda 1909 utbytts
mot Lagrådets. Med undantag af k. propositionen om
statsverkets tillstånd och behof, som öfverlämnas vid
riksdagens öppnande på rikssalen, skola de nu genom
en af statsrådets medlemmar öfverlämnas till hvardera
kammaren (före 1866 till hvart stånd; propositionen
om statsverkets tillstånd kunde då också direkt
öfverlämnas till statsutskottet). Om den förberedande
behandling, som dessa propositioner böra undergå för
att komma under ompröfning och slutligt afgörande af
kamrarna, se Bordläggning, statsr., och Utskott. -
Med afseende på proposition i den senare af ofvan
angifna betydelser må anmärkas, att ordföranden,
då flera förslag framställts till öfverläggning,
har att angående hvart och ett af dem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
