Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmbok ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
källa för kännedomen af detta folks fromhetslif,
särskildt under tiden efter exilen. Psalmförfattarnas
tro visar sig stå i innerligt samband med profeternas
förkunnelse. Därför lägga de hufvudvikten på
de religiöst etiska grundsanningarna och kunna
liksom profeterna understundom rent af polemisera
mot offren (ps. 40, 50, 51) samt äro burna af det
lefvande hoppet om en messiansk framtid, då äfven
hednafolken till följd af Jahvehs mäktiga ingripande
till frälsning för sitt folk skola vinnas för Israels
Gud. Nyare kommentarer
på tyska äro af Delitzsch (5:e uppl. 1894),
Bæthgen (4:e uppl. 1904),
Duhm (1899) och
Kittel (1914);
på danska af Buhl (1900) och
på engelska af Briggs (1906).
E. S–e.
Psalterium, lat. 1. Psaltaren (se d. o.). –
2. (Grek. psalterion), mus., stränginstrumentet
psaltare (se d. o.). – 3. Anat. Se Mage, sp. 459.
Psametik, egyptiska konungar. Se Egypten, sp. 1484.
Psamma, bot. Se Calamagrostis.
Psammetichos, härskare i Korint (se d. o., sp. 1047).
Psammit (af grek. psa’mmos, sand), stundom använd
benämning för sandsten. – Psammitstruktur, sandstensstruktur.
Psammofil (af grek. psa’mmos, sand, och fi’los, vän),
bot. Se Psammofyt.
Psammofyt (af grek. psa’mmos, sand, och fyto’n,
växt), Psammofil växt, bot., i sand växande växt,
som visar tillpassning till detta substrat,
såsom vida omkringkrypande underjordiska organ
(rötter och rhizom), kort vegetationsperiod (små
enåriga, snart blommande arter) och skydd mot för
stark transpiration. En psammofil vegetation är väl
utvecklad t. ex. på sandiga stränder och dyner. Som
exempel på typiska psammofyter kunna framför allt
vissa gräs och halfgräs nämnas, såsom Calamagrostis
(Psamma) arenaria, Elymus arenarius, Carex arenaria
m. fl. En typisk psammofyt är Acanthosicyos (se d. o.).
G. L–m.
Psammophila, zool. Se Rofsteklar.
Psará (Ipsara), liten, bergig ö i Egeiska hafvet,
18 km. n. v. om ön Chios, har en areal af 60 kvkm. och
anses (1915) tillhöra Grekland, enligt stormakternas
öfverenskommelse. Omkr. 4,500 grek. inv. Före det
grekiska befrielsekriget hade ön mer än 20,000
inv. och bildade under detsamma jämte Hydra och
Spetsa den förnämsta grekiska sjömakten. Trots
tappert motstånd eröfrade turkarna ön och ödelade
den 3 juli 1824. Hufvudorten P. på öns södra sida
har nu föga mer än 500 inv. – Hit förlade Almquist
scenen för sitt drama "Svangrottan på Ipsara".
(J. F. N.)
Psaronius Cotta, paleobot., stenvandlade, med
marattiacéerna besläktade ormbunksstammar eller
rättare delar af sådana, hvilka äro utmärkta
därigenom, att deras hufvudmassa utgöres af ett af
adventivrötter genomdraget barkparenkym. Veden,
som består af flera i en parenkymväfnad
inbäddade bandformiga och veckade kärlsträngar,
är i förhållande till barken mycket obetydligt
utvecklad. Psaroniusstammarna, som stundom kunna nå en
genomskärning af mer än en meter, ehuru denna vanligen
är mycket mindre, förekomma i synnerhet i de permiska
lagren. Bekanta fyndorter äro bl. a. Chemnitz i
Sachsen och Autun i Frankrike. På 1700-talet användes
delar af dessa stammar som
slipade och polerade i stor mängd till alla
möjliga prydnader, hvarför de numera äro ganska
sällsynta. Adventivrötterna framstå i genomskärning
på stenmassan som runda eller något ovala fläckar,
härigenom erinrande om fläckarna på en stares bröst,
hvaraf det tyska namnet "staarstein".
A. G. N.
Pschaurer, ett kaukasiskt folk med georgisk (karthwelsk) dialekt,
men med starka kulturinflytanden från de dem närboende osseterna (se d. o.).
K. F. J.
Pschorr, Robert Franz, tysk kemist, f. 4 dec. 1884
i München, vardt filos. doktor 1894 i Jena, är
professor i kemi vid Berlins universitet, arbetsledare
för Chemische reichsanstalt där och en af sekreterarna
i Deutsche chemische gesellschaft, i hvars "Berichte"
han offentliggjort ett stort antal uppsatser.
Psedera quinquefolia, bot., detsamma som
Parthenocissus quinquefolia (se Parthenocissus).
Psefit (af grek. psefi’s, liten, rund sten),
petrogr., stundom använd äldre benämning för
klastiska bergarter, som i motsats till psammiter
och peliter bestå af större korn och
brottstycken, således konglomerat och breccior. –
Psefitstruktur, konglomerat- eller brecciestruktur.
E. E.
Pselaphidæ, zool., familj af skalbaggar, besläktade
med kortvingarna och omfattande helt små arter
med blott 3-ledade tarser, i spetsen klubbformade
antenner, starkt utbildade palper och kort, styf
och oböjlig bakkropp, som vanligen blott i sin
främre hälft döljes af täckvingarna. Åtskilliga nå
ej ens 1 mm. i längd, de flesta omkr. 1,5. Många
lefva i myrornas samhällen, stundom som husdjur,
t. ex. den i art. Myrgäster omtalade Claviger
testaceus. Andra träffas under stenar, mossa och
multnande löf, såsom den hos oss vanliga, glänsande
brunröda Pselaphus Heisei. 3,000 arter äro kända från
alla världsdelar; af dessa äro 26 funna i Sverige.
G. A–z.
Pselaphus, zool. Se Pselaphidæ.
Psellos, Michael Konstantinos, bysantinsk lärd,
f. 1018 i Nikomedeia eller Konstantinopel, d. inemot
1110, fick sin bildning i Aten och Konstantinopel,
där han umgicks med Joannis Xiphilinos och
tillegnade sig sin tids vetande i teologi,
juridik, filosofi, historia, naturvetenskaper och
matematik. I Konstantinopel, där han undervisade
i filosofi, var han uppburen vid Konstantin IX
Monomachos’ hof (1042–54) och fick hedersnamnet
"fursten bland filosofer". Under Isak I Komnenos och
Konstantin X Dukas var han mycket inflytelserik samt
var premiärminister under sin lärjunge Mikael VII
Parapeinakes’ regering (1071–78). Mycket underhaltig
till karaktären, servil och föga nogräknad, var han
dock en både snillrik och ofantligt lärd man. Hans
skrifter utmärka sig för vältalighet och språkets
renhet. Endast ett mindre antal af dem är tryckt,
mest i latinsk öfversättning. Här må nämnas
Opus in quatuor mathematicas disciplinas,
Synopsis legum, på jambisk vers,
De operatione dæmonum dialogus (tr. 1577) och
De lapidum virtutibus
samt främst hans historiska arbete
Chronographia (fr. 976 till 1077).
En fullständig förteckning på hans många skrifter finnes hos
Fabricius, "Bibliotheca græca", X, 41.
Bland monografier öfver P. må nämnas
P. V. Bezobrazov, "M. P." (1890 f.; på ryska).
J. C.
Pseu, zool. Se Rofsteklar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
