Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pusjkin ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
633
Putnam-Puts
634
Brandenbur g, d. 1890, var 1863-67 intendent vid
hof teatern i Schwerin, därefter någon tid hof
marskalk hos kronprinsen af Tyskland och kallades
1873 till direktör för hof teatern i Karlsruhe. Han
gjorde ett lyckligt grepp med sina sagocykler Fas
sich der wald erzählt (1850; 50:e uppl. 1900; "Hvad
berättas i skogen?", 1852; "Skogens sagor", s. å.) och
Vergissmeinnicht (1853; 19:e uppl. 1890). En angenäm
stämning råder i hans många lustspel, bland hvilka
må anföras Spielt nicht mit dem feuer! ("Lek inte med
Amors pilar!", 1853) och Badekuren ("I Söderköping",
1854). Han har dessutom författat skådespel i den
högre stilen, romaner, noveller, en biografi öfver
Immermann (2 bd, 1870) m. m. P:s Ausgewählte werke
utgåfvos i 7 bd 1872-88. Se biogr, af hans änka
(3 bd, 1894).
Putnam [pa^nem], stad i nordamerikanska staten
Connecticut, vid Quinnebaug river. 6,637
inv. (1910). Bomulls-, ylle-och skofabriker. J. F. N.
Putnam [pa^nem], George Palmer, amerikansk
förtattare, f. 1814, d. 1872, grundlade 1848 den
spridda tidskriften "Putnam’s magazine" och nedlade
mycket arbete på sträfvandena för internationell
litterär eganderätt. En lefnadsteckning af P. utgafs
1912 af P:s son, George Haven P., f. 1844, som är
direktör för den af fadern grundlagda förlags- och
boktryckerifirman samt har verkat för den litterära
eganderätten.
Putnam [pa^nem], Frederic Ward, amerikansk antropolog
och zoolog, f. 1839 i Massachusetts, professor i
arkeologi och etnologi vid Harvard-universitetet
1886-1909, då han tog afsked som emeritus,
har utvecklat en storartad verksamhet inom sina
vetenskapers olika områden både som författare
och forskningsresande. P. vardt 1903 led. af
Yitt. hist. o. ant. akad.
Putney [pa’tni], sydvästlig stadsdel i London, vid
södra stranden af Thames, midtemot Fulham och vid
järnvägen till Windsor. P. utgör en ward (rote)
i metropolitan borough Wandsworth, med 28,242
inv. (1911). Det är en hufvudstaden för Londons
roddidrott. I P. föddes Thomas Crumwell och Gibbon.
Putresce’ns (af lat. putrefscere, ruttna)
1. Putrefaktiön, förruttnelse. Se Jäsning, sp. 473. -
Putridfeber. SeSeptikemi. - P u t r i d g i f t,
förruttnelsegift. Se Likgift och P t o m a i n.
Putrescin (af lat. putrefscere, ruttna),
kem., en af Brieger upptäckt organisk bas af
sammansättningen NH2 . CH2 . CH2 . CH2 . CH2 . NH2,
eller tetrametylendiamin. Bildas liksom kadaverin
(se d. o.) stundom vid förruttnelse af ägghvitäm-nen
(och några andra kväfvehaltiga organiska ämnen,
speciellt ornithin, se d. o.), och förekommer liksom
kadaverin i uttömningarna vid vissa sjukdomar (kolera
m. fl.). Putrescin utgör en vid låg temperatur
stelnande vätska, af egendomlig lukt; den är icke
giftig. K. A. V-s.
Puts (ty. putz, fr. enduit, eng. plaster), på vägg-
eller takytor anbragt murbruk i syfte att pryda eller
att skydda mot väderlekens inflytande; på innerväggar
och -tak putsas hufvudsakligen för att erhålla släta,
jämna ytor som underberedning för dessa ytors vidare
utsmyckning. Man putsar på väggar och tak eller hvalf
såväl af sten som af trä. Vid putsning på tegel slås
putsen direkt på väggen,
taket eller hvalf vet, som böra vara fria från damm
samt väl fuktade. Vid putsning på trä måste särskilda
anordningar vidtagas för att fästa putsen vid väggen
eller taket. Det hos oss vanligaste sättet härvid är
s. k. rörning, d. v. s. vägg eller tak täckes med ett
(enkelrörning) eller två korslagda (dubbel-rörning)
lager af vassrör, som hållas intill vägg eller tak af
ståltråd fastspikad på lämpliga mellanrum. Vid yttre
putsning af trähus (revetering) fasthålles putsen
antingen af vassrör eller påspikade träribbor eller
därigenom, att i timret insla-gits korta träpinnar;
i vissa trakter gör man för att fästa bruket med sneda
yxhugg uppspjälk-ningar i timmerytan. Ett dyrbarare,
men också hållbarare sätt är att på ytterväggen
spika tunna tegelplattor (reveteringstegel) och
putsa direkt på dessa. Putsning utföres här i landet
af murare; i en del länder handhas putsningen af
särskilda yrkesmän; det visar sig där, att yrket,
rätt hand-hafdt, erbjuder en mängd finesser och
konstnärliga möjligheter (särskildt i fråga om inre
puts), hvilka vi hittills måst undvara. All inre
ornamentsskulptur (och delvis äfven den yttre) göts
i Sverige ända till för kort tid sedan (slutet af
1800-talet) af ornamentsskulptörer i gips på deras
verkstäder och uppspikades eller skrufvades på eller
intill den af murarna utförda putsen. På senare tider
har emellertid alltmera åter kommit till användning
det vida ädlare förfaringssättet med i själfva putsen
modellerad skulptur såväl ornamental som figural. Man
får dock icke i detta sammanhang förbise, att våra
murare under senare hälften af 1800-talet utförde
i puts på byggnadernas yttre ett ur yrkesteknisk
synpunkt mycket aktningsvärdt dekorativt arbete. Det
var under denna tid, som man i puts sökte imitera
fasader af naturlig sten och som fasaderna voro till
sista tum öfverlastade med listverk, ornament och
allehanda dekorativa anordningar, allt utfördt i
puts och gips. Emot detta reagerade arkitekterna i-
slutet af 1880-talet genom att införa naturlig sten
i st. f. putsgrannlåten.
Vår vanliga puts innehåller samma beståndsdelar
som det murbruk, som nyttjas vid uppförandet af
murarna, d. v. s. släckt kalk och sand utrörda
i vatten; 3 a 5 volymdelar sand på l del kalk -
beroende på olika ändamål och olika kalk-sorter. En
af förutsättningarna för verkligt godt och hållbart
putsbruk är användningen däri af "syrsläckt" kalk,
d. v. s. kalk, som efter lagom fuktning fått utan
lufttillträde under l, helst flera månader släcka
sig. Bruket slås på muren eller taket med kraft
medelst en vanlig murslef; oftast i två lager,
ett undre, tjockare och med gröfre sand och, sedan
detta hunnit erhålla nödig stadga, ett öfre, tunnare,
innehållande finare sand. Det undre lagret afstrykes
plant med en lång rätskifva (en skarpt rakhyflad
bräda), det öfre finslipas med ett mindre rifbräde
af trä. Vid utförande af orne-ringar eller skulptur
i putsen måste denna vara mera plastisk än vanligt
murbruk samt binda långsamt; man använder för sådant
ändamål mycket fin sand i kalkbruket samt tillsätter
långsamt bindande gips (gipsbruk). För att åstadkomma
ytterst fin puts till innerväggar, som skola behandlas
med kalkfärg "al fresco" eller, enligt italienskt
maner, bearbetas med varma järn till en matt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
