- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
677-678

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Pyrrhosiderit ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

677

Pyrrhosiderit-Pythagoras

678

honom att återvinna tronen (297). S. å. eller 296
gifte han om sig med Lanassa, Agathokles’ dotter. För
Macedonien, som han eröfrat, men 288 nödgats af träda
till Lysimachos, sökte han ersättning i Italien,
dit han öfvergick 280 med anledning af tarentinernas
uppfordran att bistå dem mot romarna. Han besegrade
dessa vid Heraklea i Lu-canien (280) och vid Asculum
i Apulien (279). Men redan den förra af dessa segrar
ingaf honom en hög tanke om romarnas krigsduglighet,
och den senare kostade honom så stora förluster,
att han med anledning däraf utropade: "En sådan
seger till, och jag är förlorad!" (Däraf uttrycket
"Pyrr-husseger" om en dyrköpt och ofruktbar
framgång.) Misströstande om att kunna lyckligt
genomföra kriget mot romarna, antog han med nöje
syrakusaner-nas kallelse att komma dem till hjälp
mot kartagerna. 278 gick han öfver till Sicilien,
undanträngde kartagerna ända till Lilybaion på öns
västra hörn och umgicks redan med planer att angripa
Kartago i Afrika. Ett uppror af de siciliska städerna
bragte honom dock plötsligen i svårt trångmål,
och då tarentinerna ånyo anhöllo om undsättning,
gick han åter öfver till Italien (276). Efter att
under öfverfarten ha lidit stora förluster genom
ett anfall af den kartagiska flottan, blef han i
Italien grundligt slagen af konsuln Curius Dentatus
vid Beneventum (275), hvarifrån han själf endast med
möda räddade sig. Med lämningarna af sina trupper
gick han öfver till Epirus (274), började krig
med Antigonos Gonatas i Macedonien och eröfrade
s. å. en stor del af hans rike. Sedermera vände
han sig mot Grekland och framryckte mot Sparta. Det
tappra motstånd han där mötte tvang honom dock till
återtåg, under hvilket han på den argiviska slätten
sammanstötte med Antigonos Gonatas. Bådas trupper
inträngde samtidigt i staden Argos, och en gatustrid
uppstod, under hvilken P. dödades (272). Kik på
förmåga att äfven i de bryd-sammaste förhållanden
finna nya utvägar och tapper ända till öfverdåd,
saknade denne antikens ryktbaraste condottiere dock
den beslutsamhet och fasta energi, som kräfvas för
att genomföra stora företag. P. namnes som författare
af flera krigsvetenskapliga arbeten. P. har själf
skrifvit memoarer, som begagnats af senare antika
författare. - Litt.: bl. a. Helbig, "Deux portraits
de P., roi d’Épire" (i "Mélanges d’archéologie et
d’his-toire", 1893), och Klotzsch, "Epirotische
geschichte bis zum jahre 280 v. Chr." (1911).
A. M. A.*

Pyrrhosiderit, miner., dets. som göthit (se d. o.).

Pyrrhotin, miner. Se M a g n e t k i s.

Py’rrhula, zool. Se Domherresläktet.

Pyrrhusseger. Se Pyrrhos.

Pyrrpfyllin, kem. Se Klorofyll.

Pyrröl, kem., en först i stenkolstjära 1834 af tysken
Kunge och därefter 1858 af skotten Anderson i bentjära
1. Dippels olja (se d. o.) upptäckt kväfvehaltig,
organisk förening, C4 H4. NH, som i rent tillstånd
bildar en färglös vätska, af egendomlig, om kloroform
erinrande lukt. Den blir genom luftens inverkan snart
brun. Kokpunkt 131°. En känslig reaktion på pyrrol
och dess derivat är deras egenskap att färga en med
saltsyra fuktad furusticka röd, hvilket förhållande
äfven föranledt namnet pyrrol (af grek. pyrrhos,
eldröd). Pyrrols

konstitution framgår af dess bildning genom
inverkan af ammoniak på bärnstenssyrealdehyd:

