- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
445-446

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Provinsialism - Provinsialkonsilier. Se Konsilium - Provinsialläkardistrikt. Se Läkardistrikt och Provinsialläkare - Provinsialläkare - Provninsialläkarföreningen. Se Svenska Provinsialläkarföreningen - Provinsialmöten

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

445

Provinsialkonsilier-Provinsialmöten

446

landsända, där han blifvit uppfödd eller där han
vistas. "Ett rent högsvenskt språk" existerar
således icke i verkligheten, utan är ett schema,
hvars hufvuddrag bestämmas af det litterärt gängse
språkbruket, hvarjämte hufvudstadens befolkning i
regel gör anspråk på ensamrätten att döma i fråga
om det "riksspråkligt" rätta i talspråket. En norm
för högspråket kan i viss mån - mer eller mindre
godtyckligt - fastslås i en ordbok, men det låter
sig icke göra att hindra upptag af provinsialismer,
om det också kan försvåras. Litteraturperioder sådana
som den gustavianska i Sverige äro obenägna för
provinsialismer, hvaremot realistiska strömningar
och hembygdskonst naturligtvis gynna dem.
(R-n B.)

Provinsialkonsilier. Se Konsilium.

Provinsialläkardistrikt. Se Läkardistrikt och
Provinsialläkare.

Provinsialläkare kallas i Sverige en af staten
aflönad läkare med bestämd station och bestämdt
tjänstgöringsdistrikt. Dessa läkare utnämnas af K. M:t
på förslag af Medicinalstyrelsen och ha utom sina
ämbetsåligganden rättighet och skyldighet att biträda
allmänheten med enskild sjukvård. Utom dessa statens
tjänsteläkare finnas emellertid äfven s. k. extra
provinsialläkare
med samma tjänstgöringsskyldigheter
som de förstnämnde, men helt eller delvis aflönade af
vederbörande kommuner. Slutligen finnes äfven i hvarje
län en af staten aflönad förste provinsialläkare,
hvilken hufvudsakligen har att syssla med länets
allmänna hälsovård och endast i några af de minst
folkrika länen befattar sig med de åligganden, som
i öfrigt tillkomma en provinsialläkare.

Provinsialläkarna kallades i början
"provincialdoktorer" enligt instr. af 12 april 1744,
hvilken 29 juli 1774 ersattes genom ny instr. för
"provincialmedici". Stationerna voro då 32, alla
belägna i städer (äfven i Stockholm). Nu gällande
instr. utfärdades 30 dec. 1911. Genom k. br. 15
sept. 1911 anbefalldes medicinalstyrelsen att uppgöra
förslag till ny indelning i provinsialläkardistrikt
och, i regel länsvis, underställa detta förslag
K. M:ts pröfning. Denna omreglering är redan
till större del genomförd. Stationernas
eller provinsialläkardistriktens antal är
nu (1915), om såväl provinsial- som extra
provinsialläkardistrikt sammanräknas, 317,
fördelade på alla län i riket. Enligt lagen
ang. civila tjänsteinnehavares rätt till pension
11 okt. 1907 erhålla provinsialläkarna pension på
allmänna indragningsstaten till belopp af 4,000
kr. vid fyllda 62 år och efter 27 tjänstår. Vid
färre tjänstår uppbär han en afkortad pension efter
vissa fastställda beräkningsgrunder. Däremot är han
skyldig att inbetala årlig pensionsafgift med så
många tusendelar af högsta för tjänsten gällande
pensionsunderlag, som detsamma räknar 100-tal kronor.
R. W.

