Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyroforer ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Pyrolaceae-Pyrometer
670
fig.) med skålformigt öppna blommor och långt
utskjutande nedböjdt stift, och P. minor L. med små
klotrunda, nästan slutna blommor och kort, rakt,
icke utskjutande stift, samt P. secunda L., med de
aflångt äggformiga grönhvita, hängande blommorna
ställda i en ensidig klase. Här och där i mera
fuktiga skogsdälder växer den enblommiga, välluktande
P. uniflora L., hvars vidöppna, l-2 cm. vida blommor
ha en starkt lutande ställning. Nära släkt med
Pyrola är Chimophila, som skiljes genom vanligen
flocklik blomställning och kort stift. Dit hör den
på torra skogsbackar mera sällsynt förekommande
Ch. umbellata (Pyrola umbellata), ryl, som har de
rödletta blommorna i flock i topparna af den lilla
buskens grenar. Den är ett kraftigt diureticum och har
användts mot gikt, reumatism, skrofler m. m. Släktet
Pyrola är typen för fam. Pyrolacece (se d. o.).
O. T. S. (G. L-m.)
Pyrolaceae, Pyrolacéer, Vintergrön-f a mil j en,
bot., växtfamilj af serien Ericales. Blomkronan är
fribladig eller sambladig. Ståndarna äro hypogyna,
deras knappar sakna vanligen bihang. Fruktämnet är
öfversittande, vid mognaden en torr kapsel, med många,
fina frön med löst omslutande, säcklikt skal och
outveckladt embryo. Utom Pyrola är familjen i Sverige
representerad af släktena Chimophila och Monotropa.
G. L-m.
Pyrolatri (af grek. pyr, eld, och latrélfa, dyrkan),
eldsdyrkan. JfrParsism.
Pyro;lea (af grek. pyr, eld, och lat. o’leum,
olja). Se Empyreumatiska oljor.
PyroMeum, farm., en genom torr destillation
erhållen, vidbränd produkt af vissa sorters ved,
harts, ben och andra djurdelar, gul eller brun, af
egendomlig lukt och bitter smak. I Sv. farmakopén
finnas upptagna renad benolja (P. animale, se
B en öl j a 2), hartsolja (P. Colophonii) från
harts af Pinusarter, tjära (se d. o., P. Pini)
och en t j är a (P. oxycedri, se nedan). - Vidare
märkas, ehuru numera ej officinella, P. benzinum,
petroleumbensin, se Bensin; P. F äg i, bok-tjära
(se Kreosot); P. Lithantracis, s t e n-kolstjära;
P. petraum, petroleum eller bergolja (se d. o.).
C. G. S.
Pyro’leum oxycedri (P. junifperi, Oleum cadi-num),
En t j är a, j arm., är en genom torr destillation
af veden till den inom Medelhafsländerna utbredda
Juniperus oxycedrus L. beredd tjära, som är tunnare
än vanlig tjära och har en annan, vidbränd lukt,
erinrande om enen. Färgen är svart-brun. Den nu
officinella entjäran erhålles förnämligast från södra
Frankrike och har där länge varit ett folkmedel
mot flera slags hudsjukdomar (huile de Cade).
O. T. S. (C. G. S.)
Pyrolusit, miner. Se Brunsten.
Pyroman! (af grek. pyr, eld, och manifa, galenskap),
en monomani, som går ut på att anlägga eld. - Pyromän,
monoman på att anlägga eld.
Pyromanti. Se M a n t i k, sp. 830.
Pyromerid, petrogr. Se P o r f y r.
Pyrometer (af grek. pyr, eld, och me’tron, mått),
fys., apparat, afsedd för mätning af höga temperaturer
(jfr Termometer). Kvicksilvertermometerns användbarhet
begränsas dels af kvicksilf-rets jämförelsevis
låga kokpunkt (357° vid normalt tryck), dels af
termometerkärlets grad af eldfasthet. Genom att öfver
kvicksilfret inpressa en indifferent
gas af högt tryck och därigenom höja kokpunkten
kan användbarheten utsträckas till högre
temperaturer. Sålunda har amerikanen Niehls
konstruerat en kvicksilfverpyrometer af hårdsmält glas
innehållande kolsyra af 20 atmosfärers tryck, hvars
skala går upp till 550°. Kuhn har genom användning
af kvartsbehållare samt kväfgas af 60 atm. uppnått
750°. Genom att ersätta kvicksilfret med tenn har
Dufour nått 900°. Ännu högre temperaturer kunna
mätas med luft- 1. gaspyro-m e tern, som i princip
öfverensstämmer med lufttermometern (se d. o.). Som
material för behållaren tjänar porslin (intill
1,400°), kvarts (1,700°), platina (1,700°) eller
iridium (2,000°). Lämplig gas är kväfve eller ännu
bättre helium. Gaspyrometern är vetenskapens normalp
y rometer. Inom tekniken har den föga användning. För
dess fullkomnande ha förtjänstfulla arbeten gjorts
af Pouillet, Regnault, Holborn, Chappuis, Travers
och Jaquerod m. fl. Synnerligen bekväma och därför
såväl inom vetenskapen som tekniken mycket använda
äro motståndstermometern och termoelementet. För
tekniskt bruk begagnas mycket bland-ningspyrometern,
som består af en metallkropp (ring, kula etc.,
helst af platina) af känd värmekapacitet jämte en
kalorimeter (se d. o.). Sedan man låtit kroppen
antaga den temperatur, som skall bestämmas, nedför
man den hastigt i kalori-metern och finner då ur
dennas temperaturstegring den sökta temperaturen (jfr
Egentligtvärme, sp. 1435, blandningsmetoden). Andra
tekniska py-rometrar grunda sig på förändringar
af kroppars-dimensioner vid upphettning. Hit
hör t. ex. g r a-fitpyrometern (användbar till
1,000°), där förlängningen af en af ett järnrör
omsluten grafit-staf genom haf stänger påverkar en
visare. Denna och liknande apparater erfordra ofta
korrektioner, enär permanenta förändringar inträda
vid längre tids upphettning. Inom industrien är det
i många fall ej nödvändigt att känna verkliga värdet
på temperaturen, endast att afgöra, när den för en
viss process lämpligaste temperaturen är nådd. För
dessa fall användas ofta pyrometrar eller rättare
pyroskop ise d. o.), bestående af en serie numrerade
små kroppar af växande smältpunkt, som införas i
t. ex. den ugn, hvars temperatur det gäller. Det
högsta nummer, som smälter, anger värmegraden. Mest
kända äro Segers käglor, som äro framställda af
blandningar i olika proportioner af kvarts, fältspat,
krita, kaolin m. m. och mjukna vid temperaturer mellan
600° och 1,800°. Prinsep använde legeringar af guld,
silfver och platina, Appolt dylika af koppar och
tenn. Ett oförtjänt rykte har åtnjutits af Wedgwoods
pyrometer, en obränd lercylinder, som vid upphettning
undergår en permanent sammandragning, hvars belopp
kan ge en viss uppskattning af temperaturen.
De temperaturer, som kunna nås med de ofvan beskrifna
apparaterna, ha sin naturliga begränsning. Vida
högre kommer man med optiska pyrometrar, som grunda
sig på studiet af strålningen. Sedan gammalt har man
för tekniska behof vetat skatta en glödande kropps
temperatur ur det ljus den utsänder. Den för verkliga
mätningar erforderliga vetenskapliga grundvalen har
man jämförelsevis sent erhållit, hufvudsakligen genom
studiet af "den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
