- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
607-608

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Punkt ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

607

Punkt

008

systemet, l typografisk punkt är = 1/i2 linje -
1/2? cm. Pctitstilen t. ex. innehåller 8
punkter. -

3. Mat., gränsen för en linje mot en annan
rums-storhet. Oftast betraktas dock inom
geometrien punkter, utan att man särskildt tar
hänsyn till deras ursprungliga egenskap att utgöra
gränsen för en linje. Så betraktas t. ex. ofta
en punkt på en viss (obegränsad eller af andra
punkter begränsad) linje, och lika ofta betraktas
en punkt, utan att hänföras till någon linje.
Punkten utmärker i sådant fall blott ett ställe
i rummet. Enligt Euklides är en punkt "det, som
icke har några delar", och punkten skiljer sig
därigenom från de egentliga rumsstorheterna
(linjen, ytan, kroppen). Inom geometrien förekommer
en mängd olika punkter, hvilka i förhållande till
andra punkter eller rumsstorheter ha särskilda
egenskaper och därför erhållit särskilda
benämningar, t. ex. medelpunkt, singulär
punkt o. s. v. Konisk punkt är en sådan punkt på
en yta, att tangenterna till ytan i denna
punkt generera en kon. - I algebran nyttjas
punkten som operationstecken för multiplikation,
likaså två punkter (:) för division. - Med punkt
mängd förstås en följd af punkter, hvilka
äro ordnade efter en gifven lag. Äro alla
punkterna belägna på en rät linje, kallas punktmängden
lineär. Den enklaste lineära punktmängden är den,
där punkternas afstånd från en viss fast
punkt äro lika med de naturliga talen O, l, 2, 3,
4, o. s. v. - Är punkternas antal obegränsadt.
kallas punkt-mängden oändlig. Med gränspunkt
till en oändlig punktmängd förstås en punkt,
i hvilkens närmaste omgifning, huru liten
denna än göres, finnes ett obegränsadt antal
till punktmängden hörande punkter. Så är t. ex.
för den oändliga lineära punktmängd, hvars
afstånd från en fast punkt representeras
af talen l, l*, Jf, ]£, 14 j, o. s.
v., den punkt, som svarar mot 2, en
gränspunkt. Teorien för punktmängder har
på senare tid blifvit utbildad särskildt
af G. Cantor och erhållit en värdefull
användning vid klassifikationen af olika
slags funktioner. -

4. Mek. Man benämner död punkt det -läge,
i hvilket en veftapp befinner sig, när medellinjen
till den vefstake, med hvilken vefven medelst tappen
är förenad, går genom den af tappen beskrifna
cirkelns medelpunkt. Vefven säges då "gå öfver
centrum". Medelst svänghjul eller, som t. ex.
vid sjöångmaskiner och lokomotiv, medelst
två särskilda maskiner, verkande på två vid samma
maskinaxel anbragta vefvar, som bilda en vinkel
sinsemellan, upphäfves den döda punktens
inflytande. -

5. Mus. Punkten har som musikaliskt tecken
en flerfaldig användning. Två punkter (:) äro
repristecken (se Kepris). En punkt öfver eller under
noten antyder stackato; en punkt efter noten förlänger
dennas tidsvärde med hälften. I mensuralmusi-ken
hade punkten utom sistnämnda uppgift äfven den att
i viss mån ersätta våra taktstreck. - 6. Språkv. a)
Som skiljetecken förekommer punkt redan i semitisk
skrift. I forngrekiska inskrifter skiljas vanligen
med tre eller två punkter (| eller :, sällan med 4
eller l punkt) verser, satser, större eller
mindre grupper af ord eller t. o. m. alla orden;
dock saknar flertalet interpunktion. I latinska
inskrifter skiljas orden genom enkel punkt (ofta
trekantig): det är etruskisk-romersk sed. I fråga

om vanlig skrift märkes, att redan
Aristotelcs? Retorik känner interpunktion i modern
mening - till skiljande af satser. Alexandrinska
grammatiker bruka punkt upptill för att ange
meningens slut, nedtill i raden för att skilja
mindre afdelningar. I minuskelhandskrifter är
punkt mindre skiljetecken, medan dubbelpunkt eller
större punkt sättes i slutet af en mening. De
äldsta latinska handskrifterna sakna interpunktion;
i minuskelskrift tjänstgöra : och . såsom mindre
skiljetecken inuti meningen. I runskrift skiljas
orden ej sällan genom enkel eller dubbel punkt; det
senare är regel i runhandskrifter. I det nu brukliga
interpunk-tionssystemet är punkt det största af de
allmänna skiljetecknen: punkt brukas i slutet af en
period, d. v. s. ett system af nära sammanhängande
ko-eller subordinerade satser. I sanskrit ersättas
vår punkt och andra skiljetecken genom enkelt
(eller dubbelt) streck. I arabiskt trycli brukas
vanligen en stjärna. - Metonymiskt är punkt också det
stycke af en framställning, som genom punkttecknet
skiljes från det följande (och föregående), b)
Punkt användes som förkortningstecken, t. ex. J. =
Johan, m. fl. = med flera. Tyskarna sätta punkt
efter siffror för att beteckna ordningstal. En
eller flera rader punkter brukas för att utmärka,
att något är uteslutet (t. ex. i protokollsutdrag,
i tryckta böcker, som varit ute för poliscensur), c)
I äldre handskrifter betyder punkt öfver eller under
en bckstaf (eller t. o. m. både öfver och under)
utstrykjing. Nu för tiden brukas underpunktering
för att återställa ett ut-struket ord (t. ex. i
korrektur), d) Punkt brukas .som "diakritiskt tecken"
under, öfver eller inuti bokstäfver till utmärkande af
särskilda språkljud. Den fornsemitiska skriften hade
tecken blott för konsonanterna i talet: "opunkterad"
hebreisk, syrisk, arabisk o. s. v. text. österländska
tryck af arabiska sakna ännu i vår tid oftast
vokalteckcn. För hebreiska utarbetades af massoreterna
(se d. o.) till utmärkande af vokalerna ett system
af öfver-och underskrifna punkter och stieck:
"punkterad text", t. ex. det hebreiska tecknet för
d med punkt under betyder di, med tre punkter under
dä, med punkt öfver de o. s. v. Vokalen är liksom en
beståndsdel af den föregående konsonanten och återges
genom en modifikation af denna. Äfven i arabisk
(persisk, turkisk o. s. v.) skritt utmärkas de tre
korta vokalerna a, i, u genom tecken öfver och under
konsonanten a. Men i arabiskan användes punkt äfven
i annan betydelse- för att skilja tecknen för o1’.ka
konsonanter T. ex. det tecken, som med en punkt under
sig utmärker b, betyder med två punkter öfver s^.g t,
med tre punkter öfver sig eng. th (i thing). Detta
var en nödfallsutväg för att få tecken för åtskilliga
konsonanter, som i den af araberna adopterade syriska
bokstafsraden saknade tecken. Vid alfabetets vidare
aptering för persiska, turkiska, nyindiska och andra
språk har man fortgått på samma väg. Och på samma sätt
har man senare punkterat de latinska bokstäfverna, då
behofvet af nya tecken gjorde sig gällande antingen
för transkription af österländska litteraturspråk
eller för skrifning af förut illiterata språk. Så
brukas t. ex. underpunkterade t, d. n, s, för att
utmärka sanskrits "cerebraler" (till ljudet ungefär
eng. t, d, o. s. v.). Med öfvcrpunkteradt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0320.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free