Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pusjkin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verklighetsdiktning framträder fullt utpräglad, flera
dramatiska scener och slutet af Eugen Onegin, som
kapitelvis blef tillgänglig för allmänheten. Rysslands
historia tilldrog sig alltmer P:s uppmärksamhet: han
ville skrifva Peter den stores historia, inträdde åter
i (nominell) statstjänst med ansenlig lön och fick
för sina påtänkta historiska arbeten tillträde till
statens arkiv. Till det sista skedet i hans vittra
alstring höra de historiska novellerna Dubrovskij
(1832) och Kapitanskaja dotjka (Kaptensdottern,
1836; sv. öfv. af O. A. D. Meurman 1841, fr. tyskan
1885 och under titeln "Hårda tider" 1894 af Fredrique
Paijkull), episoder från Pugatjevska resningen. Efter
en resa till östra Ryssland för studier af orter
och traditioner fullbordade P. 1833 sin Istorija
Pugatjevskago bunta (Historia om Pugatjevska
upproret; 2 bd), som förskaffade honom ett ansenligt
penningunderstöd och kammarjunkartitel. Detta
år är för öfrigt rikt på lyriska dikter. Han
utgaf då den ståtliga dikten Mjednyj vsadnik
("Bronsryttaren", sv. öfv. af G. Aminoff 1887),
ett nytt förhärligande af Peter den store. P. hade
lämnat flitiga bidrag till flera tidskrifter (Polevojs
"Mosk. telegraf", Pogodins "Mosk. vestnik", Delvigs
"Litt.-tidning"). Missnöjd med den litterära kritikens
för honom nya och motbjudande former, satte han (1836)
upp en egen tidskrift "Sovremennik" (Samtiden), som
dock ej hade någon framgång. Ekonomiska svårigheter
och familjetrassel fördystrade åter P:s lif,
och döden kom som befriare. Anonyma bref rörande
hans hustru ledde till en duell, 27 jan. 1837,
med hustruns svåger, baron d’Anthès. Svårt sårad
af en pistolkula, slutade P. två dagar därefter
sin växlingsrika lefnad, sörjd af hög och låg. Han
blef begrafven på Svjatogorska klostrets kyrkogård
i guv. Pskov. Kejsaren lämnade frikostigt understöd
åt änkan och barnen. P:s dotter Natalia, f. 1836,
d. 1912, blef i sitt andra äktenskap gift med prins
Nikolaus Vilhelm af Nassau. – Af P:s skrifter utkom
den första upplagan dikter, Stichotvorenija, 1826,
och den första upplagan af hans berättelser, Povjesti,
1834; Poemy i povjesti 1835, den första upplagan af
hans samlade verk 1838–41. En textkritisk uppl. af
Annenkov 1855–57 jämte värdefullt biografiskt Material
dlja biografii i otsenki proizvedenii Pusjkina (i
särskild uppl. omtr. 1873). Därpå följde Gennadis
båda uppl. 1859–60 och 69–71; Jefremovs två af
1878–81 och 1882, Morozovs 1887 och Polivanovs
s. å. Under Leonid Majkovs ledning utger Ryska
vetenskapsakademien en ny uppl. (hittills 2 bd,
1900), hvarjämte Vengezov redigerar en illustrerad
praktupplaga, hvaraf 5 dlr utgetts 1907–11. –
Litteraturen om P. är ofantligt rik, och de fleste
ryske kritiker och litteraturforskare, från och med
Bjelinski och Tjernysjevskij fram till Merezjkovskij,
ha mer och mindre utförligt behandlat P. 1886
utgaf V. I. Mezjov en bibliografisk katalog
"Puschkiniana" med nära 5,000 nummer och 1899
V. Sipovskij "Pusjkinskaja jubilejnaja literatura"
(2:a uppl. 1902). Bland större arbeten märkas
P. V. Annenkov, "P. v. Aleksandrovskuju epochu"
(1874) och "Vospominanija i krititjeskija otjerki"
(1881), P. I. Bartenev, "Rod i djetstvo Pusjkina"
(1853) och "Materialy dlja jego biografii" (1855),
