- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
537-538

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pterosperma ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

537

Pterosperma-Ptolemaios

538

lita framlemmarna. Arbetsfördelningen mellan fram-
och baklemmar, hvilken är ett af fåglarnas lyckligaste
förvärf, är ej genomförd hos flygödlorna. Och måhända
ha vi i denna omständighet att se den förnämsta
orsaken till, att flygödlorna ej med framgång kunde
upptaga kampen för tillvaron med tandfåglarna (se
Fåglar), hvilka uppträdde ungefärligen samtidigt
med de sista flygödlorna. Måhända har också en
annan orsak bidragit till deras utdöende, nämligen
de sista flygödlornas enorma storlek: några af dem
uppnådde en längd af 6 m. mellan vingspetsarna -
en öfverspecialisering, som sannolikt varit orsaken
till så många andra samtida kräldjurs undergång. -
Till de bäst kända släktena böra Rhampho-rhynchus
och Pterodactylus från Bajern och Wiirt-temberg.
L-e.

Pterospe’rma, löt. Se Plankton, sp. 1015.

Ptero;stichus, zool. Se F e r o n i a, zool.

Pteryco^mbus bräma B. Fries, zool., en fiskart bland
de taggfeniga benfiskarna. Arten, som är den enda
kända representanten för sitt släkte, utmärker sig
genom hög, hoptryckt kroppsform och stora fjäll. Den
har en enda lång ryggfena och en analfena, som
nedfällda gömmas mellan de vid roten af dem sittande
stora fjällen. Längden går till 40-50 cm. I utvuxet
tillstånd är denna sällsynta fisk anträffad endast
vid norska kusten. &. L.*

Ptery;gium (af grek. pte’ryx, vinge), med., en
med nybildning förenad triangelformig inväxning af
bindehinnan på hornhinnan. Den aflägsnas lätt genom en
enkel operation och bör helst borttagas i början, då
den annars kan växa längre in och störa synförmågan
samt besvära genom skafning mot ögonlocket.
G-d.

Pterygoge^ea, zool., en klass bland insekterna. Se
Insekter, sp. 717.

Pte’ryla3, zool., fjäderfält. Se Fjäder, sp. 484.

Ptriodus, paleont. Se Multituberculata.

Ptilophyllum, paleobot. Se Cykadofyter, sp. 1002.

Ptilorhyrnchus, zool. Se Paradiseidse, sp. 19.

Ptilozamites, paleobot. Se Cykadofyter, sp. 1002.

PtPnidae, zool., familj af de med tydligt 5-ledade
tarser försedda skalbaggarna, omfattande smärre
arter med trådformiga, sågade, kamtandade eller
med 3 låga, platta ändleder utrustade antenner,
med i den ofta kapuschonglikt framskjutande
halsskölden mer eller mindre indragbart hufvud
samt med cylindriska eller ovala täckvingar, som
helt omsluta bakkroppen. Familjen omfattar två
ej sällan som själfständiga familjer betraktade
afdel-ningar: 1. Ptimnw, tjufbaggar (äfven med
ett från tyskan öfversatt namn kallade b o r r b a
g-gar). Hit hör bl. a. släktet Ptinus med 8 svenska
arter, af hvilka den vanligaste, Ptinus fur, redan
omtalats i art. Borrbil 1. Ytterligare kan nämnas
Niptus hololeucus, en liten omkr. 4 mm. lång, gult
silkesluden art med nästan klotrunda täck vin gar,
som anses härstamma från Asien, men i senare tid
spridt sig öfver hela jorden och äfven i Sveriges
städer blifvit allmän i boningshusen, där den är
i rörelse nattetid eller i mörka skrubbar äfven om
dagen. Den har befunnits göra skada på

ylle- och lädervaror. - 2. Anobiince, t r ä b o
r-r a r e, omfattande många svenska släkten, af
hvilka släktet Anobium redan blifvit omtaladt i
art. Dödsuret. Medan flertalet af de dithörande
arterna som larver gör skada på trävirke och
bl. a. orsakar de ur små hål på gamla "maskstungna"
möbler dagligen utfallande högarna af "mask-mjöl",
har en äfven i vårt lands södra hälft förekommande,
men för öfrigt nästan öfver hela jorden spridd art,
A. paniceum, blifvit illa beryktad för sina angrepp
icke blott på torra konserverade födoämnen, såsom de
ombord på fartyg förvarade bröd-förråden, utan äfven
på böcker och herbarier, i hvilka senare äfven de
giftigaste växter utan olägenhet förtäras. Man lär
t. o. m. ha sett denna art i flera på hvarandra
följande släktled lefva af uteslutande opium.
G. A-z.

Ptininae, zool. Se Ptinidae. PtPnus fur, zool. Se B o
r r b i 11. Ptisan (grek. ptisafne, lat. ptifsana),
oftare på franskt vis skrifvet t i s a n e, farm.,
med., ursprungligen hos grekerna afkok på skaladt
korn (korngryns-soppa), som oftast dracks osiladt
och om hvilket Hippokrates har skrifvit ett särskildt
kapitel, hvari han af handlar denna drycks användande
samt sjukas diet i allmänhet. Med "tisane" menar man
nu i Frankrike en dryck, som innehåller endast en
ringa mängd medikamentösa ämnen (ofta något växtslem)
och som man ger den sjuke för att understödja verkan
af kraftigare läkemedel. Förr har det också funnits
särskilda me-dikamentsberedningar med namnet ptisaner,
t. ex. den’purgerande "tisane royale", som bereddes
på sennablad m. m. och ungefär motsvarar, hvad i
Sv. farmakopén kallas infusum Sennas compo-situm. ^
O. T. S.»

Ptolemaeos (lat. Ptolemäus), konungar i Egypten.

P. I, L a g o s’ son, med tillnamnet S o t é r
(räddaren), d. 283 f. Kr., en af Alexander den stores
mest framstående och skattade fältherrar, spelade en
stor roll i Macedo-nierns fälttåg i Afgani-stan och
Indien, blef gift med en persisk prinsessa och fick
efter Alexanders död Egypten. P., som först regerade
som Filippos Arri-daios och Alexander d. y:s satrap
(sedan 323 f. Kr.), blef 311 fullt själfständig. Han
lyckades att under alla

följande stormar behålla Ptolemaios l Soter, bild
på och utvidga riket. Ke- . ett antikt mynt. dan
321 måste han tillbakaslå ett angrepp af Perdikkas,
understödde därefter sin svåger Kassandros och förde
under de näst-följande åren i förening med Antigonos
och Seleukos krig mot Eumenes, men blef efter
dennes död (316) själf anfallen af den öfvermodige
Antigonos (se Diadocher). Kriget mot honom och hans
son, Demetrios Poliorketes, fördes med växlande
framgång, till dess Antigonos 301 stupade vid Ipsos
i Frygien i kamp mot P., Seleukos, Lysimachos och
Kassandros. P. försonade sig nu med De-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free