Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Peublo nuevo del Mar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
565
Puff-Puff-ormen
566
fick han ej länge fortsätta. När kriget med Danmark
gjorde en hastig ända på det unga universitetets
verksamhet, kallade Karl XI honom (24 aug. 1677)
till rikshistoriograf och gaf honom äfven titeln af
Kungl. Maj:ts sekreterare. I maj 1678 utnämndes han
efter rikshistoriograf en Ph. B. von Chemnitz’ död
till häradshöfding i Askers härad i Närke, en tjänst,
som blott afsåg att bereda honom ökade inkomster. I
jan. 1682 blef han assessor i antikvitetskollegiet och
s. å. drottning Ulrika Eleonoras handsekreterare. Han
adlades 1684 och erhöll friherrlig värdighet 1694, men
tog aldrig introduktion på svenska riddarhuset. Det
första resultatet af hans häfdaforskning blef en på
Bengt Oxenstiernas befallning nedskrifven redogörelse
för Sveriges förbindelser med Frankrike, som förelåg
färdig 1680, men först efter hans död trycktes (Haag,
1708; fransk öfv. 1709) under titeln De occasioni-bus
joederum inter Sueciam et Galliam. Hufvud-uppgiften
för P. som svensk rikshistoriograf var dock att ge en
framställning af Karl X Gustafs korta, men orosfyllda
regeringstid, hvilken skulle utgöra en fortsättning
på von Chemnitz’ utredning om Sveriges deltagande
i Trettioåriga kriget. P. fann dock snart, att han
icke kunde skildra stormaktstidens fulländning utan
en redogörelse för dess grundläggning. Manuskriptet
till Commenta-riorum de rebus Suecicis libri XXIV,
som omfattar tiden från Gustaf Adolfs landstigning
i Tyskland till drottning Kristinas tronafsägelse,
förelåg färdigt i början af 1683, men trycktes ej
förrän 1686 i Utrecht (ny, förkortad uppl. 1705;
tysk öfv., Frankfurt, 1688). Till stor del hvilar
arbetet på von Chemnitz’ redan nämnda verk. Större
själfständighet framträder dock i hans forskningar
om Karl X Gustaf, hvilka han påbörjade vid tillträdet
af befattningen som rikshistoriograf och bragte till
.afslutning 1686. På grund af P:s af flyttning till
Berlin och arbetets granskning i Kanslikollegium blef
det icke förrän 1694 i samband med förf:s Tbesök
i Sverige fråga om dess tryckning. Först några år
efter hans död kunde De rebus a Carolo Gustavo,
Suecice regis, gestis commentariorum libri septem
bli tillgängligt i bokhandeln (Niirnberg, 1696; tysk
och fransk öfv., Niirnberg, 1697; svensk -öfv. af
A. Hillman, Stockholm, 1913 ff.). Detta arbetes värde
förnöjes ytterligare genom Erik Dahl-berghs i koppar
stuckna ypperliga ritningar till Karl X Gustafs
fältslag och krigsföretag. Förutom dessa nämnda,
omfattande verk medhann denne "heros historiens"
under sin Stockholmstid äfven andra verk. Einleitung
zur historie der vornehm-sten reichen und staaten
in Europa (Frankfurt, 1682; öfv. till flera språk)
gaf en för sin tid ypperlig framställning af de
europeiska staternas historia och författningar samt
gällde länge som en oöfver-träffad lärobok. Den
följdes 1686 af en andra del, som hufvudsakligen
behandlade Sverige (svensk öfv. 1688 af P. Brask;
i omarb. och tillökad uppl. af rikshistoriograf
en J. Wilde 1738). Uti af handlingen De habitu
religionis christiance ad rem pu-blicam (Bremen,
1687), som författades med anledning af upphäfvandet
af ediktet i Nantes, förfäktade han de två stora
grundsatserna: samvetsfrihet iör den enskilde och
kyrkans underordnande under statens höghetsrätt. -
