Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prostituera - Prostitution
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
såsom det på svenskt lagspråk blifvit uttryckt,
låter bruka sig till skörlefnad. Jfr Prostitution.
J. E. J-n.
Prostitution (af lat. prostitu’ere,
utställa, falbjuda) betecknar närmast ett
vanemässigt ingående af lösa och tillfälliga
könsförbindelser i förvärfssyfte (jfr
Prostituera). I denna betydelse har ordet så
godt som uteslutande tillämpning på kvinnor. I
kollektiv bemärkelse betecknar det sammanfattningen
af de prostituerade kvinnorna på en ort. Där det
s. k. reglementeringssystemet tillämpas,
skiljer man mellan den offentliga l. inskrifna
och den hemliga prostitutionen. Den förra
omfattar de prostituerade, som äro ställda under
polismyndighetens kontroll, den senare omfattar dem,
som undgått denna kontroll. Man har jämväl försökt
att uppdela prostitutionen i yrkesprostitution och
helyrkesprostitution efter den grad, i hvilken de
prostituerade äro hänvisade att lefva af inkomster
genom lösa tillfälliga könsförbindelser. Med hänsyn
till sättet för förbindelsernas anknytande talar
man om bordellprostitution, gatuprostitution,
kaféprostitution, annonsprostitution o. s. v. Man
använder emellertid ordet prostitution jämväl i
en mera omfattande betydelse än för att beteckna
de prostituerade kvinnorna och det för dem
kännetecknande lefnadssättet. Det existerar tydligen
en samhällsföreteelse, i hvilken som handlande parter
ingå förutom de prostituerade kvinnorna jämväl deras
manliga kunder, och för denna företeelse i dess
helhet användes ordet prostitution. En naturlig
drift förmår könen att uppsöka hvarandra och ingå
förbindelser. Där man öfver hufvud taget kan tala om
ett samhälle, konstaterar man en tendens att åt dessa
förbindelser ge den beständighet, som kännetecknar
äktenskapet och som utgör villkoret för uppkomsten af
en familj. Vid sidan af äktenskapet med dess genom
häfd och lagstiftning bestämda former förekomma
emellertid lösa och tillfälliga könsförbindelser,
men de betraktas som otillåtna eller åtminstone som
mindervärdiga. Man kan emellertid ej karakterisera
alla dylika förbindelser som prostitution. Hos många
folkstammar på ett primitivt kulturstadium råder stor
frihet i umgänget mellan ungdomen af båda könen. Den
unge mannen kommer emellertid småningom att hålla
sig till en och samma kvinna, och efter en tid,
vanligen sedan kvinnan blifvit hafvande, utvecklar
sig förbindelsen till ett äktenskap. Något dylikt
förekommer också sedan urminnes tider bland allmogen
i vissa trakter af vårt land. En del omständigheter
försvårar de lösa förbindelsernas öfvergång
till äktenskap. I främsta rummet är att anföra
befolkningens rörlighet. De unge männen och kvinnorna
nödgas mångenstädes lämna hemorten för att söka sin
utkomst på olika håll, och särskildt dragas de till de
större städerna. Under enklare förhållanden producerar
familjen själf de viktigaste lifsförnödenheterna,
hvarvid dess medlemmar hvar och en efter förmåga
deltaga i det gemensamma arbetet. Med den tilltagande
arbetskoncentrationen förlorar familjen i betydelse
för arbetsfördelningen inom samhället. Under det att
tidigare individen för sin existens varit hänvisad
till produkterna af det gemensamma
arbetet inom familjen, blir numera denna
beroende af familjeförsörjarens arbete utanför
familjekretsen. Utvecklingen förlöper emellertid något
ojämnt för de båda könen. Kvinnornas verksamhet är
fortfarande till väsentlig del förlagd till familjen,
men denna verksamhet förlorar alltmera i ekonomisk
betydelse. Lättheten för mannen att existera utan
familj jämte de ofta nog påtagliga svårigheterna
för familjeförsörjaren måste naturligtvis påverka
äktenskapsfrekvensen. Härtill kommer, att mannen
i många fall måste underkasta sig en mångårig
utbildning, innan han når den ekonomiska ställning,
att han kan inträda som familjeförsörjare. Alla
dessa omständigheter bidraga till den inom de
moderna kultursamhällena framträdande företeelsen,
att en allt större och större del af den till
mogen ålder komna befolkningen lefver ogift och,
som man mer eller mindre urskuldande säger, hänvisad
till utomäktenskapliga könsförbindelser. Dessa bli
vanligen af lös och tillfällig natur och antaga
synnerligen lätt karaktären af prostitution. Mannen
undgår i en sådan förbindelse det ansvar och de
förpliktelser, som äktenskapet eller hvarje mera
beständig förbindelse innebär. Kvinnan kan betinga
sig pekuniär ersättning, som för henne utgör ett
värdefullt tillskott till arbetsförtjänsten, möjliggör
en och annan liten lyx, men tillika innebär en farlig
lockelse att inleda allt flera dylika förbindelser
och på detta sätt göra sig fullt oberoende af allt
arbete för sitt uppehälle. Prostitutionen i sina
olika former kräfver emellertid för sin utveckling
vissa förutsättningar, framför allt en något så när
talrik och sammanträngd befolkning. All otukt anses
nämligen allmänt som något skamligt. De ifrågavarande
förbindelserna kunna ej anknytas utan ett visst skydd
och förmedling. I storstäderna med deras nöjeslif
och främlingsström finner prostitutionen sitt rätta
hägn. Man kan i dessa konstatera tillvaron af en
formlig industri, det industrimässiga koppleriet,
som ekonomiskt utnyttjar det nämnda behofvet af skydd
och förmedling. Vissa restauranger, danslokaler och
andra nöjesetablissemang existera som mötesplatser
för de prostituerade och deras kunder, likaså vissa
hotell, s. k. partihotell (maisons de rendez-vous). I
länder, där lagstiftningen ej lägger hinder i vägen,
existera s. k. otuktshus (bordeller), där innehafvåren
uppbär kundernas afgifter och underhåller de inhysta
kvinnorna. Där "hållandet af hus" är förbjudet,
tar denna trafik formen af uthyrning af rum åt de
prostituerade kvinnorna. Hyresvärdar och värdinnor
kunna på detta sätt genom oskäliga afgifter för mat
och rum m. m. tillgodogöra sig kvinnornas intäkter
af kunderna. På senare åren har man alltmera
uppmärksammat det industrimässiga utnyttjandet
af prostitutionen och konstaterat dess betydande
omfattning. Vid den s. k. reglementeringskommitténs
undersökningar i Stockholm egde polisen 1904 kännedom
om 34 "partihotell" med tills. 405 rum samt ett
30-tal inackorderingsaffärer, som i realiteten måste
betecknas som bordeller. För Chicago beräknade den
s. k. Vice Commission (1910) de årliga intäkterna
af den ifrågavarande industrien till ej mindre än 15
mill. doll. Man kan vidare konstatera den utsugning
denna industri medför för de prostituerade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
