- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
645-646

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Puttpärk ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stone i utlandet, "Sveriges rikes ärkekansler och
öfverste krigs- och fredsråd" samt var faktiskt en
tid så godt som förste minister. Han grep sig också
an med att reformera den svenska förvaltningen. Ett
högsta förvaltande och äfven dömande "regementsråd" i
hufvudstaden, "regementen" (regeringskollegier) under
hvar sin ståthållare i landskapen, finansförvaltningen
ordnad i en "kammare" eller ett "kammarråd",
kyrkostyrelsen under en superintendent och ett
"religionsråd", se där grunddragen i den nya
organisationen. Den märkligaste frukten af hans
administrativa lagstiftning är den delvis efter
tyska förebilder hopsatta "ordinantian" eller
"landsordningen för Västergötland" (dat. Lödöse
9 april 1540), som upprättade en länsstyrelse,
omdanade rättegångsordningen och införde för
första gången begreppet "politi" i den svenska
förvaltningen. Den tillämpades några år, men föll
efter hand ur bruk. Om den högsta rättskipningens
organisation vittna ännu bevarade protokoll på
tyska och svenska. Karakteristiska för P:s regim
voro de detaljerade trohets- och tjänsteeder, med
hvilka den nya organisationen skulle stödas, och
det vidtsväfvande, till satsbyggnad och ordförråd
vidunderliga kanslispråk, som han införde. Hans
administrativa ingrepp i allmogens gamla frihet
väckte missnöje och tillskyndade honom benämningen
"konung i Uppland". Konung Gustaf måste själf
taga honom utförligt i försvar. Huruvida han bär
hufvudskulden för Dackefejden, som det påståtts,
må dock lämnas därhän. Äfven på statsskicket öfvade
P. inflytande. Han har säkerligen haft den mest
betydande andelen i arfrikets införande och var
upphofsmannen till de egendomliga ceremonier,
som användes på mötet i Örebro nyårstiden 1540
vid hyllningen, samt författare till det då följda
edsformuläret. Tvifvelsutan var det han, som vid
samma tillfälle ledde den orättfärdiga rättegången
mot Laurentius Andreæ och Olaus Petri. - Äfven som
diplomat fick P. visa sin iörmåga. Han var Sveriges
främsta ombud vid förhandlingarna vid Brömsebro 1541
och ledde den beskickning till Frankrike, som af slöt
Sveriges första traktat med denna makt (1542). Under
denna resa uppträdde han på ett öfvermodigt sätt och
synes ha missbrukat sina fullmakter samt inlåtit
sig i misstänkta förbindelser. Återkommen till
Sverige, anklagades han för att på egen hand ha
upplånat penningar, förfarit honom anförtrodda medel,
värfvat trupper konung Gustaf ovetande och inlockat
utländska furstar i riket samt ej kunnat lämna någon
tillfyllestgörande redovisning. Han afsattes och
dömdes till fängelse. Där lefde han ännu 1553. Hans
dödsår är ej med säkerhet kändt. En nära samtida
författare anger 1557.