Provinsiälläkarföreningen. Se Svenska
pro-vinsialläkarföreningen

Provinsialmöten 1. Landskapsmöten benämnas de
ständersammankomster, som efter mönstret af de
svenska riksdagarna höllos i de särskilda landskapen,
antingen på en gång öfver hela riket eller ock blott i
en särskild landsdel. Ursprunget till dessa möten är
att söka i de gamla landskapstingen, dit landskapets
alla fria män sam-

lades för att fatta beslut i lagstiftnings-
och beskattningsfrågor. Redan tidigt deltogo de
andlige och världslige stormännen i dessa ting,
hvilka vid medeltidens slut antagit representativ
karaktär. Ännu under Gustaf Vasas första regeringsår
spela de en betydande roll, "och man kan i sanning
tveka, huruvida de allmänna mötena böra betraktas
såsom ståndsriksdagar eller som förenade landt-dagar"
(Malmström). Då lugnare tidsförhållanden inträdde,
förlorade provinsmötena sin forna betydelse. Ett
försök att återställa dem gjordes på riksdagen i
Söderköping 1595, då ständerna före-slogo, att alla
ärenden, som borde föredragas på riksdag, först
skulle framställas för hvarje landskaps invånare,
hvilka sedan skulle afsända några fullmäktige af
hvart stånd till riksdagen. Förslaget blef dock ej
verkställdt. Flera gånger under 1600-talet höllos
dock provinsialmöten. Så sam-mankommo i slutet af
1605 ständerna i Stockholms län för att bevilja
utskrifning och gärd, och sedan detta skett, afsände
de till andra landsorter bref med begäran, att dessas
inbyggare ville biträda beslutet. Ständerna i de
öfriga provinserna samlades också samt gåfvo sitt
bifall. 1614 hölls ett möte med Finlands ständer,
likaså 1616. Den gärd, som vid sistnämnda tillfälle
beviljades, lof-vade äfven Smålands ständer,
s. å. församlade i Kalmar, att utgöra. Efter denna
tid har man ej exempel på några provinsialmöten
förrän 1656 och 1657, då Karl X i stället för allmän
riksdag sammankallade ständerna landskapsvis för
att erhålla utskrifning och bevillning. Åsikten,
att skatter borde gifvas endast vid allmän riksdag,
hade emellertid under 1600-talets lopp alltmer
rotfäst sig hos ständerna, och därför inryckte de
i 1660 års "Additament" ett formligt förbud mot
provinsialmöten. Icke dess mindre sammankallade
förmyndarstyrelsen 1662 och 1669 landtdagar i Malmö
för Skåne och de öfriga nyförvärfvade provinserna,
men ansågo sig åtminstone vid det senare tillfället
behöfva ursäkta sin åtgärd därmed, att de ärenden,
om hvilka man skulle rådpläga med landtdagen, rörde
endast provinsernas enskilda angelägenheter. Karl
XI, som ej var bunden af 1660 års Additament, var
naturligtvis oförhindrad att sammankalla ständerna
landskapsvis. De sista provinsialmötena höllos
1676, 1677 och 1678 under kriget mot Danmark. -
Till provinsialmötena kallades alla fyra ståndens
ombud och vanligen till samma antal, som provinsen
sände till allmänna riksdagar. Alla adelsmän inom
provinsen skulle infinna sig. Hvad prästerna angår,
kallades biskop med några af kapitlet och en präst af
hvart härad. Från städerna kallades en borgmästare
och en rådman eller annan borgare, för bönderna en
af hvart härad. Formerna för mötenas verksamhet voro
ock desamma, som användes vid riksdag. Af och bland
rådet utnämnda kommissarier tillsatte landtmarskalk
och talmän. Alla stånden samlades på ett rum för att
åhöra propositionen; de of verlade sedan hvart och
ett för sig. besökte hvarandra och kommissarierna
genom deputationer m. m. 1657 skulle t. o. m. enligt
konungens befallning vid hvarje möte tillsättas ett
sekret utskott, inför hvilket en närmare redogörelse
för utrikes förhållandena skulle meddelas. Bortser man
från landtdagarna i Malmö, så fattade provinsialmötena
ej beslut i andra frågor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:37 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0239.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free