2H2 O

CH2 - CHO CH = CH.^

i + NH3 = |

CH2 - CHO CH = CH"

Bärnstenssyre- Pyrrol

aldehyd

Oaktadt sin kväfvehalt är pyrrol ej basisk, utan
snarare svagt sur, i det att H i NH kan ersättas
af t. ex. kalium under bildning af pyrrolkalium,
C4 H4 NK. För öfrigt visar pyrrol stor analogi med
aromatiska föreningar, såsom fenol. Exempelvis
ger pyrrolkalium med kolsyra pyrrolkarbonsyra
liksom fenolnatrium ger salicylsyra. - Pyrrol
är den viktigaste bland de heterocykliska (se
d. o.) föreningarna af 5 atomer. Många mycket vanliga
växt-och djurämnen innehålla en pyrrolkärna, såsom
fallet är med blodfärgämnet (hemoglobin, se d. o.) och
växternas klorofyll (se d. oj samt några alkaloider,
t. ex. nikotin (se d. o.). Äfven i proteinämnena ingå
pyrrolderivat (se Protein, sp. 412). Och indigoblått
är ett derivat af det med pyrrol nära besläktade
ämnet indol (se d. o. samt Indigoblått). - Se äfven
P y r a s o 1. K. A. V-g.

Pyrus (P i rus) L., bot., ett släkte af träd
eller buskar, hörande till fam. Rosacew,
underfam. Po-moideoB. Bladen äro enkla eller
sammansatta. Blommorna sitta i flock eller
kvast. Kronbladen äro 5, fria, ofta stora, hvita
eller rödlätta. Stiften 2-5, frukten är äppelfrukt
(se R o s a c e se), 2-5-rummig med l-3 frön
i hvarje rum. Släktet, som omfattar omkr. 60
arter i norra halfklotets tempererade länder,
indelas i följande undersläkten: Py-rophorum med
bladen i knoppen rullade, med fria stift och med
stenceller i fruktköttet (P. communis), Malus som
föregående, men med nedtill förenade stift och utan
stenceller (P. Malus, P. prunifolia, P. baccata),
Hahnia med bladen i knoppen veckade (liksom hos
följande) och benhårdt endokarp (P. torminalis),
Sorbus med hinnaktigt endokarp (P. domestica,
P. Aucuparia, P. Aria, P. suecica, P. fennica,
P. Chamcemespilus) och Aronia med mycket tunt
endokarp (P. arbutifolia). I Sverige finnas P. Malus,
äppelträd, apel (se Äpple), P. communis, päronträd
(se Päron) och flera arter af undersläktet Sorbus
(se Oxelsläktet och Rönn). Några arter odlas hos
oss som prydnadsväxter, t. ex. P. torminalis (vild
i Danmark), P. Chamczmespilus (mellersta Europa)
och P. arbutifolia (Nord-Amerika, buskartad). Om
P. baccata se Paradisäpplen, om P. prunifolia se
Äpple, om P. domestica se Rönn och om P. japonica se
C y d o n i a. G. L-m.

Pysslingar. 1. Myt. Se Ä l f v a. - 2. Zool. Se H a
l f a p or.

Pythagoras (grek. IIvdayoQag, lat. Pytha’go-ras),
grekisk filosof, f. omkr. 580 f. Kr. på Samos,
d. omkr. 500 i Metapontum. Den antika litteraturen
är rik på underrättelser om P. och hans lärjungar
samt deras läror, men då traditionen därom snart
uppblandades med delvis fantastiska sagor, är det
svårt att urskilja den kärna af historisk sanning,
kring hvilken denna sagokrets bildats. Rörande P:s lif
antas, att han först uppträdt som lärare på Samos,
sedan han genom vidsträckta resor och omfattande
studier riktat sin bildning. Som mogen man skall
han ha

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free