Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prototracheata, zool. - Prototrofa växter, bot. Se Autotrofa växter - Prototyp - Protoveratrin, kem. Se Veratrum - Protoxylem, bot. Se Kärlsträng, sp. 580 - Protozoa - Protozoer. Se Protozoa - Protuberans - Protura, zool.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
429
Prototrofa växter-Protura
430
bär ett par ledade antenner, ett par punktformade
ögon samt ett par tandade käkar i mynningen af den
med en köttig läpp omgifna munöppningen
Peripatus capensis. 0/2 nät. storl.)
De äro ljusskygga och lefva på fuktiga ställen,
såsom under stenar, växtaffall och barken af murkna
trädstammar. Några uppges lägga ägg, medan andra äro
kända för att föda lefvande ungar, som genomgått
sin utveckling i moderns äggledare. Ungarna likna
redan i början de fullvuxna. - Den af bildade
arten (se fig.) har en längd af omkr. 8 cm.
G. A-z.
Prototrofa växter (af grek. protös, den förste,
och trofé, näring), bot. Se Autotrofa växter.
Prototyp (af grek. prötos, först, och tyfpos, form,
förebild), urtyp, urbild, första förebild, grundform.
Protoveratrin, kem. Se Veratrum.
Protoxylem, bot. Se Kärlsträ n g, sp. 580.
Protozoa (af grek. prōtos, den förste, och zōon,
djur), Protozōer, Urdjur, zool., benämning på en
stor djurgrupp, som skiljer sig från alla andra
därigenom, att hela deras kropp består af en enda
cell. Till följd häraf äro protozoerna i allmänhet
så små, att de kunna iakttagas blott med tillhjälp
af mikroskopet. Vidare inse vi, att alla lifvets
oundkomliga funktioner, nutrition, förnimmande,
ställflyttning och fortplantning, måste fullgöras af
denna enda cell (se d. o.), hvilken kan uppbyggas af
samma delar som hos de flercelliga djuren. Såvida
ej nutritionen försiggår genom lösta ämnen,
kommer vid näringen födoämnet in i protoplasman och
smältes af denna; vanligen ligger det, under det
matsmältningen pågår, i särskilda vätskesamlingar,
de s. k. näringsvakuolerna. Allt, som ej kan smältas,
utstötes efter någon tids förlopp. Upptagandet och
utstötandet af dessa ämnen kunna hos de höljelösa
urdjuren försiggå på hvilken del af cellkroppen som
helst; hos dem åter, som ha protoplasman beklädd med
ett hölje, en hinna, uppstå särskilda öppningar;
man talar om cellmun och cellanus. – Den enklaste
och vanligaste formen af ställflyttning sker medelst
pseudopodier – d. v. s. gröfre eller finare utskott af
protoplasman, som kunna skjutas ut och åter dragas in
– (jfr Amœba) –, cilier eller gisseltrådar; hos
några protozoer utformas i protoplasman kontraktila
trådar (muskelfibrillerna). – Mycket allmän är
förekomsten af hopdragbara vakuoler i protoplasman;
dess väggar kunna sammandragas och tömma sitt
flytande innehåll utåt. Har vakuolen på detta sätt
försvunnit, kan den efter någon tids förlopp åter
uppkomma därigenom, att den fylles med vätska från
den omgifvande protoplasman. Man är benägen antaga,
att de kontraktila vakuolerna tjänstgöra som ett
slags afsöndringsorgan. Delar man ett urdjur i
ett kärnlöst och ett med kärna försedt stycke,
så är endast
det senare i längden lifsdugligt: blott detta
regenererar förlorade delar och förmår smälta förut
intagen föda. Kärnan spelar äfven vid fortplantningen
en viktig roll. Denna försiggår genom delning eller
(mera sällan) genom knoppning. Kärnans delning
är än mitotisk, än amitotisk (se
Cellbildning). Mycket ofta förökas kärnorna, utan att
protoplasman delas, så att stora protoplasmaklumpar
med flera hundra kärnor kunna uppkomma; efter någon
tids förlopp sönderfalla dock dessa i enkärniga mindre
stycken. Dessutom har man hos urdjuren iakttagit
sammansmältningar, som påminna om förhållandet
hos de flercelliga organismernas könsceller;
sannolikt uppträder en dylik befruktningsprocess
hos alla urdjur. Stundom eger blott en plasmogami
rum, d. v. s. blott protoplasmerna af två urdjur
förenas, medan kärnsammansmältningen uteblir. Vid
kärndelningen ha i en del fall samma företeelser som
hos de flercelliga djurens könsceller iakttagits. Än
äro de sig förbindande urdjuren lika stora, än olika
(könsdimorfismen), i det mindre och rörligare
individer (mikrogameter, "hannar") befrukta större,
mindre rörliga individer (makrogameter). Än
är förbindelsen blott temporär (konjugation),
än fortvarande (kopulation). Protozoerna vistas i
vattnet; somliga kunna också lefva i fuktig luft. I
torr luft kunna de endast uthärda i encysteradt
tillstånd, d. v. s. omgifna af en kapsel, som skyddar
dem för att torkas ut. Enär encysterade protozoer
lätt förflyttas af vinden, kan deras förekomst i
vattensamlingar och i infusioner, hvilka ej tidigare
innehållit några djur, förklaras.
Protozoerna kunna indelas i följande klasser:
1. Rhizopoda.
2. Flagellata (se d. o. med fig.) l. Mastigophora.
3. Sporozoa.
4. Infusoria (se Infusionsdjur med fig.).
Typiska representanter för klassen Sporozoa innehålla
ordningen Gregarina. De äro parasiter af oval eller
trådlik, om rundmaskarna påminnande kroppsform. De
uppnå en för protozoerna betydande storlek (3
mm.). Protoplasman är mycket skarpt skild i ett
ljusare yttre (ektosark) och ett mörkare inre lager
(entosark); i det förstnämnda finnas cirkulära
muskeltrådar. Hos många består kroppen af två, genom
en insnörning skilda delar, en främre (protomerit) och
en bakre, större (deuteromerit); i den senare ligger
kärnan. Fortplantningen försiggår i encysteradt
skick. De lefva i tarmen och i könsorganen hos
ryggradslösa djur, såsom blötdjur, leddjur och maskar.
Härvid är att märka, att somliga, t. ex. Flagellata,
stundom föras till växtriket eller anses
intaga en mellanställning mellan växter och
djur. Jfr Amœba och Heliozoa. Litt.:
0. Bütschli, "Die protozoen" (i Bronns "Klassen
und ordnungen des thierreichs", 1880–89);
F. Blochmann, "Die mikroskopische tierwelt
des süsswassers", I (1895), och M. Hartog,
"P." (i "The Cambridge natural history", 1906).
L-e.
Protozoer. SeProtozoa.
Protubera’ns (af lat. protuberäre, svälla
fram). 1. Astron. Se Solen. - 2. Med., utsprång,
t. ex. en upphöjning på hufvudskålen.
ProtuYa, zool., en nyligen uppställd insektsordning,
omfattande några små, högst 2 mm. långa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
