Print (PDF) - On this page / på denna sida - Punkt ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607 Punkt 008 systemet, l typografisk punkt är = 1/i2 linje - 1/2? cm. Pctitstilen t. ex. innehåller 8 punkter. - 3. Mat., gränsen för en linje mot en annan rums-storhet. Oftast betraktas dock inom geometrien punkter, utan att man särskildt tar hänsyn till deras ursprungliga egenskap att utgöra gränsen för en linje. Så betraktas t. ex. ofta en punkt på en viss (obegränsad eller af andra punkter begränsad) linje, och lika ofta betraktas en punkt, utan att hänföras till någon linje. Punkten utmärker i sådant fall blott ett ställe i rummet. Enligt Euklides är en punkt "det, som icke har några delar", och punkten skiljer sig därigenom från de egentliga rumsstorheterna (linjen, ytan, kroppen). Inom geometrien förekommer en mängd olika punkter, hvilka i förhållande till andra punkter eller rumsstorheter ha särskilda egenskaper och därför erhållit särskilda benämningar, t. ex. medelpunkt, singulär punkt o. s. v. Konisk punkt är en sådan punkt på en yta, att tangenterna till ytan i denna punkt generera en kon. - I algebran nyttjas punkten som operationstecken för multiplikation, likaså två punkter (:) för division. - Med punkt mängd förstås en följd af punkter, hvilka äro ordnade efter en gifven lag. Äro alla punkterna belägna på en rät linje, kallas punktmängden lineär. Den enklaste lineära punktmängden är den, där punkternas afstånd från en viss fast punkt äro lika med de naturliga talen O, l, 2, 3, 4, o. s. v. - Är punkternas antal obegränsadt. kallas punkt-mängden oändlig. Med gränspunkt till en oändlig punktmängd förstås en punkt, i hvilkens närmaste omgifning, huru liten denna än göres, finnes ett obegränsadt antal till punktmängden hörande punkter. Så är t. ex. för den oändliga lineära punktmängd, hvars afstånd från en fast punkt representeras af talen l, l*, Jf, ]£, 14 j, o. s. v., den punkt, som svarar mot 2, en gränspunkt. Teorien för punktmängder har på senare tid blifvit utbildad särskildt af G. Cantor och erhållit en värdefull användning vid klassifikationen af olika slags funktioner. - 4. Mek. Man benämner död punkt det -läge, i hvilket en veftapp befinner sig, när medellinjen till den vefstake, med hvilken vefven medelst tappen är förenad, går genom den af tappen beskrifna cirkelns medelpunkt. Vefven säges då "gå öfver centrum". Medelst svänghjul eller, som t. ex. vid sjöångmaskiner och lokomotiv, medelst två särskilda maskiner, verkande på två vid samma maskinaxel anbragta vefvar, som bilda en vinkel sinsemellan, upphäfves den döda punktens inflytande. - 5. Mus. Punkten har som musikaliskt tecken en flerfaldig användning. Två punkter (:) äro repristecken (se Kepris). En punkt öfver eller under noten antyder stackato; en punkt efter noten förlänger dennas tidsvärde med hälften. I mensuralmusi-ken hade punkten utom sistnämnda uppgift äfven den att i viss mån ersätta våra taktstreck. - 6. Språkv. a) Som skiljetecken förekommer punkt redan i semitisk skrift. I forngrekiska inskrifter skiljas vanligen med tre eller två punkter (| eller :, sällan med 4 eller l punkt) verser, satser, större eller mindre grupper af ord eller t. o. m. alla orden; dock saknar flertalet interpunktion. I latinska inskrifter skiljas orden genom enkel punkt (ofta trekantig): det är etruskisk-romersk sed. I fråga om vanlig skrift märkes, att redan Aristotelcs? Retorik känner interpunktion i modern mening - till skiljande af satser. Alexandrinska grammatiker bruka punkt upptill för att ange meningens slut, nedtill i raden för att skilja mindre afdelningar. I minuskelhandskrifter är punkt mindre skiljetecken, medan dubbelpunkt eller större punkt sättes i slutet af en mening. De äldsta latinska handskrifterna sakna interpunktion; i minuskelskrift tjänstgöra : och . såsom mindre skiljetecken inuti meningen. I runskrift skiljas orden ej sällan genom enkel eller dubbel punkt; det senare är regel i runhandskrifter. I det nu brukliga interpunk-tionssystemet är punkt det största af de allmänna skiljetecknen: punkt brukas i slutet af en period, d. v. s. ett system af nära sammanhängande ko-eller subordinerade satser. I sanskrit ersättas vår punkt och andra skiljetecken genom enkelt (eller dubbelt) streck. I arabiskt trycli brukas vanligen en stjärna. - Metonymiskt är punkt också det stycke af en framställning, som genom punkttecknet skiljes från det följande (och föregående), b) Punkt användes som förkortningstecken, t. ex. J. = Johan, m. fl. = med flera. Tyskarna sätta punkt efter siffror för att beteckna ordningstal. En eller flera rader punkter brukas för att utmärka, att något är uteslutet (t. ex. i protokollsutdrag, i tryckta böcker, som varit ute för poliscensur), c) I äldre handskrifter betyder punkt öfver eller under en bckstaf (eller t. o. m. både öfver och under) utstrykjing. Nu för tiden brukas underpunktering för att återställa ett ut-struket ord (t. ex. i korrektur), d) Punkt brukas .som "diakritiskt tecken" under, öfver eller inuti bokstäfver till utmärkande af särskilda språkljud. Den fornsemitiska skriften hade tecken blott för konsonanterna i talet: "opunkterad" hebreisk, syrisk, arabisk o. s. v. text. österländska tryck af arabiska sakna ännu i vår tid oftast vokalteckcn. För hebreiska utarbetades af massoreterna (se d. o.) till utmärkande af vokalerna ett system af öfver-och underskrifna punkter och stieck: "punkterad text", t. ex. det hebreiska tecknet för d med punkt under betyder di, med tre punkter under dä, med punkt öfver de o. s. v. Vokalen är liksom en beståndsdel af den föregående konsonanten och återges genom en modifikation af denna. Äfven i arabisk (persisk, turkisk o. s. v.) skritt utmärkas de tre korta vokalerna a, i, u genom tecken öfver och under konsonanten a. Men i arabiskan användes punkt äfven i annan betydelse- för att skilja tecknen för o1'.ka konsonanter T. ex. det tecken, som med en punkt under sig utmärker b, betyder med två punkter öfver s^.g t, med tre punkter öfver sig eng. th (i thing). Detta var en nödfallsutväg för att få tecken för åtskilliga konsonanter, som i den af araberna adopterade syriska bokstafsraden saknade tecken. Vid alfabetets vidare aptering för persiska, turkiska, nyindiska och andra språk har man fortgått på samma väg. Och på samma sätt har man senare punkterat de latinska bokstäfverna, då behofvet af nya tecken gjorde sig gällande antingen för transkription af österländska litteraturspråk eller för skrifning af förut illiterata språk. Så brukas t. ex. underpunkterade t, d. n, s, för att utmärka sanskrits "cerebraler" (till ljudet ungefär eng. t, d, o. s. v.). Med öfvcrpunkteradt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