Under en resa till Holland 1684 väcktes frågan om
P:s öfverflyttning till
Berlin. På sommaren 1686 träffades af görandet om
hans inträde i kurfursten Fredrik Vilhelms tjänst
som historiograf. P. gaf sitt bifall härtill så
mycket hellre, som han icke ansåg sig tillräckligt
ekonomiskt belönad af Karl XI och betraktades med
ovilja i vissa aristokratiska kretsar på grund
af sin historiska författarverksamhet. Förgäfves
sökte svenska regeringen hålla honom kvar med löfte
om nya historiska uppgifter. I början af 1687 gaf
Karl XI sitt samtycke till öfverflyttnin-gen, men
den verkställdes icke förrän följande år. I Berlin
hedrades han med stora löneförmåner och utnämndes 1690
till geheimeråd. Genom en oerhörd arbetsförmåga hade
han redan i början af 1693 kommit så långt på den
store kurfurstens historia, att han kunde träffa af
tal om verkets tryckning. De rebus gestis Friderici
Wilhelmi (Berlin, 1695) utkom dock först året efter
hans död. Af fortsättningen, skildringen af kurfursten
Fredrik III:s regering, hann han äfven med åren 1688
-1690 (utgafs 1784 af von Hertzberg under titeln
"De rebus gestis Friderici III"). På Karl XI:s
önskan begaf sig P. i mars 1694 till Stockholm
för att ordna med tryckningen af Karl X Gustafs
historia. Han återvände på sommaren, rikt belönad
för sina förtjänster om svensk häfdaforskning, men
dog på hösten. - Om hans förut antagna författarskap
till skriften "Anecdotes de Suéde", se d. o. - Som
historieskrifvare intar P. icke samma framstående rum
i vetenskapens häfder som såsom juridisk, filosofisk
och politisk skriftställare. Men hans arbeten,
särskildt de, som behandla Karl X Gustafs och Fredrik
Vilhelms regeringstid, försvara dock en rangplats
inom tidehvarfvets historiska litteratur. Hans
framställning, som präglas af stor formell
skicklighet, stöder sig på de offentliga handlingarnas
grund, hvilka dock mera refereras i kronologisk följd
än inarbetas i framställningen. Men den är ensidig,
då P. blott begagnar ett lands arkivmaterial och
endast förtäljer om krig, diplomatiska förhållanden
och "statsactioner". Till den inre utvecklingen tar
han så godt som ingen hänsyn. - Jfr 0. Malmström,
"Samuel P. och hans arbeten i Sveriges historia"
(1899) samt äfven A. Nyblseus, "Om Puffendorfs plats i
den nyare praktiska philosophiens historia" (1868),
H. von Treitschke, "Samuel P." (i "Preussische
jahrbii-cher" 1875), J. G. Droysen, "Zur kritik
Pufen-dorfs" (i Droysens "Abhandlungen zur neueren
geschichte"), P. Meyer, "Samuel P." (i "Jahres-bericht
der fursten- und landesschule zu Grim-mer", 1895),
i hvilket arbete återfinnes en biblio-grafisk
förteckning öfver P:s skrifter, som dock är mycket
bristfällig. Åtskilliga af P:s bref äro utgifna af
K. Varrentrapp (i "Historische zeitschrift", bd 70,
1893; 73, 1894) samt hans bref till Chr. Thomasius
af E. Gigas (i "Historische bibliothek", bd 2).
1-2. s.E.B-g.
Puff (eng.; fr. pouf), i öfverdrifvet berömmande
ordalag hållet offentligt omnämnande (af en person,
en prestation, en vara o. s. v.), tidningsreklam;
uppblåst, rund form på del af klänningsärm (jfr D r
ä k t, sp. 934 ff.); rund och låg stoppad stol eller
mindre soffa utan karmar eller synligt trä.
Pu’ffert (ty. puffer), liten pistol.
Puffinus, zool. Se Liresläkte t.
Puff-ormen, zool. Se Huggormarna, sp. 1246.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