Det är ej endast ofvan antydda omfattande verksamhet
och korta, lysande, men snöpligt afbrutna maktperiod,
som gjort mannen ryktbar; hans minne har äfven
framstått i den politiske äfventyrarens tvetydiga
dager. Enligt ingen mindre hemulsman än Martin Luther
skulle han varit son till en körsnär i Frankfurt am
Main vid namn Peutinger, utan rätt tillegnat sig
både namnet v. Pyhy och titeln juris doktor, gift
sig med en adlig kvinna i Leipzig, men förlupit henne
o. s. v. I Sverige uppträdde han gift med en Anna von
Kökeritz. Dessvärre för hans eftermäle har det fallit
sig svårt att pröfva dessa uppgifter. Emellertid
skref Gustaf I själf till Luther, att P., så mycket
konungen visste, på giltiga skäl skilt sig från sin
förra hustru, och säkert är, att rättegången mot honom
här fördes i närvaro af hans senare hustrus broder och
att fru Anna ännu i flera år stannade i Sverige, utan
någon antydan om att hennes äktenskap skulle varit
mindre lagligt. Uti handlingar äldre än tiden för hans
ankomst hit omtalas han ock både under namnet v. Pyhy
och som kejserligt råd och juris doktor. Föga troligt
är det vidare, att Gustaf I skulle aktat det mödan
vardt att i sitt stora manifest till tyska nationen af
1546 utförligt försvara sin behandling af P., om denne
varit en simpel äfventyrare. Att han åter verkligen
bytt om namn, men af konung Ferdinands gunst fått rätt
därtill, uppges i en fragmentarisk berättelse från
början af Erik XIV:s tid (enligt denna berättelse
skulle han af konung Ferdinand rekommenderats till
Gustaf I). I Leipzig-magistratens intyg om hans
giftermål där i staden kallas han "Conrad Beutinger"
och säges vara från Augsburg ("Augustanus"). Huruvida
han verkligen tillhört den berömda släkten Peutinger
i Augsburg, som en samtida vittnesskrift anger, har
dock hittills ej blifvit utrönt. Om den af honom
åsyftade förvaltningsorganisationen se N. Eden,
"Om centralregeringens organisation under den äldre
vasatiden" (1899). Ehd.

Pyhäjoki [-jå-]. 1. Älf i Österbotten, Finland,
upprinner 124 m. ö. h. i Pyhäjärvi 131 kvkm. vida sjö
i närheten af finska landtryggen och utfaller efter
ett lopp af 166 km., upptaget af icke färre än 67
forsar, i Bottenhafvet mellan 64 och 65° n. br. P. är
bekant för sitt starka vårflöde, hvarigenom den
ofta åstadkommer vidsträckta öfversvämningar. Något
laxfiske idkas i älfven. - 2. Socken vid mynningen af
ofvannämnda älf, lyder under Salo domsaga och härad
i Uleåborgs län, är ett konsistoriellt pastorat af
2:a kl., Kalajoki kontrakt, Kuopio stift. Areal 511
kvkm. 4,784 inv. (1911), finsktalande. - Vid P:s
älfmynning utstod 16 april 1808 finsk-svenska
armén häftiga strider med de förföljande
ryssarna. - 3. Friherreskap. Se d. o., sp. 1421.
1-2. A. G. F.

Pyhäjärvi. 1. Socken i Nylands län, Finland, Lojo
domsaga och härad, är ett imperiellt pastorat af 3:e
kl., Lojo kontrakt, Borgå stift. Areal 237 kvkm. 4,918
inv. (1911), finsktalande. - 2. Socken i Uleåborgs
län, Finland, Piippola domsaga, Haapajärvi härad,
utgör ett konsistoriellt pastorat af 2:a kl., Kalajoki
kontrakt, Kuopio stift. Areal 1,341 kvkm. 6,308
inv. (1911), finsktalande. - 3. Socken i Viborgs
län, Finland, Keksholms domsaga och härad, är ett
imperiellt pastorat af 2:a kl., Keksholms kontrakt,
Nyslotts stift. Areal 522 kvkm. 7,344 inv. (1911),
finsktalande. - 4. Ofta förekommande namn på sjöar i
Finland. Bland dem må särskildt nämnas följande, a)
P., s. om Tammerfors, utgör centralsjön i Kumo älf s
vattenområde, ligger 75-80 m. ö. h. samt är omkr. 16
km. lång och 2-3 km. bred. b) P., i Österbotten (se
Pyhäjoki), c) P., s. om Kumo älf, 148 kvkm.,
53 m. ö. h., märkvärdig för sin finsands-botten, d)
P. i norra Tavastland, 16 km. lång, 5 km. bred. e)
P. i Karelen på gränsen mellan Viborgs och Kuopio län,
af flyter norr ut till Orihvesi. 5. Friherreskap. Se
d. o., sp. 1421. 1-4. A. G. F.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:46:58 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0339.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free