Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proteinämnen, kem. - Proteisk - Protektion - Protektionism - Protektionister
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
413
Proteisk-Protektionister
414
teinämnen ur oorganiskt material; djurorganismen
erhåller sitt behof af proteinämnen med födan, som
direkt eller indirekt härstammar från växtvärlden
(se Fodermedel och Födoämnen). De kväfvokällor,
som växterna begagna för sina ägghvitsynteser, äro
dels oorganiska, dels organiska, nämligen i främsta
rummet nitrat och nitrit, vidare ammoniumsalter och
organiska ammoniak-derivat, särskildt aminosyror,
samt slutligen till en viss grad äfven luftens fria
kväfve. Men i afseende på förmågan att tillgodogöra
sig kväfve-näring i den ena eller andra af dessa
former råder stor olikhet mellan olika växtformer
(se A s s i m i-1 a t i o n, sp. 240-242, samt K
v ä f v e, sp. 432). Det upptagna kväfvet torde
i allmänhet först förarbetas till aminosyror, som
därpå kondenseras till polypeptider och slutligen
till äggh vitämnen. Det närmare förloppet härvid
är föga utforskadt, men att närvaron af kolhydrat
(se d. o.) är en nödvändig betingelse för växternas
äggh vitsynteser, framgår af flera förhållanden,
öfverallt i växten, där ägg-hvita skall uppbyggas,
samlas både aminosyror och kolhydrat. Z a l e s k
i odlade solrosblad på näringslösningar, dels med,
dels utan fruktsocker: i förra fallet ökades, i senare
minskades bladens halt af ägghvita. I proteinrika, men
kolhydratfattiga frön (t. ex. oljeväxternas) minskas
vid groningen ägghvitmängden i betydligt högre grad
än i kolhydratrika (t. ex. sädesslagens); i senare
fallet er-sättes den vid groningen sönderdelade
ägghvitan till stor del af nybildad sådan. -
Hvad de yttre villkoren för ägghvitsyntesen hos de
högre växterna beträffar, så har man kunnat visa,
att nitratassimilationen i gröna växtdelar icke
är någon strängt fotokemisk (se F o t o k e m i)
process, utan äfven kan försiggå i mörker, ifall de
för ägg-hvitbildningen nödiga kolhydraten finnas
till hands. Dock ha A. Laurent och M a r c h a l
visat, att ljuset i hög grad gynnar syntesen och
att denna verkan särskildt beror på de ultravioletta
strålarna. Till och med om nybildningen af kolhydrat
var förhindrad genom frånvaro af kolsyra, fann
Godlewski, att ägghvitbildningen i blad var mer än
3 gånger lifligare i ljus än i mörker.
De i växterna syntetiserade proteinämnena af-lagras
till en betydlig del som upplagsnäring i fröna,
hvilkas stora värde som föda för människor och
djur till väsentlig del beror på deras halt af
proteinämnen. Så t. ex. innehålla sädesslagens
frön omkr. 12 proc. protein, medan halten däraf
i ärtväxternas och de s. k. oljeväxternas frön är
omkring dubbelt så stor.
De af växterna bildade ägghvitämnena bli stundom inom
växten själf delvis utsatta för genom proteolytiska
enzym (se d. o.) förorsakade sönder-delnings-
eller "nedbrytning s"-proces-s e r. Sådana inträffa
förnämligast, då i olöslig form aflagrad ägghvita för
ett eller annat ändamål behöfver förflyttas. Bäst
studerade äro de nedbrytningsprocesser, som träffa
den i fröna upplagrade ägghvitan vid groningen. Allra
först synas härvid det groende fröets proteiner
genom svag hydrolys (se d. o.) ombildas till
nya, lättlösligare och mindre lätt koagulerande
ägghvitämnen. Så t. ex. utgöras proteinerna i malt
till 60 proc. af ett dylikt nybildadt äggh vitämne,
bynedestin, hvilket ej koagulerar vid 100° och är
lösligt i koksaltlös-
ning samt kolrikare och kväfvefattigare än edestin
(se ofvan I d). Att dessa nedbrytningsprocesser
genom fortsatta hydrolytiska spjälkningar till sist
föra till proteinernas uppdelning i enkla aminosyror,
synes däraf, att sådana ämnen, särskildt asparagin (se
d. o.), i stor mängd anträffas i groddplantor. Som
mellanprodukter vid denna nedbrytning uppträda
sannolikt albumoser, peptoner och polypeptider i nu
nämnd ordning.
Inom djurkroppen spela de ägghvitspaltande
1. proteolytiska processerna en ofantligt viktig roll
såväl vid näringsupptagandet som vid ämnesomsättningen
(se Assimilation 2 och Matsmältning). Vid
matsmältningen sker en systematisk nedbrytning
af ägghvitämnen till albumoser, peptoner och
aminosyror. Detta sker genom successiv inverkan af de
proteolytiska enzymen pep si n (i magsaften), trypsin
(i bukspottkörtelns sekret) och erepsin (i tarmsaften;
se d. o.), hvilkas verkan på ägghvitämnena i födan
stegras i den nu nämnda ordningen, så att erep-sinet
verkar kraftigast och åstadkommer spaltning^ ända
ned till aminosyror. Ändamålet med denna nedbrytning
är tydligen att underlätta tillgodogörandet af
proteinämnena i födan: i den mån nedbrytningen
fortskrider till ämnen af allt enklare sammansättning,
ökas diffusionsförmågan hos produkterna, så att
dessa med allt större lätthet kunna, genomtränga
matsmältningskanalens väggar. De sålunda upptagna
ämnena, albumoser, peptoner och aminosyror,
tjäna sedan till uppbyggande af de "lefvande"
ägghvitämnena i kroppens olika väfnader och vätskor
(jfr Assimilation 2 och Cell). - En nedbrytning af
annan art än vid matsmältningen är den, som efter
hand drabbar den lefvande ägghvitan i kroppen
under ämnesomsättningen och som till sist medför
en fullständig oxidation af densamma till kolsyra,
vatten och urinämne (se Ämnesomsättning). K.A.V-g.
Proteisk, proteusartad, uppträdande i mångahanda
växlande skepnader (se P r o t e u s, grek. myt.).
Protektion (lat. protc’ctio), beskydd, gynnar-skap,
hägn.
Protektionism (af lat. prote’gere, skydda),
skyddstullsystem (se d. o.). – Protektioni’st, förfäktare af tullsatser, skyddstullsifrare, frihandelsfiende.
Protektionister (Första kammarens
protektionister). Under det nya
representationsskickets två första årtionden funnos ej
i Första kammaren några mera markerade partigränser,
utan vid riksdagarnas början valde på enskild väg
kammarens ledamöter samfälldt förtroendemän för att
bereda vallistor till utskottsvalen. Då tullfrågan
blef brännande, skärptes dock partimotsatserna, och
sedan protektionisterna efter landstingens val 1887
för första gången kommit i bestämd majoritet, bildades
vid början af 1888 års riksdag Första kammarens
protektionister, hvilken partigruppering egde
bestånd t. o. m. utgången af 1909 års riksdag. Utom
tullsystemets värnande och utveckling präglades
partiets sträf-vanden i första rummet af nitälskan för
ett starkt försvar och upprätthållandet af Sveriges
dominerande ställning i unionen samt motstånd eller
kallsinnighet mot utsträckning af den politiska
och be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
