Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Proudhon, Pierre Joseph, fransk-socialistisk-anarkistisk tänkare - Proust, Joseph Louis, fransk kemist - Proust, Antonin, fransk politiker - Proustit Beudant - Prout, Ebenezer - Prouts hypotes, kem. - Provadia - Provence
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jämlikhet med sina medmänniskor, hvilken kränkning
skulle upphöra, så snart vi nått fullmyndighetens
punkt. Hans politiska system företedde
emellertid en tillämpning af hans socialekonomiska
mutualitetsprincip, och särskildt i Idée générale
de la révolution (1851) framlade han planen till en
politisk organisation af frivilliga grupper, förenade
medelst ett förbundsfördrag. I Principe fédératif
(1863) modifierade han sin anarkistiska ståndpunkt. –
Som sina läromästare angaf P. först bibeln, därefter
A. Smith och slutligen Hegel. Hans religiösa
förkunnelse präglades af häftiga angrepp mot tron
på Guds tillvaro och på odödligheten. P. inrättade
1849 försöksvis en folkbank i Paris, företaget var ej
framgångsrikt och sönderbröts, då han fängslades. –
I högre grad originell än hvad åtskilliga velat göra
honom, hade P. sin förnämsta styrka i den glänsande
framställningskonsten med dess bestickande klarhet och
fängslande paradoxer. Hans inflytande vardt mycket
stort, det gjorde sig gällande äfven i Sverige;
men någon skola kan han ej anses ha bildat. P:s
Oeuvres complètes utkommo i 33 bd, 1867–76; hans
Correspondance i 14 bd 1876. – Litt.: Sainte-Beuve,
"P., sa vie et sa correspondance" (1872), Diehl,
"P. J. P." (3 bd, 1888–96), Mülberger, "Studien
über P." (1891) och "P:s leben und werke" (1898),
Desjardins, "P., sa vie, ses œuvres et sa doctrine"
(2 bd, 1896), och Bourguin, "P." (1901). Jfr
"P. et le socialisme de 1848" i Gide och Rist,
"Histoire des doctrines économiques" (1909).
E. H. T.
Proust [pro], Joseph Louis, fransk kemist, f. 1754,
d. 1826, var efter hvartannat öfver-apotekare vid
sjukhuset La Salpétriére i Paris och professor
vid artilleriskolan i Segovia och centralskolan i
Madrid. P. gjorde sig ett namn genom uppvisandet af
kemiska föreningars konstanta sammansättning samt
genom ett stort antal undersökningar inom såväl den
oorganiska som den organiska kemien.
Proust [pro], Antonin, fransk politiker, f. 15 mars
1832 i Niort, d. 22 mars 1905 i Paris, gjorde sig
tidigt känd genom intressanta resebe-skrifningar,
egnade sig åt journalistik och blef medarbetare i
flera ansedda tidningar, "Courrier du dimanche",
"Semaine universelle" m. fl. Han blef snart bemärkt
för sin eldiga och med stor stilistisk talang förda
opposition mot andra kejsardömet. 1869 uppställde
han sig förgäfves som kandidat till lagstiftande
kåren, var i början af fransk-tyska kriget
krigskorrespondent till "Le temps", blef 4 sept. 1870
sekreterare åt Gambetta och var under Paris’ belägring
inrikesminister där. 1876 vald till deputerad, egnade
han sig med stort intresse och framgång åt frågor
rörande undervisning och skön konst. I Gambettas
"stora ministär" (nov. 1881-jan. 1882) var han
minister för de sköna konsterna. Senare blef han
inblandad i Panamaaffären och åtalad, men frikänd
(1893). Han drog sig sedan från det offentliga
lifvet. P. var en flitig författare; bland hans
arbeten märkas Chants populaires de la Gréce (1866),
La revolution. Les préliminaires (1872), Le prince de
Bis-marek, sa correspondance (1876), L’art jrancais
1789-1889 (1890) och L’art sous la répuUique (1891).
