Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Prästkodexen ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillika med öarna Mön, Nyord och Bogö, tillsammans
1,693 kvkm., med 108,742 inv. (1911), hvaraf en
sjättedel i städerna. Amtet är delvis uppfylldt af en
höjdsträckning, som slutar i Kulsbjergene och hyser
flera af Själlands högsta punkter. Inom amtet ligga
äfven Fakse kalkberg och Stevns klint. Kjöge å utgör
gränsen mot Köpenhamns amt och Susån på en sträcka
mot Sorö amt. Amtet har 5 städer, nämligen Næstved,
Vordingborg, Præstö, Storehedinge och Stege på Mön,
7 härad och 3 prosterier. Det har äfven en mängd
betydande herresäten, såsom baronierna Gavnö och
Stampenborg samt de båda "jungfruklostren" Vallö
och Vemmetofte. Öfver en femtedel af jorden hör
till större egendomar, och 1905 funnos där kvar 500
fästegods. 1907 användes 62,250 har till odling af
säd, 12,850 till rotfrukter m. m., 45,825 till äng
och betesmark, medan 15,750 har lågo i träde; skogen
upptog 20,550 har, mossarna 2,430 har. Kreatursstocken
var 1909 28,650 hästar, 124,900 nötkreatur, 15,000
får och getter, 113,100 svin samt 813,400 höns.
E. Ebg.
Prätigau l. Prättigau [-ao], Val Pratenz,
högdal i schweiziska kantonen Graubünden,
sträcker sig med omkr. 40 km. längd från
Silvrettaglaciären mot n. v. till den vilda,
af borgruinen Fragstein (Ferporta) behärskade
ravinen Klus, genom hvilken dalens vattendrag,
Landquart, faller ut i Rhendalen. Dalen begränsas
i n. af Rhätikon och i s. af Plessuralperna. P. har
omkr. 10,000 inv., de fleste protestanter, hvilkas
förnämsta näringsfång äro jordbruk och fruktodling,
boskapsskötsel samt bearbetning af dalens kalk- och
skifferbrott. Med Rhendalen och Davos är P. förenadt
genom järnväg, och öfver Rhätikon gå flera gångstigar
till Vorarlberg. Den största byn i P. är Schiers.
(J. F. N.)
Prätigauer, husdjurssk., detsamma
som Montafonrasen (se d. o.).
H. F.
Pröfningskommitté. Se Pröfningsnämnd.
Pröfningsnämnd, förv., den högsta af de två nämnder
af skattskyldiga, som årligen för hvarje län
och Stockholms stad tillsättas för att ombestyra
bevillningstaxeringen. Den består af 10, högst
25 ledamöter, hvilka K. M:ts befallningshafvande
(i Stockholm öfverståthållaren) eger utse bland
de af taxeringsnämnderna därtill föreslagne. Minst
hälften (i Stockholm en fjärdedel) af ledamöterna bör
vara fastighetsegare, och ett efter beskattningens
belopp och de skattskyldiges mängd lämpadt antal
näringsidkare och andra inkomsttagare bör finnas i
nämnden. Pröfningsnämndens arbeten, som försiggå i
residensstaden under landshöfdingens ordförandeskap
(i Stockholm öfver- eller underståthållarens),
skola vara afslutade senast 10 aug. (för Stockholms
stad 31 okt.). Nämnden har till uppgift att granska
bevillningstaxeringarna samt pröfva och afgöra
besvär eller annars framställda anmärkningar med
anledning af taxeringsnämndernas beslut och eger efter
verkställd pröfning besluta ändring, rättelse och
tillägg i de senast församlade taxeringsnämndernas
taxeringsåtgärder. Be-villningsberedningen, förut
den lägsta af dåvarande tre skattenämnder, har vid
införandet af deklarationssystemet såsom obehöflig
indragits. Vid pröfningsnämndens sammankomster
bör landskamreraren (i Stockholm kamreraren för
uppbördsärenden) närvara som kronans ombud, öfver
besluten kunna besvär anföras såväl af kronans ombud,
vederbörande kommuner och vägstyrelser som ock af de
skattskyldige. Menskattskyldig, som försummat att afge
deklaration eller att efter anmaning fullständiga sin deklaration,
har förlorat besvärsrätten. Ledamot af pröfningsnämnd kan
lika litet som andra taxeringsmän, hvilka tillämpa
riksdagens bevillningsföreskrifter, ställas
till ansvar för nämndens beslut (R. F. § 113). —
Namnet pröfningsnämnd förskrifver sig från 1883
års bevillningsförordning, men institutionen fanns
redan förut under namn af pröfningskommitté införd
genom 1812 års bevillningsförordning. Ursprungligen
bestod den af 15 ledamöter, af hvilka tre skulle
tagas ur hvarje bland de fyra riksstånden och
resten ur ståndspersonsklassen. Genom 1861
års bevillningsförordning upphäfdes stånds-
och klasskillnaden som grund för kommitténs
sammansättning. Jfr Bevillningsberedning,
Bevillningstaxering och Taxeringsnämnd. Kbg.
Prölss, Robert, tysk skriftställare, f. 1824 i
Dresden, d. 1906, författade åtskilliga väl byggda
sorgspel och lustspel samt utmärkte sig som grundlig
kännare af dramat, bl. a. genom Erläuterungen zu
Shakespeares dramen (1874—89), Katechismus der
dramaturgie (1877; 2:a uppl. 1899), Beiträge zur
geschichte des hoftheaters zu Dresden (1879) och det
stora arbetet Geschichte des neueren dramas (6 dlr,
1880—86). Han skref vidare Katechismus der ästhetik
(1878, 3:e uppl. 1904), det filosofiska försöket
Vom ursprung der menschlichen erkenntniss (1879),
monografien Heinrich Heine (1886) m. m. — P:s son,
Johannes P., f. 1853, har författat noveller, dikter
m. fl. vittra verk, en biografi öfver Scheffel (1887;
ny uppl. 1902) och Das junge Deutschland (1891) m. m.
Prövesten, sjöfort vid Köpenhamn (se d. o., sp. 662 ff.).
Ps., förkortning för psalm och Psaltaren.
P. S., förkortning för lat. plebiscitum, folkbeslut,
och postscriptum, efterskrift.
Psaligrafi (af grek. psalis, sax, och graffein,
inrista, teckna konturer), i Tyskland en benämning på
silhuettkonsten (se Silhuett), särskildt det slag af
den, som åstadkommer utklippningsbilder icke blott
af människogestalter, utan äfven af djur, blommor,
landskap, arkitektur o. s. v.
Psalliota, bot. Se Champinjoner.
Psalm (grek. psalmos, strängaspel; sång till
strängaspel, af psallein, knäppa), grekisk
benämning på sångerna i Psaltaren (se d. o.),
sedan på församlingssång i den första kristna
församlingen (se Ef. 5: 19 och Kol. 3: 16),
som åtminstone i vissa fall synes haft formen af
(improviserade?) växelsånger. Äfven Plinius i sitt
bekanta bref till Trajanus säger, att de kristne
brukade samlas en bestämd dag före soluppgången och
"sjunga en sång till Kristus som till en gud turvis
tillsammans" (secum invicem). Att religiös sång äfven
förekom vid enskild andakt, framgår t. ex. af Apg. 16:
25 (Paulus och Silas i fängelset "lofvade Gud med sång
och de andra fångarna hörde på dem"). Namnet "psalm"
torde emellertid såväl under den första kristna tiden
som särskildt under de närmast följande århundradena
hufvudsakligen ha af sett de gammaltestamentliga
psalmerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
