- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
507-508

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilander ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


blifvit manöverodugligt och en fjärdedel af
besättningen urståndsatt att strida, måste han
slutligen ge sig, hvarpå "Öland" af engelsmännen
bogserades i land. Efter att en månad ha hållits
i fängsligt förvar, lyckades P. få sitt fartyg
nödtorftigt repareradt; att detta skett på engelska
statens bekostnad är, liksom uppgifter om presenter
från drottning Anna och om hennes anbud af en
amiralstitel åt P., icke historiskt bevisligt. På
hemfärden strandade "Öland" på Skagens ref, där det
sönderslogs. Först 1710 blef P. åter fartygschef;
han blef holmmajor i Karlskrona s. å., deltog i de
följande årens sjöexpeditioner, utnämndes 1714 till
Viceamiral och chef för örlogsvarfvet i Karlskrona, i
hvilken egenskap han utvecklade en ovanlig driftighet,
samt erhöll 1715 amiralsfullmakt. I okt. 1716
förordnades han till landshöfding på Gottland, där
han lyckades afvärja flera ryska anfall, men 1728
förflyttades han till Kalmar för att vara närmare
flottstationen i Karlskrona, där hans stora erfarenhet
och arbetsamhet äfven togos i anspråk. Till president
i Amiralitetskollegiet utnämndes han i dec. 1734
och fick således egna sina sista år odeladt åt
flottan. Svenska akad. lät 1831 prägla en medalj
öfver P., med anledning af hvilken Franzén höll
ett minnestal öfver honom (tr. i "Sv. akad:s
handl. ifrån år 1796", del 16). Jfr A. Munthe,
"Svenska sjöhjältar", I, "Gustaf von P.", 1899).
S. E. B-g.

Psilander, Erik Hjalmar, germanist, f. 12 nov. 1869 i
Stockholm, vardt 1890 student och 1901 filos. doktor
i Uppsala, där han s. å. utnämndes till docent i
tyska språket och litteraturen, 1906 till e. o. och
1909 till ordinarie professor i tyska språket. Bland
P:s vetenskapliga arbeten märkas Die niederdeutsche
apokalypse
(1901) och Hochdeutsche und niederdeutsche
fragmente
(1904).

Psilanderhielm, Nils, brorson till frih. Gustaf von
Psilander, mineralog, f. 26 nov. 1706 i Karlskrona,
d. 4 aug. 1768 i Stockholm, företog efter slutade
studier vid Uppsala akademi resor i vetenskapligt
syfte till Öland och Gottland, tog närmare kännedom
om de norska bergverken samt öfverlämnade, vid
återkomsten till Sverige 1727, till Bergskollegium
3 folioband anteckningar, som han gjort under dessa
resor. I Bergskollegium blef P. auskultant 1728, men
företog därefter i sällskap med den sedermera som
kemist och mineralog ryktbare A. Swab en resa till
bergverken i Böhmen, Ungern, Salzburg, Bajern, Sachsen
m. fl. orter. P. antog ett anbud att gå i rysk tjänst
och blef 1736 rysk bergshauptman, men återvände till
Sverige 1742, blef extra ordinarie bergsråd 1748 och
ordinarie 1754. Sin dyrbara mineraliesamling skänkte
han Vetenskapsakademien, af hvilken han var medlem
sedan 1743 och som efter hans död äfven erhöll hans
boksamling. P:s presidietal Om nödvändigheten att
vid mineralsamlingars görande icke blifva bedragen

