Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästestånd - Prästexamen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Oxenstierna (jfr Consistorium ecclesiasticum generale).
Ledningen af de kommunala angelägenheterna,
som gaf prästerna vana och förmåga att röra
sig äfven i politiska frågor, den bildning,
hvaraf de voro i besittning, och framför allt det
patriarkaliska förhållande, som rådde mellan dem
och deras församlingsbor, gjorde dem synnerligen
lämpliga att vara de ofrälse ståndens ledare. Med
skäl kan man kalla prästerna under 1600-talet sin tids
"folktribuner". Tack vare deras bemödanden och ledning
lyckades det de ofrälse stånden att med konungens
hjälp genom reduktionen tillintetgöra det hotande
adelsväldet, som äfven för prästerna var en allvarlig
fara. Karl XI:s envälde, som beträffande kyrkan
fick sitt uttryck i 1686 års kyrkolag, beröfvade
prästerna den myndighet, som de förut tagit sig, att
vid riksdagarna såsom rikskonsistorium (consistorium
regni) döma i högsta instans i äktenskapsmål,
i stridigheter mellan andlige eller mellan dem
och deras församlingsbor, i befordringsfrågor och
dylika angelägenheter. Då emellertid enväldet tog
allvarlig hänsyn till kyrkliga önskemål, fann man sig
i allmänhet däri utan svårighet. Vid frihetstidens
riksdagar blef prästeståndets inflytande mycket
stort. Sina speciella önskemål lyckades de i allmänhet
genomdrifva och brukade f. ö. ofta uppträda hof samt
och medlande, till dess den mot slutet af frihetstiden
allt vildare partiyran grep äfven dem samt gjorde dem
strängare och mera härsklystna än de öfriga stånden. I
de vid samma tid börjande tvisterna mellan adel och
ofrälse togo de lifligt del. Under det gustavianska
tidehvarfvet spelade riksdagen ej någon mera betydande
roll. Vid 1786 års riksdag voro prästerna likasom de
öfriga stånden i opposition mot konungen, men under
de följande stodo de troget på hans sida. Under tiden
efter 1809, särskildt under de decennier, som upptogos
af striden om ståndsrepresentationens vara eller icke
vara, häfdade prästeståndet på ett utmärkt sätt sin
plats som ett eget stånd inom riksdagen. En mera
lysande samling representanter än prästeståndets
under t. ex. 1830- och 1840-talets riksdagar kan
svårligen något lands historia uppvisa, och visst
är att, om man vill i riksdagsförhandlingarna från
de sista 40 åren af ståndsrepresentationens tillvaro
söka utredningen af någon fråga, så har man närmast
att söka den i prästeståndets protokoll. Efter
antagandet af 1866 års riksdagsordning
miste prästeståndet sin rätt att utgöra en
särskild del af nationalrepresentationen. Men
genom kyrkomötesinstitutionens införande (se
Kyrkomöte 2) har tillfälle beredts prästerna
att utöfva stort inflytande i fråga om kyrkans
styrelse och prästerskapets privilegier, som enligt
regeringsformens § 114 ej kunna ändras eller upphäfvas
utan konungens och riksdagens samstämmiga beslut
och med bifall af allmänt kyrkomöte. Med afseende
på dessa privilegier må anmärkas, att präst-änkors
och prästdöttrars förmån att njuta giftorätt och
arfs-rätt efter stadslag förlorade sin betydelse
genom k. förordn. 19 maj 1845 och att prästerskapets
och därmed likställda personers skattefrihet för
deras gårdar och lägenheter i städerna upphäfdes
fullständigt genom k. förordn. 3 okt. 1873. Genom
löneregleringen af 9 dec. 1910 har tionden af
skaffats, och prästernas aflöning skall utgå dels ur
den till ersättning för tionden skapade kyrkofonden,
dels af arrendemedel för boställena, dels af
församlingsafgifter. Änkors och barns rätt till nådar
kvarstår. Se bl. a. Giftorätt, Kyrkomötet, Nådår,
Prästlön och Tionde. K. B-n. K. H. B. (K. B. W-n.)
Prästexamen (Sacerdotalexamen), den pröfning,
som skall af vederbörande domkapitel anställas
med den, som söker inträde i prästämbetet. 1686
års kyrkolag (kap. 19 § 2) föreskrifver, att detta
förhör skall omfatta såväl humanistiska som teologiska
läroämnen. Denna examen egde ända till 1831 så mycket
större betydelse, som någon prästerlig ämbetsexamen
vid universiteten då ännu icke var i lag föreskrifven,
ehuru det visserligen under 1750-talet blef alltmera
vanligt, att blifvande präster någon tid studerade vid
akademien och aflade den s. k. examen theologicum,
en obligatorisk förberedelse för alla dem, som
ville erhålla examen i lagfarenheten, medicinen och
filosofien. Teol. kand.-examen och teol. lic.-examen
betecknade lärdomsgrader. För tillgodoseende af den
praktiska prästbildningen inrättades seminarier, 1806
vid Uppsala universitet och 1809 vid Lunds. Nästa steg
var utfärdandet af bestämmelser för den teoretiska
prästbildningen, hvarvid också seminarieinstitutionen
ombildades. Genom k. br. af 12 mars (för Uppsala)
och 17 sept. (för Lund) 1831 föreskrefs, att
hvarje teol. studerande skulle vid anmälan till
prästexamen förete betyg på vid universitetet
aflagd teoretisk-teologisk examen (i Uppsala kallad
dimissionsexamen, se d. o.) och praktisk-teologisk
examen. Härigenom minskades prästexamens betydelse
högst väsentligt, samtidigt som prästbildningens nivå
höjdes. Sedan K. M:t 26 jan. 1877 på kyrkomötets
hemställan förordnat, att efter 15 sept. 1879
ingen finge i teologisk fakultet inskrifvas,
som ej aflagt antingen filos. kandidatexamen eller
teologisk-filosofisk examen, omfattande ämnena latin,
grekiska, hebreiska, filosofi och historia, ansågs
det i prästexamen dittills förekommande förhöret i
humanistiska läroämnen öfverflödigt. I anledning
häraf blefvo de i kyrkolagens kap. 19 § 2 gifna
bestämmelserna angående prästexamen, på hemställan af
1878 och 1883 års kyrkomöten och riksdagar, upphäfda,
och genom k. kung. af 18 april 1884 (med tillägg genom
k. förordn. 4 nov. 1887) stadgades, att prästexamen
skulle omfatta endast de teologiska disciplinerna,
nämligen exegetisk teologi, systematisk teologi,
historisk teologi och praktisk teologi, och de delar
af den svenska kyrkorätten, som för prästämbetets
utöfning företrädesvis äro af nöden. Genom k. kung. af
13 dec. 1889 har K. M:t, på hemställan af 1888 års
kyrkomöte, från prästexamen befriat teol. professorer,
dem, som aflagt godkända prof för teol. professur,
teol. docenter, teol. licentiater samt de lektorer,
som vid universitet aflagt teol. examen. På
grund af k. stadga af 30 okt. 1903 examineras
numera i teol. filos.-examen endast i grekiska,
hebreiska och filosofi. Genom stadga af samma datum
utfärdades nya bestämmelser för den teoretiska
teol. examen, nu kallad teol. kand.-examen, och
för de praktisk-teologiska profven. – Skyldighet
att examinera i prästexamen åligger biskop och
dem af domkapitlet, åt hvilka det lämnar detta
uppdrag. Examen med lägre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
