- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
533-534

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psykroklini ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

533

Pterinea-Pteromalidae

534

som ormbunkar, i själfva verket är
pteridosper-mer. Eedan nu kan dock sägas, att denna
del är ganska afsevärd samt att pteridospermerna
märkligt nog synas bli proportionsvis talrikare
än ormbunkarna, ju längre man går tillbaka mot
stenkolsperiodens början, så att de inom de undre
karbon-lagren (kulm) äro öfvervägande. Huruvida
klassen varit representerad äfven under den mesozoiska
tiden, är ovisst, men sannolikt. I systematiskt
hänseende äro pteridospermerna af betydelse som
på en gång besläktade med såväl ormbunkar som
cyka-dofyter. Släktskapen med de förra torde
dock böra uppfattas sålunda, att ormbunkar och
pteridosper-mer ha sitt ursprung från samma stam,
medan det i fråga om cykadofyterna är antagligt,
att de äro afkomlingar af pteridospermer. Då äfven
ginkgo-och cordaitesväxterna synas vara besläktade med
pteridospermerna, är klassens betydelse i systematiskt
och fylogenetiskt hänseende utomordentligt stor. Jfr
A." G. Nathorst, "De äldsta fröväxterna. En ny
klass inom växtriket" (i "Fauna och flora", 1906).
A. G. N.

Pterinea Goldf., paleont., fossilt musselsläkte,
hörande till fam. Aviculidce. Skalet, ganska tjockt
och försedt med koncentriska ribbor, är snedt,
osymmetriskt och med kort främre och långt bakre
öra. Låsranden har listformade tänder; ligament-arean
är hög, parallellstrimmig med randen. Släktet tillhör
silur- och devonsystemen. Från Sveriges öfversilur har
Hisinger beskrifvit P. retrofiexa och P. reticulata.
A. Ung.

Pte’ris L., Braken, bot., ormbunksläkte
af fam. Polypodiacece, med omkr. 60 arter i
varmare länder, skildt från Pteridium genom enkelt
indusium. P. cretica, P. serrulata o. a. odlas ofta i
kruka som prydnadsväxter. Om P. aquilina se Pteridium.
G. L-m.

Pteroca’rpus L., bot., farm., ett släkte af
hög-stammiga träd, hörande till fam. Leguminosce,
underfam. Papilionatce, och egande ett vackert
löf-verk af parbladiga blad med uddblad och blommorna
i enkla eller sammansatta klasar. Blomfodren äro
klockformade, kronorna vanligen gula, ståndarna
i regel diadelfiska eller monadelfiska. Baljan är
sammantryckt, vingad, vanligen rundad och öppnar sig
ej. De 30 arterna äro alla tropiska. P. Marsupium
Roxb., som har utvändigt brun, inuti röd bark,
2-3-pariga blad och gulhvita blommor samt nästan
cirkelrunda baljor, ger en röd saft, som intorkad
utgör det förr officinella kino (se .d. o.). Af
P. santalinus L. fil., som har l-2-pariga blad,
gula, rödstrimmiga blommor och rundadt skär-formiga
baljor, erhålles drogen lignum Santali ru-brum,
rödt sandelträ, caliaturträ, ett träslag af mörkröd
färg, som i hemlandet (Ostindien) användes till
tempelbyggnader och i Europa dels i konstsnickeriet,
dels, raspadt, till färgning af fernissor och
yllevaror, till kalikåtryck, och som tillsats till
ansjoviskryddor. Afrikanskt sandelträ (b a r w o
o d) erhålles af P. Soyauxii och andra arter. Af
P. draco L. fås ett rödt harts (se D r a k-blod).
O. T. S. (G. L-m.)

Pteroca’rya Kunth, bot., trädsläkte af
fam. Juglandacece, med 4 arter i Transkaukasien och
öst-Asien. Från Juglans skiljer sig släktet genom
mångparigt parbladiga blad, mångblommiga honax .och
vingad frukt (genom förbladens utväxning). P.

fraxinifolia är ett utmärkt vackert
prydnadsträd, förtjänt af att planteras allmänt.
G. L^m.

Ptero^hilus, zool. Se G e t i n g a r, sp. 1083.

Ptero^lidae, zool. Se Stäpphönsen.

Pteroda’ctylus, paleont. Se Pterosauria.

Pteroglorssus, zool. Se Pepparätarna.

Pterogra’ptus Holm, paleont. Se G r a p t o l i-t er,
sp. 145.

Pteroma’lidae 1. numera vanligen Chalci’didcz,
zool., familj af parasitsteklarnas grupp. Hit höra
vanligen metallglänsande, ofta gröna små steklar
med korta, brutna pannspröt. Bakhörnen af prothorax
nå ej till vingarnas fäste. Yingarna ha blott en
enda ribba, som följer framkanten och utanför dess
midt af ger en mycket kort gren, riktad snedt
inåt vingytan. Många hithörande sakna vingar,
särskildt ofta hannarna. Honans äggläggningsrör
framträder ur en springa på buksidan. Det är för
öfrigt svårt att skarpt begränsa denna grupp från
proctotrupidernas. Vissa steklar, som af en del
forskare räknas till dessa senare, anses af andra böra
föras till chalcididerna. Exempel på steklar med en
sådan oviss systematisk ställning äro my-marinerna,
de minsta af alla steklar, somliga ej

Olika slags chalcidider. (Förstorade.)

längre än 1/s mm., och öfver hufvud bland de minsta
af alla insekter. Denna grupp utmärkes för öfrigt
af sina långa och smala, med långa hår frän-sade
vingar, sina svarta och gula färger samt den stora
ändleden på pannspröten. Den anses af somliga för
en familj för sig, Mymaridce, jämställd med öfriga
parasitstekelfamiljer. Hit hör bl. a. den äfven i
Sverige anträffade, l mm. långa Polynema natans,
som simmar omkring i vattnet med tillhjälp af de
sannolikt äfven som gälar tjänstgörande vingarna för
att uppsöka äggen af jungfrusländor (se d. o.) och
i dem lägga sina egna ägg. Till en närstående
grupp af chalcidider räknas en annan liten stekel,
Prestwichia aquatica, som likaledes under vatten,
fastän gående, söker tillfälle att afsätta sina ägg,
nämligen i äggen af vattenskinnbaggar, sådana som
t. ex. ryggsimmare. - För öfrigt äro chalcididerna
dels parasiter på insekter af alla ordningar,
dels på växter. De på växter parasiterande äro
jämförelsevis fåtaliga. Bland dem må nämnas släktet
Isosoma, hvars arter alstra gallbildningar på gräs,
samt Blastophaga och andra i fikon lefvande släkten
(se F i k o n s t e k l a r). Så mycket flera äro
insektparasiterna, hvilka dels äro ägg-parasiter,
dels anbringa sina ägg i larver eller i fullbildade
insekter. Många äro hyperparasiter, d. v. s. parasiter
på andra parasiter. Sålunda lär den äfven i vårt land
vanliga Pteromalus puparum,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0283.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free