Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbättrat. Den afsedda enheten blef dock icke
härmed vunnen, ty på samma gång kyrkolagen af 1686
förordar den nya Uppsalapsalmbokens begagnande,
lämnar den dock svenska församlingen frihet att
vid gudstjänsten begagna äfven andra sånger, hvilka
"komma öfwerens med Guds ord och trones renhet". Den
nyssnämnda psalmboken lämnade för öfrigt åtskilligt
att önska, och Jesper Svedberg med biträde af Urban
Hjärne m. fl. påbörjade på egen hand en revision. På
Svedbergs initiativ uppdrog konungen 1691 psalmbokens
revision åt denne samt biskop E. Benzelius och
superintendenten I. Kolmodin, hvilka i sitt arbete
kraftigt understöddes af biskop (sedermera ärkebiskop)
H. Spegel. Den af dem utarbetade psalmboken (den
s. k. svedbergska), innehållande 482 psalmer, utkom
från trycket 1694, men uppväckte genast en häftig
förkättringsstorm från några af Svedbergs motståndare,
som förmenade sig i den nya boken ha upptäckt
åtskilliga irrläriga satser. På grund af dessa för
öfrigt ganska obefogade anfall blef Svedbergs psalmbok
indragen, men lades icke dess mindre till grund för
en ny sångbok på 413 psalmer, hvilken godkändes 1695
(Then Swenska Psalm Boken — Vppå k. majts nådigste
befalning MDCXCV öfwersedd och nödtorfteligen
förbättrad) och 1698 blef anbefalld till uteslutande
bruk vid gudstjänsten. Utom Spegel och Svedberg
utgöras de förnämste författarna i denna (den
sedermera s. k. gamla psalmboken) af J. Arrhenius,
G. Ollon, E. Lindschöld, P. Brask, I. Kolmodin
och S. Columbus. — Vid midten af 1700-talet höjdes
från flera håll ifriga röster ( af domprosten Sven
Bælter, prosten A. Luth m. fl.), som yrkade på en
psalmboksrevision, och på grund af ett af ärkebiskop
Sam. Troilius 1762 till K. M:t ingifvet memorial
tillsattes 1763 en psalmbokskommitté, hvars medlemmar
voro pastor primarius J. Schröder, kyrkoherden i Klara
J. K. Hausswolff, kyrkoherden i Jakob O. Celsius och
kyrkoherden i Kungsholmen O. Gråberg. Ordförandeskapet
lämnades åt Celsius, och såväl denna omständighet som
hans nit i saken har vållat, att det af kommitterade
utgifna psalmboksförslaget, som utgafs i två delar
(Af Then Swenska Prof-Psalmboken, som, efter
H. K. M:s nåd. befallning, bör utgifwas, första
samlingen; Stockh. år 1765. — Senare samlingen;
Stockh. år 1767.), har fått benämningen den
celsiska psalmboken. Indelningen i denna är gjord
efter katekesens 5 huvudstycken, och innehållet
är i hufvudsak ett troget aftryck af tidens
stränga renlärighet, om ock en del sånger icke
är främmande för pietistiskt eller herrnhutiskt
inflytande. Åtskilliga psalmer från "gamla psalmboken"
bibehöllos och utgöra, trots den starka ändring
de undergått, den friska kärnan i detta förslag,
hvars nya tillsatser lida af prosaisk torrhet
och andelöshet. Det blef heller icke gilladt af
prästeståndet, som hos K. M:t anhöll om uppskof
med dess antagande, hvarefter det blef helt och
hållet öfvergifvet. — Frågan upptogs dock snart
ånyo, och 1779 gaf prästeståndet i uppdrag åt
Uppsala domkapitel att utarbeta ett nytt förslag,
hvilket af detta verkställdes och trycktes för att
framläggas vid jubelfesten i Uppsala 1793: Förslag
till kyrkosånger för svenska församlingen, utgifvet af
Consist. Eccles. i Upsala. Företalet är undertecknadt