P. A. Jefremov, "Biografitjeskij otjerk i pisma" (1879), Pypin, "Istorija
teksta sotjinenij Pusjkina" (1887), J. K. Grot,
"Chronologitjeskaja kanva dlja biografii Pusjkina"
(s. å.) m. fl. uppsatser, Bilbasov, "Istoritjeskija
monografia" (1901), Sipovski, "Zjizn i tvortjestvo
Pusjkina" (1907); dessutom många samlingsverk
till P:s ära med anledning af hundraårsfesten 1899
–1900 af universiteten i Kiev, Petersburg, Jurjev
(Dorpat), Charkov m. fl. samt enskilda föreningar
och förlag. 1880 hölls den första P.-utställningen,
och s. å. inrättades i Aleksandrovska lyceet ett
P.-bibliotek. 1882 stiftade Ryska vetenskapsakademien
det s. k. P.-priset för utmärkta vetenskapliga och
skönlitterära arbeten. Minnesstoder öfver P. äro
resta i Moskva (1880), Kisjinev och Odessa. Bland den
utländska litteraturen om P. må nämnas Bodenstedts
öfvers. och studier, Varnhagen v. Ense (1838),
König ("Bilder aus der russischen literatur" s. å.),
O. Harnack (1888), Zabel (1899) och Haumant (1911). På
svenska A. Jensens uppsatser "P., ett sekularminne"
(i "Finsk tidskrift", 1899) samt "Tsardömets apoteos"
(i "Nornan", 1906) och i "Ryska skaldeporträtt"
och "Rysk kulturhist." III. Diktöfversättningar från
P. finnas vidare af V. E. Öman (1871), G. Aminoff
(i "Ryska skalder", 1887), von Kræmer (1890) och
R. Lindquist (i "Ur Rysslands sång", I, 1904). En
öfversikt af den svenska P.-litteraturen i A. Jensen,
"Puškin in der schwedischen literatur" (i "Sbornik
u slavu V. Jagića", 1908). Lll. (A-d J.)
Pussera (fr. pousser, eg. stöta, knuffa), "skuffa
fram", hjälpa fram. Pussera sig, bringa sig upp,
armbåga sig fram i världen. – I industrien betyder
pussera drifva i metall, forma medelst hammarslag,
måhända urspr. samma ord som bossera, förse med
upphöjda figurer, särskildt då dessa utföras i ett
mjukare ämne (t. ex. vax). – Den franska termen för
"drifva i metall" är bosseler, ej pousser; dock
betyder fr. repoussé drifvet arbete.
Pust. Se Blåsmaskin och Handpust.
Pustel. Se Blåsa 3.
Pusterdalen (ty. Pustertal), en omkr. 100 km. lång
alpdal i östra Tyrolen, en af de största och
intressantaste i detta land, består af en västlig del
(nedre Pusterdalen), mellan Mühlbach och Toblach,
hvilken genomflytes af Rienz (ett tillflöde till den
till Adige strömmande Eisack) samt en östlig (öfre
Pusterdalen), som sträcker sig från Toblacher feld
(en högslätt af 1,209 m. höjd, som, utan att bilda en
märkbar tvärås, utgör vattenskillnaden mellan Rienz
och Drava) till Lienz och genomflytes af Drava. I den
västra delen ligga bl. a. byarna Mühlbach och S:t
Lorenzen, staden Bruneck, hufvudort i dalens västra
del, och byn Welsberg med mineralbad; i Dravadalen
köpingarna Innischen och Sillian samt staden Lienz,
hufvudort i P:s östra del. Från Lienz fortsätter
Dravadalen in åt Kärnten, och mot n. går Iseldalen
upp mot Gross Glockner. Flera andra sidodalar till
P. föra in mellan bergen. Emedan P. erbjöd en bekväm
öfvergång från det gamla Noricum in i hjärtat af
Rätiska alperna, hade den redan på romarnas tid en
väg, och flera romerska nybyggen lågo i dalen. Nu
går en järnväg genom hela dalen från Villach till
Franzensfeste, där den ansluter sig till linjen
Kufstein–Verona. I medeltiden beboddes trakten af en
talrik adel, och ännu finnes därstädes en mängd borgar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