E. A-t.
Proustit Beudant, Ars en i k si l f ver blände,
miner., bildar kristaller af romboedrisk eller
skale-noedrisk typ, isomorfa med och af ungefär
samma glans och färg som pyrargyritens. Den kemiska
sammansättningen, efter formeln Ag3 AsS3, motsvarar
65,5 proc. silfver, 15,o proc. arsenik och 19,4 proc*
svafvel. Proustiten är således rik på silfver och
utgör tillsammans med den nyss nämnda pyrar-gyriten
den förnämsta silfvermalmen, ehuru utvinnandet af
silfver ur sagda malmer försiggår efter en ganska
invecklad process. Vanlig på silfvermalm-gångar,
t. ex. i sachsisk-bömiska gångdistrikt, i Dauphiné, i
Chile, Peru, Mexico, Nord-Amerika etc. Vid omvandling
öfvergår proustiten rätt ofta till silfverglans
och gediget silfver. Jfr P y r a r-g y r i t.
A. Hng.
Prout [präVt], Ebenezer, engelsk tonsättare och
teoretiker, f. 1835 i grefsk. Northampton, d. 1909
i London, var hufvudsakligen autodidakt och blef
1879 lärare i harmoni och komposition vid Royal
academy of music i London, 1884 därjämte pianolärare
vid Guildhall-musikskolan samt 1894 professor i
musik vid universitetet i Dublin. Han var längre
tider musikkritiker i "Monthly musical record",
"The Academy" och "The Athenaeum". P. komponerade
kammarmusik verk, symfonier, kantater, kyrkliga
sångverk, en orgelkonsert m. m., närmast i
Mendelssohns anda. Med sina både till innehåll och
omfång betydande läroböcker Harmony, its theory and
practice (1889; omarbetad uppl. 1903), Counterpoint,
strict and free (1890), Double counterpoint and canon
(1891), Fugue (s. å.), Fugal analysis (1892), Musical
jorm (1893), Applied forms (1895) och The orchestra
(2 bd, 1898-99) intog P. en mycket framstående plats
bland samtida musikteoretiker. I formläran hyllade
han H. Riemanns grundsatser. P. blef 1895 hedersdoktor
vid Dublins och Edinburghs universitet. E. F-t.
Prouts hypotes [praVts-], kem. Då atomvikterna hos
ett stort antal grundämnen (se d. o.) utgöras af hela
tal, uppställde Prout 1815 den hypotesen, att alla
grundämnenas atomvikter äro niultipler af vätets,
som då antogs vara lika med 1. Denna åsikt är dock
numera förkastad. I. B.
Provadia [pra-], stad i Bulgarien,
förvaltningsomr. (okrug) Varna, vid floden P.,
som faller ut i Svarta hafvet s. om Varna, och vid
järnvägen Rustsjuk–Varna. 5,724 inv. (1905).
Provence [pråvã’s; af lat. provincia,
provins], fordom provins i sydöstra delen af
Frankrike, begränsades i v. af Languedoc,
i n. af Venaissin och Dauphiné, i ö. af
Piemont och Nizza samt i s. af Medelhafvet och
motsvarar de nuv. depart. Bouches-du-Rhône,
Var och Basses-Alpes samt delar af Vaucluse,
Drôme och Alpes-maritimes. Arealen beräknas ha
utgjort 21,280 kvkm. Hufvudstad var Aix. Den
förnämsta staden såväl i äldre som nyare tid var
Massilia (Marseille). Provinsen var delad i Öfre
P. (norra P.), med 4, och Nedre (södra P.), med 8
"sénéchaussées". Landområdet omfattar Rhônes och
Durances m. fl:s nedre floddalar och är i hufvudsak
bördigt med jämnt, varmt och torrt klimat samt ymnig
växtlighet af oliv-, orange- och citronträd, vin,
mullbärsträd, järnek o. s. v., ehuruväl äfven smärre
ofruktbara sträckor förekomma. Af malmer finns föga,
men sidenindustrien blomstrar sedan gammalt. Invånarna
i P.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
