Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykologi ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
521
Psykologi
522
sätt, så att själslifvet fattas som en summa af
inbördes fristående beståndsdelar, utan själslifvet
eger alltid en inre enhet, som på ett intimare
sätt sammansluter elementen, än förhållandet är
inom den kroppsliga verkligheten. Endast i vår
abstrakta uppfattning kunna de psykiska elementen
särskiljas från hvarandra; i realiteten ingå de
som moment i en fortlöpande process, i och genom
hvilken den medvetna varelsen lefver sitt inre,
kontinuerliga lif. Som inre är detta lif omedelbart
uppfattbart endast af den person, hvars lifsyttringar
det utgör. Om andra varelsers själslif kunna vi
endast medelbart få kunskap, i det vi från vissa
yttre företeelser sluta oss till ett inre lif,
som vi tro oss ha rättighet att fatta i analogi med
vårt eget själslif. Då man skilt mellan en subjektiv
psykologisk metod, som utgår från själfiakttagelser
(s. k. introspektion), och en objektiv metod,
som utgår från hvad i det yttre kan konstateras,
så måste därför den förra vara den primära och den
senare användas för att komplettera och kontrollera
de egna själfiakttagelserna. Däraf äro de sistnämnda
i hög grad i behof till följd af vissa särskilda
svårigheter, som uppstå vid själf-iakttagelsernas
vetenskapliga tillgodogörande. Många af själslifvets
yttringar förändra karaktär, då de göras till föremål
för afsiktlig själfiakttagelse; så t. ex. lägger sig
vreden, om vi lyckas ge akt på den, och viljan får
under själf iakttagelsen lätt "eftertankens kränka
blekhet". För öfrigt är själslifvet en förbiflytande
ström, i hvilken den enskilda företeelsen vanligen
flutit förbi, innan vi rätt hunnit iakttaga den. Dessa
olägenheter afhjälpas endast delvis, dels genom
medelst vanan utvecklad iakttagelseförmåga, dels
genom studium efteråt i minnet af sådana företeelser,
som vi ej kunna iakttaga, medan de pågå. Härtill
kommer ytterligare, att vi måste akta oss för att
förhastadt döma andra efter oss själfva. Därför
äro äfven iakttagelser af andras själslif för
psykologen nödvändiga, låt vara att de kunna ske
endast medelbart. Framför allt tjänstgör därvid
språket som meddelelsemedel; de andra kunna tala om
för oss, hvad de erfara i sitt inre. Delvis kunna
vi också från deras handlingar sluta oss därtill;
likaså från ansiktsuttryck och åtbörder samt andra
uttrycksrörelser. Litteraturen är en skattkammare
af psykiska fakta. Historien lämnar oss en inblick
i de handlandes psykiska kausalitet; s j älf
biografier lära oss känna inre lifsöden, som vi ej
själfva ha tillfälle att upplefva, o. s. v. Själfva
skönlitteraturen är psykologiskt lärorik, ej blott
genom den belysning den kan lämna om författarnas
själslif, utan också genom den skarpsynthet, med
hvilken de store författarna kunna intuitivt sätta
sig in i de diktade personernas själslif. Särskildt
när det gäller själsföreteelser, till hvilka vi ej
själfva upplefva någon exakt motsvarighet, blir den
medelbara, objektiva metoden den enda användbara, så
t. ex. inom barnpsykologien och djurpsykologien; men
då de objektiva fakta för att få psykologisk betydelse
måste tolkas med stöd af våra egna inre erfarenheter,
bli sådana grenar af psykologien alltid mycket osäkra
i följd af bristen på verkliga analogier inom ’vårt
eget själslif. De medelbara iakttagelserna af andras
själslif kunna i sin ordning sprida ljus tillbaka
öfver vårt eget själslif. Så t. ex. ha iakttagelser
rörande det abnorma själslifvet blifvit lärorika för
kännedomen om det normala själslifvet, sär-
skildt därigenom, att på det förra området man ofta
kan få tillfälle att iakttaga enskilda funktioner,
isolerade på ett sätt, som ej förekommer inom det
normala själslifvet. Så har t. ex. språkpsykologien
väsentligt förts framåt genom studiet af de olika
formerna af afasi. Ofta framträda också i det abnorma
själslifvet enskilda funktioner så förstärkta,
att de ådraga sig en uppmärksamhet, som ej kommit
till stånd inom normalpsykologien, ehuru motsvarande
företeelser i svagare former där också spela en viktig
roll. Exempel härpå lämnar upptäckten af suggestionen
genom hypnotismen och automatis-men genom iakttagelser
på hysteriska personer. - Det är välbekant, hvilken
mäktig hafstång den moderna naturvetenskapen fått
genom den experimentella metodens användning. De
senaste 50 årens utveckling inom psykologien har
nogsamt visat, att experimentet är lika fruktbärande
för denna vetenskap. Först kom denna metod till
användning endast inom sinnespsykologien, för hvars
undersökningar man snart utbildade en mångfald
tillvägagångssätt, som i exakthet stodo föga efter
naturvetenskapernas. På de senaste åren har man
lyckats använda experimentella metoder äfven inom det
s. k. högre själslifvet, hvarmed också inom denna del
af psykologien kommit ett nytt lif, som ger stora
förhoppningar för framtiden. - Äfven statistiska
metoder ha börjat tillämpas inom psykologien,
hvarvid s. k. korrelationsberäkningar spridt
ljus öfver sambandet mellan olika själsfunktioner
och själsanlag. - Vissa allmänna synpunkter för
uppfattningen och förklaringen af själslifvet
ha tagits till vägledning för olika riktningar
inom psykologien. Så har utvecklingsbegreppet
tillgodogjorts af den genetiska psykologien, under det
att den biologiska psykologien söker fatta de olika
själsfunktionerna som ett moment i det organiska
lifvets själfbibehållelse. Sådana riktningar kunna
genom sin ensidighet bli vilseledande, men de böra
ömsesidigt komplettera hvarandra och äro då egnade
att i hög grad bidraga till själslifvets förstående. -
Jämte den empiriska psykologien, om hvilken hittills
talats, finnes också en rationell eller filosofisk
psykologi, som utgör en del af det filosofiska
systemet. Den bygger vidare på den empiriska
psykologiens resultat och söker sätta dessa i samband
med metafysikens slutliga världsförklaring. Liksom
naturvetenskaperna endast formulera lagar för
förhållandena inom naturen och sålunda endast besvara
frågan hur, men måste lämna frågan hvad obesvarad, så
kommer den empiriska psykologien egentligen ej utöfver
konstaterandet af vissa lagbundna relationer inom
själslifvet. När vårt kunskapsbegär vill veta något
om själens väsen och dess reala förhållande till den
kroppsliga verkligheten, drifvas vi därför öfver till
filosofiska problem, som ej kunna besvaras annat än
i samband med metafysiken och kunskapsteorien. Till
denna filosofiska psykologi höra också sådana
frågor som den om viljans frihet, om den psykiska
kausaliteten o. s. v. Metoderna för denna art af
psykologi äro desamma som för filosofien i det hela
och äro naturligtvis olika för olika filosofiska
riktningar, så länge som någon allmängiltig metafysik
ej finnes.
Psykologiens förhållande till andra vetenskaper. I
följd af själslifvets bundenhet vid nervprocesserna,
särskildt inom hjärnan, äro fysiologien och
hjärn-anatomien viktiga hjälpvetenskaper för den
psyko-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
