Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psilander ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
än 850 sjöar. Den största är Pskov, som betäcker
en yta af 734 kvkm. och är genom ett 60 km. långt
sund förenad med Peipus. Skogar uppta nära hälften,
i vissa distrikt ända till 2/3 af arealen. Oaktadt den
magra jorden är åkerbruket hufvudnäring, men fyller
ej behofvet af spannmål. Mycket lin exporteras. Vid
de större sjöarna och floderna idkas ett indräktigt
fiske. Industrien är obetydlig. – 2. Hufvudstad
i nämnda guvernement, belägen på ömse sidor om
Velikaja, 14 km. från dess utflöde i sjön Pskov,
vid Petersburg–Warschau-järnvägen, 275 km. s. v. om
Petersburg. Regelbunden ångbåtsförbindelse med Dorpat
(på 10 timmar). 36,069 inv. (1910). Staden består
af Kremlj på udden mellan Velikaja och dess biflod
Pskova, den egentliga staden mellan dessa floder,
Zapskovje till höger om Pskova samt Zavelitje v. om
Velikaja. Katedralen i Kremlj, byggd omkr. 1138,
men ombyggd i sin nuv. form 1691–99, eger flera gamla
reliker samt grafvar, som hysa biskopar och furstar i
P. Det stora antalet kyrkor samt ruinerna af en mängd
kloster i och utanför den nuv. staden vittna om P:s
forna storhet och rikedom. Den nuv. staden är till
stor del byggd af trä och visar spår af förfall. Många
af invånarna lefva af jordbruk och trädgårdsskötsel,
andra ha sin näring af den varutrafik järnvägen
framkallat. Stora nederlag och reningsverk för lin
finnas. Staden är säte för en grekisk biskop och
har ett präst- och lärarseminarium, flickgymnasium
och några lägre tekniska skolor samt arkeologiskt
museum. – P., fordom en systerrepublik till Novgorod
och en af Rysslands äldsta städer, bibehöll sin
själfständighet och sina fria institutioner ända
till 1500-talet. Floden Velikaja hade alltifrån
den aflägsnaste forntid varit en handelsväg mellan
södra Ryssland och norra Östersjön, och det var helt
naturligt, att en rysk befäst stad tidigt skulle
uppstå i dalen. På 1100-talet blef P. en "prigorod"
till republiken Novgorod, d. v. s. måste i vissa
afseenden lyda under Novgorods jurisdiktion och
hjälpa det i krigstid. P. hade emellertid sin egen
(valde) furste och blef sedan senare hälften af
1200-talet så mäktigt, att det af Novgorod erkändes
som jämlike (1348). I sin ordning hade P., som under
senare delen af medeltiden räknade omkr. 60,000
inv., flera "prigorod", och dess välde sträckte
sig öfver det område, som nu bildar distrikten
Pskov, Ostrov, Opotjka och Gdov. P:s institutioner
liknade Novgorods – en allmän församling af stadens
borgare (den s. k. vjetje) afgjorde de viktigaste
ärendena, mottog vad och valde fursten –, men hade
en mera demokratisk karaktär. På 1200-talet hade
P. blifvit en viktig station för handeln mellan
Novgorod och Riga. Ett årh. senare ingick det i
hanseförbundet. Dess köpmän och handelsföreningar
hade faktorier i Narva, Reval och Riga. Den emellan de
"svarte" och de "hvite" (storborgarna och de ringare
klasserna) förda striden erbjöd storfursten af Moskva
många tillfällen att inblanda sig i P:s inre affärer;
1399 tillegnade han sig rättigheten att bekräfta
valet af P:s furste. Efter Novgorods fall (1478)
kunde P. ej längre försvara sin själfständighet emot
Moskva. 1510 intogs det af Vasilij IV Ivanovitj;
vjetje upphäfdes, de inflytelserikaste familjerna
förflyttades till Moskva, och en vojvod sattes att,
å storfurstens vägnar, styra staden. Dess merkantila
betydelse försvann snart, dess strategiska
fortfor. Under medeltiden hade litauerna och
svärdsriddarna vid flera tillfällen sökt komma i
besittning af P. 1240 lyckades de senare intaga
staden, men blefvo 1242 på Peipus-sjöns is besegrade
af Alexander Nevskij. Senare traktade Polen efter
P. Det belägrades 1581 i 7 månader af Stefan
Báthory. 1613 gjorde Evert Horn ett misslyckadt
försök att intaga P., som då var befäst med en med
17 torn försedd och inåt med bålverk förstärkt hög
ringmur. Hösten 1614 lät Gustaf Adolf anlägga en
skans på en holme nedanför staden för att hindra
all tillförsel sjöledes. 30 juli 1615 stodo Gustaf
Adolf och Evert Horn utanför P:s murar, och den
senare stupade s. d. vid tillbakaslåendet af ett
utfall. Gustaf Adolf "logerade sig" nu framför P., och
därunder dödades generalkvartermästaren Myr af en rysk
kula. Den efter alla konstens regler ledda belägringen
öppnades dock först 20 aug., men sedan en stormning
afslagits 12 okt., uppbröt Gustaf Adolf 17 s. m. för
att därigenom underlätta fredsunderhandlingarna. En
stor skans uppfördes likväl sedan af svenskarna
vid åmynnet nedom staden, och en redutt anlades på
en holme i Velikaja; dessa arbeten voro färdiga
i sept. 1616. I nov. s. å. anföllo ryssarna
skansen, men blefvo tillbakaslagna. Befästningarna
utrymdes efter fredsslutet 1617. Peter I lät
uppföra detacherade verk utanför P., hvars gamla
befästningar då äfven moderniserades.
1 o. 2. (J. F. N.) L. W:son M.
Psoras, anat., en en- eller tvåparig muskel, som är
belägen lateralt på ländkotkropparna, sträckande
sig ned i bäckenet. Det ena paret går äfven ut ur
bäckenet, fäster sig på hvar sitt lårben, böjer
detta mot kroppen samt bidrar vid människans
stående och gång att hålla kroppen upprätt.
G. v. D.*
Psocidae, Stöfsländor, zool., en numera ofta
som underordning (Copeognatha) räknad familj af
ordn. gnagarinsekter (se d. o.), omfattande små
oansenliga insekter med stort hufvud, långa, hårfina
pannspröt och oftast 4, under hvilan takformigt
hoplagda vingar, af hvilka de främre äro större och
stundom försedda med mörka teckningar. Hos några
exotiska arter äro vingarna fjällbetäckta som hos
fjärilar. Somliga ha rudimentära vingar eller äro helt
och hållet vinglösa. De flesta träffas på trädens bark
och uppges nära sig af lafvar och växtaffall. Några
blekt färgade, ljusskygga och vinglösa arter (se
fig.) äro vanliga inomhus, där de ses raskt löpa
omkring bland gammalt papper samt i synnerhet i
växt- och insektsamlingar. De äro kända under namnet
boklöss (jfr B ok l u s). De ha af somliga iakttagare
tillskrifvits förmågan att jämte skalbaggarna af
släktet Anobium frambringa det under namn af dödsuret
(se d. o.) kända tickande ljudet. - Honorna af de
i det fria lefvande arterna af släktet Psocus äro
kända för den bland fullbildade insekter enastående
förmågan att ur munnen utspinna trådar, med hvilka
de hopvis la äggen betäckas. - Omkr. 300 arter af.
Atropos divinatoria. (Starkt förstorad.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
