Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 431-432 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Protura, zool. - Protylopus, zool. Se Kameldjuren, sp. 713 - Proudhon, Pierre Joseph, fransk-socialistisk-anarkistisk tänkare

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

431

Protylopus-Proudhon

432

vinglösa, blinda och antennlösa insekter, som
under senare åren uppdagats i olika länder.
De visa öfverensstämmelse med insektsordningen
Apterygogenea, bl. a. i förekomsten af
rudimentära extre-miteter på de främre
bakkroppslederna, samt med myriapoderna i en
hos det unga djuret iakttagen förökning i
bakkroppsledernas antal, hvarigenom detta hos det
fullvuxna djuret uppgår till 12 (mot högst
11 hos öfriga insekter). Bristen på pannspröt
är helt visst ej något ålderdomligt kännetecken,
utan tvärtom en senare förvärf vad egenskap, som
skiljer denna grupp från alla andra insekter.
I Sverige har an-Accrentulub träffats ett
par arter af denna stark Säto- ordning,
tillhörande släktena Ace-ring). rentulus
(se fig.) och Eosento-

mon. G. A-z.

Protylo’pus, zool. Se Kameldjuren,
sp. 713.


Proudhon [prodå’], Pierre Joseph, fransk
socialistisk-anarkistisk tänkare, f. 15 jan. 1809 i
Besançon, d. 19 jan. 1865 i Paris. Hemmet var
fattigt, och P. måste tidigt börja tjäna sitt bröd,
blef typograf, utöfvade länge detta yrke,
bosatte sig sedermera i Paris som publicist,
invaldes 1848 i konstituerande församlingen
som representant
för departementet Seine. 1849 dömdes han till tre års
fängelse för oppositionellt skriftställen i sin
tidning "Peuple". Efter sin frigifning (i juni 1852)
drog han sig tillbaka från det politiska lifvet och
egnade sig uteslutande åt författarverksamhet. Mest
bekant blef P. för den formel: la propriété
c’est le vol ("egendom är stöld"), kring hvilken
hans framställning koncentrerar sig i Qu’est-ce
que la propriété? (I:e mémoire). Hans egendomslära
bör ses i sammanhang med hans värdelära, som gör
P. till en af de tidigare representanterna för den
vetenskapliga socialismen. Denna värdelära utvecklas
särskildt i Systèmes des contradictions économiques,
ou philosophie de la misère (2 bd, 1846; arbetet
framkallade Marx’ svar "Misère de la philosophie",
1847). Läran om värdet var för P. den ekonomiska
lärobyggnadens hörnsten. Värdet hade två sidor: 1)
bruksvärde och 2) bytesvärde. Det senare uppstode som
ett slags reflex af det förra, medan samtidigt dem
emellan, under inflytande af tillgång och efterfrågan,
utvecklade sig en motsägelse: ju större bruksvärdena
blef ve, desto smärre blefve bytesvärdena; och
denna antinomi mellan de båda värdena förorsakade
handels- och afsättningskriserna, öfverfyllnad af
marknaden, den mördande konkurrensen, monopolväsendet,
ojämnheten i förmögenhet o. s. v. Brukbarheten låge
till grund för värdet, men arbetet vore den kraft,
som frambragte alla förmögenhetselement och
efter en gifven lag kombinerade dem in i de sista
smådelarna. Icke som ett aktuellt, utan som ett
eftersträfvadt tillstånd angaf P. värdets reglerande
i öfverensstämmelse med kvantiteten arbete. P:s
värdeteori blef sålunda en arbetsvärdeteori; och hans
angrepp inriktade sig på den arbetslösa inkomsten. Den
privata eganderätten satte den enskilde i tillfälle
att åtnjuta sådan inkomst i form af jordränta,
arrende, hyra, låneränta, diskonto o. s. v., på samma
sätt som staten komme i åtnjutande af danaarf. Denna
eganderätt vore "rätten att efter behag förfoga öfver
och rå om andras gods, frukterna af andras flit och
arbete". Genom densamma tillböte sig arbetsgifvaren
från arbetaren produkter för en lön, som understege
deras värde: det förekomme "ett konstant räknefel"
till arbetsgifvarens förmån. Trots sitt sålunda
tolkade motstånd mot den privata eganderätten,
hvilket framträdde mildare i senare skrifter,
såg P. ett "frihetens väsen" i denna rätt; och den
skulle ej upphäfvas. Kommunismen var för honom en
"eländets religion", saint-simonismen "en maskerad",
fourierismen "vår tids största mystifikation". I olika
skrifter, bl. a. Organisation du crédit et de la
circulation et solution du problème social (1848),
Résumé de la question sociale, Banque d’échange
(s. å.), La justice dans la révolution et dans l’église
(1858), framlade han sina reformplaner. Målet
var å ena sidan att upphäfva den med den privata
eganderätten förenade arbetslösa inkomsten och å
andra sidan att vidmakthålla denna eganderätt samt
arbetets och bytets frihet under ett förhållande
af ömsesidighet (fr. mutuellisme) i enlighet med
principen: gör andra det, som du vill, att de skola
göra dig. Den arbetslösa inkomsten förmedlades
företrädesvis genom penningen och penningräntan,
därför skulle de afskaffas. – P:s meningsutbyte
med Bastiat (se d. o.) om kapitalräntan (Intérêt
et principal, 1850) erbjuder fortfarande ett stort
intresse. – P:s reformatoriska hufvudbyggnad förlades
hvarken på produktionens eller fördelningens område,
utan i stället på omsättningens – en bankinrättning,
som bildade en helt och hållet ny grundval för bytes-
och kreditförhållandena med följande resultat:
1) ingen affärsvinst, 2) inga penningar och 3)
afgiftsfri kredit. Sådana folkbanker skulle af
producenten mottaga produkter mot bytessedlar,
inlösbara i ädel metall. Med dessa sedlar skulle
producenten kunna förskaffa sig olika nyttigheter,
i enlighet med fastställda taxor; och af samma banker
skulle kredit beviljas utan ränta. Sedan penningen
afskaffats och penningräntan upphäfts, skulle alla
andra slags räntor försvinna. Eganderätten komme att
öfvergå till besittning; arbetaren komme ej längre att
exploateras vid utbyte af sina produkter. Reformen
komme att göra all regering öfverflödig: inga
förtryckare och förtryckta skulle längre existera,
ännu mindre några fejder dem emellan. Härmed anges
P:s politiska ideal, genom hvilket han intog rollen
som grundläggare till anarkismen (se d. o.). I sin
kända skrift Confessions d’un révolutionnaire (1849;
med anledning af denna utgaf A. Nyblæus 1864 sitt
arbete "Om statsmaktens grund och väsen") förklarade
han allt slags öfverhet, den borgerliga såväl som den
andliga, vara en kränkning af människans oförytterliga
rätt till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>