af ärkebiskop U. von Troil, domprosten
J. Lostbom samt professorerna E. Kinmark, E. J. Almquist
och O. Domey. Utom psalmer
från 1695 och 1765 års psalmböcker innehåller
förslaget 86 nya sånger. Uppställningen är gjord
efter katekesens hufvudstycken. En hård dom fälldes
genast från många håll öfver denna profpsalmbok,
som sökte ge församlingssången en riktning i
öfverensstämmelse med den då äfven af vissa kyrkans
män omhuldade och uppburna neologien. De nya sångerna
äro nästan utan undantag andefattiga, dygdeprisande
upplysningskväden, som illa försvara sin plats
vid sidan af den gamla psalmbokens kärnfriska och
fromma psalmer. — En ny fart fick psalmboksarbetet,
sedan ärkebiskop Lindblom vid 1800-talets början
tagit frågan om hand. Knappt hade riksdagen 1809
samlats, förrän han föreslog tillsättandet af
ett pastoralutskott, åt hvilket "kyrkoböckernas"
förbättring uppdrogs. Detta utskott uppsatte skyndsamt
ett psalmboksförslag, som bestod af spillror från den
"gamla psalmboken" och från förslaget af 1793 samt
dessutom af en del nya psalmer, hämtade ur samlingar
utgifna af professor Sam. Ödmann (Försök till
kyrkosånger, 1798, flera uppl.), professor K. Dahl
(Psalmer, k. Eccles. Committéen den 12 juni 1796
föredragne, 1807), kyrkoherde O. Linderholm (Försök
till Förbättring af den swenska psalm-boken, 1804)
samt J. O. Wallin och M. Choræus (Omarbetning
af svenska psalmer, försökt af M. Chorceus och
Joh. Ol. Wallin, 1807). Förslaget, som ej trycktes,
blef visserligen godkändt både af prästeståndet
och af K. M:t, men blef aldrig till bruk i kyrkan
infördt. Orsaken därtill är att söka såväl i det
allmänna omslag i religiösa åsikter, hvilket utmärkte
början af 1800-talet, som ock i den förkastelsedom,
som uttalades öfver detsamma både af den fosforistiska
skolan och af J. O. Wallin. Föranledd af en skrifvelse
från ärkebiskop Lindblom, uppdrog därför regeringen
1811 åt Svenska akademien att bland sina medlemmar
utse ledamöter af en ny kommitté, och på detta sätt
uppstod psalmbokskommittén af 1811—19, till hvilken
bl. a. hörde J. A. Lindblom (ordförande), S. Ödmann,
J. G. Oxenstierna, G. G. Adlerbeth, K. G. af Leopold,
F. M. Franzén och J. O. Wallin. Redan från början
öfvertogs arbetets ledning af den sistnämnde,
hvarför Ödmann afgick 1813 af missnöje med Wallins
"diktatur". Icke mindre än 4 förslag utarbetades
(1812, 1814, 1816 och 1819), af hvilka de tre
sistnämnda utgåfvos på trycket. Ännu i förslaget
1814 (Förslag till förbättrade kyrko-sånger. Till
K. Maj:t i underdånighet uppgifvit af den för
åeiia ändamål förordnade komité) iakttogs en i
förslagen af 1809 och 1812 tillämpad anordning
att bibehålla de gamla psalmerna på de nummer
de innehade i psalmboken af 1695, hvarigenom all
systematisk ordning omöjliggjordes. Förslaget af
1814 eger sålunda icke mindre än 43 rubriker. Först
i förslagen af 1816 (Förslag till Svensk Psalmbok,
utgifvit af J. O. Wallin) och af 1819 öfvergaf Wallin
denna olämpliga indelning och gaf åt det förra 7,
åt det senare 5 hufvudafdelningar. Antalet psalmer
utvidgades till 500. Af dessa voro omkr. 130 af Wallin
själf, hvarjämte han omarbetat, öfversatt eller fritt
behandlat omkr. 200. I jan. 1819 godkände K. M:t den
nya psalmboken, hvars införande till begagnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
