- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
693-694

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påfve ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

693

Päfågelkalkonen-Päfågelsläktet

frankiske kejsaren för kort tid en liknande
makt. Under förra hälften af 900-talet (pornokratiens
skede) låg påfvevalet i händerna på Roms adel, tills
kejsar Otto I förvärfvade åt de tyske konungarna den
faktiska makten att utse kandidat. Påfven Nikolaus
II öfverflyttade (1059) på kar-dinaikollegiet den
afgörande makten vid påfve-val, så att klerus och
folket fingo blott formell bekräftelserätt; kejsarens
faktiska utnämningsmakt stod kvar, men bröts genom
konkordatet i Worms 1122. Påfvevalet uppdrogs
uteslutande åt kardinalerna, med två tredjedels
majoritet som afgörande, genom beslut af 3:e allmänna
Lateran-konsiliet (1179), hvarefter konsiliet i Lyon
(1274) inrättade den ännu bestående konklaven (se
vidare d. o.). Pius X utfärdade kort före sin död,
1914, nya förordningar om påfvevalet, afsedda att
trygga det mot statsmakternas inflytande och att
påskynda dess förlopp. - Den nyvalde påfven förkunnar
genast, hvilket namn han vill bära, hyllas därefter af
kardinalkollegiet (se A d o r a t i o n) och bäres på
en stol under baldakin till Peterskyrkan, hvarest han
utdelar välsignelsen. De närmaste dagarna därefter
eger hans kröning med tiaren rum. - Se H. J. Wurm,
"Die papstwahl. Ihre geschichte und gebräuche" (1902),
och F. Giese, "Die gelten-den papstwahlgesetze"
(1912). (Hj. H-t.)

Påfågelkalkonen, zool. Se Mel e a gris.

Påfågeln (lat. Pavo), astron., stjärnbild på södra
stjärnhimmelen, belägen mellan 17,5 och 21,5 timmars
rektascension samt mellan 57 och 75 graders sydlig
deklination. Den innehåller en stjärna (a) af 2:a
storleken och två stjärnor (fi, ö) af 3:e storleken;
de öfriga äro svagare. B-d.

Påfågelskorn, bot., namn på Hordeum zeocritum.

Påfägelsläktet, Pavo, zool., hör till
fam. fasan-artade fåglar (Phasianidce) inom
ordn. hönsfåglar (Galliformes). Hufvudet är litet
och på sidorna naket, saknar köttig kam och "slör"
samt bär på hjässan en fjäderbuske. Den långa halsens
fjädrar äro af vanlig form. Vingarna äro korta och
rundade, med sjätte handpennan längst. Stjärten är
platt och vigglik samt består af 18 pennor, hvilka äro
kortare än de starkt förlängda öfre täckfjädrarna,
som äro hos hannen försedda med ögonfläckar; hela
stjärten kan resas upp och medelst starka

Fig. 1. Vanliga påfågeln, hanne, med upprest
och utbredd stjärt.

muskler utbredas solfjäderlikt (fig. 1). Tarsen är
längre än mellantån och plåtbetäckt samt bär hos

hannen en sporre. Hithörande arter, som äro hemma i
Ostindien, äro de största bland alla höns-fåglar
och kraftfullt byggda. De flesta utmärka sig
genom synnerligen granna färger; sin fulla skönhet
erhålla de först i tredje året. - Vanliga påfågeln
P. cristatus (fig. l o. 2), har huf-

Fig. 2. Vanliga påfågeln (Pavo cristatus"), hanne.

vudet, halsen och f rambröstet purpurblå, med
guld-grön glans, ryggen guldgrön, metallglänsande,
bröstet och magen svartaktiga, skiftande i grönt,
och de långa stjärttäckarna mot spetsen försedda
med lysande, trefärgade ögonfläckar. Längden
utgör l,i -1,25 m. Stjärttäckarna bli 1,2-l,3 m. i
längd. Honan, som når blott 95 cm. längd, är brungrå,
med skuldrorna och vingarna delvis spräckliga af
svart och grått, halsen och bröstet gröna, det
senare med hvita fjäderspetsar, och stjärttäckarna
utan ögonfläckar. Denna påfågelart är hemma på
Västra indiska halfön och Ceylon, förekommer där
ganska allmänt, somligstädes talrikt, uppträder
ofta i flockar af 30-50 stycken samt bebor skogar
och djungler, helst i bergiga trakter. Den flyger
tungt och bullrande, springer så mycket bättre och
vistas mest på marken; natten tillbringar den i träd,
dit den också ofta tar sin tillflykt vid annalkande
fara. I många delar af Indien anses den som en helig
fågel, hvars dödande af infödingarna räknas som
ett brott. Också uppehålla sig i närheten af många
hinduiska tempel talrika flockar af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:37 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0363.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free