(1754) finnes infördt i nämnda akademis handlingar.
P- O. Bm.*

Psilanderskiöld, Nils, friherre, sjömilitär, brorson
till Gustaf von Psilander (se Psilander), f. enligt
egen uppgift 18 nov. (n. st.) 1707 i Karlskrona,
d. där 9 mars 1783, blef 1720 underofficer vid
flottan, gick 1723 efter erhållen tillåtelse i
utländsk tjänst. I fem år tjänade han i
engelska flottan och deltog därvid i
kriget mot Spanien samt var med om ett anfall vid
Gibraltar, i hvilken strid han illa sårades. Efter
fredsslutet (1728) gick han öfver i holländsk tjänst
och tjänade där 12 år, bl. a. som chef på en fregatt,
med hvilken han två gånger råkade i strid med turkiska
galärer. Under tiden hade han i Sverige 1729 avancerat
till löjtnant och 1734 till kaptenlöjtnant. Efter
återkomsten hem blef han 1745 varfskapten i Karlskrona
och 1751 varfsmajor i Stockholm, hvarifrån han efter
3 år förflyttades till Karlskrona. Schoutbynacht 1758,
förordnades han 1761 till befälhafvare för den svenska
örlogseskader, som i förening med en rysk flotta
under kriget med Preussen blockerade fästningen
Kolberg. P. blef 1762 Viceamiral samt 1765 amiral
och amiralitetsråd. Adlad 1751, upphöjdes han 1771,
samma år som han tog afsked, i friherrligt stånd,
men tog aldrig introduktion. S. E. B-g.

Psila rosæ, zool. Se Morotflugan.

Psiloi (Psiletai) kallades det lättast
väpnade manskapet vid de forngrekiska härarna. De
förde slunga, båge eller spjut, någon gång stridsyxa
eller klubba, buro inga eller högst enkla skyddsvapen
och voro afsedda att i mindre afdel-ningar framför
de stora slaghoparna (falangerna) oroa fienden och
inleda striden.
C. O. N.

Psilomelan (af grek. psilos, glatt, och melas,
svart) Haid. 1. Svart glaskopf (se Glaskopf),
<i>miner</I>., en därb brunsten i stalaktitiska eller
njurformade bildningar med tradig eller tät textur, af
ungefär samma sammansättning som pyrolusiten, därjämte
innehållande BaO, K20 och MnO samt af större hårdhet
(5,5-6). Den är till färgen järnsvart till blåaktigt
eller brunaktigt svart och förekommer tillsammans
med andra manganmalmer på gångar i porfyr och trakyt
på flera ställen i utlandet (Thüringen, Ungern,
Ilefeld på Harz) samt i Sverige på några ställen i
Dalarna. Den har samma användning som pyrolusiten.
Ant. Sj.*

Psiloriti. Se Ida 2.

Psilura mornacha, zool. Se Nunnan.

Psiol, flod i ryska guv. Kursk, Charkov och Poltava,
förenar sig med Dnjepr nedanför Krementjug efter ett
lopp af omkr. 680 km. (J. F. N.)

Psithyrus, zool. Se Snyltbin.

Psittacidae, zool. Se Papegojor.

Psittaula, zool. Se Papegojor, sp. 1484.

Psittacus errthacus, zool. Se Papegojor, sp. 1484.

Pskov (Pleskov). 1. Guvernement i nordvästra
Ryssland, begränsadt af guv. S:t Petersburg i
n., Novgorod, Tver och Smolensk i ö., Vitebsk
i s. och Livland i v. 44,209 kvkm. (hvaraf 995
kvkm. vatten). 1,390,000 inv. (1912), de fleste
storryssar jämte omkr. 26,000 ester, 12,000 letter och
1,500 judar. Landet är till större delen slätt, endast
i s. och s. ö. bergigt. Omkring floderna Lovat och
Polista utbreder sig en stor skogbevuxen kärrtrakt,
som sträcker sig ända till norra gränsen. Floderna
äro många och höra till tre särskilda bäcken: till
sjöarna Peipus och Pskov floderna i n. v. (Velikaja
med dess många tillflöden), till sjön Ilmen
floderna i midten (Sjelonj, Polista, Lovat) och
till Düna de sydöstra vattendragen. De äro till en
del segelbara och användas i stor utsträckning till
timmerflottning. Guv. har ej mindre

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:36 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0270.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free