Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Påsk ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
713
Päjäne-Pälsverk
714
författare. Sin första berättelse Elämäni (Min
lef-nad) sände P. vid en pristäflan till Finska
litteratursällskapet. Ehuru priset icke vanns,
fick P. ett lika högt bidrag till bekostande af
berättelsens tryckning (1877). Därefter utvecklade
P. en liflig författarverksamhet. Hans två större
novellsamlingar, Elä-män havainnoita (10 hftn,
1880-89) och Mina ja muut, Sakens Pyöriän kertomuksia
(l bd, 1885), ha till stor del öfversatts till
svenskan under titeln "Bilder ur lifvet" (4 hftn,
1883-87; det tredje innehållande "Sakeus Pyöriäs
berättelser om sig och andra"). De innehålla goda
skildringar ur den österbottniska allmogens lif. En
större berättelse, Torpan poika (Torpets son; 1883),
har äfven flutit ur P:s flitiga penna; men denna,
som behandlar de språkliga striderna på landsbygden,
har icke rönt så stort bifall som flera mindre i
ofvannämnda samlingar upptagna, t. ex. Tahdon voima
(Viljans makt), Vaimoni (Min hustru), Mökin Maiju
(Torpar-Maiju) o. a. 1895-97 utkommo P:s valda
skrifter (Valitut teokset). De utmärkande dragen
i P:s författarskap äro sträng, lefvande religiös
känsla samt stor förmåga att i människornas öden
uppfatta det allmänt mänskliga, hjärtats strider
och lidanden samt det moraliska lifvets utveckling.
O- ö.* Pä’jäne. Se P ä i j ä n n e. Pä!, Päla. Se
Pegel. PäMkjärvi. Se Pel g j är vi. Pälkäne,
socken i Tavastehus län, Finland, Hauho domsaga,
Birkkala härad. Konsistoriellt pastorat af 3:e
kl., Tavastehus kontrakt, Borgå stift. Areal
237 kvkm. 4,517 inv. (1911), finsktalande. - Vid
socknens kyrka, på ett näs mellan Pälkä-neenvesi
och Mallasvesi hade i sept. 1713 Johan Stjernschantz
påbörjat och Karl Armfelt sedan fullföljt byggandet af
"batterier, flanqueringar, trä-verser och flera verk"
samt i vattnet anbragt pålar, spanska ryttare och
kvistiga trän. Natten till l okt. började ryssarna
uppkasta batterier, och följande natt öppnade
de löpgrafvar samt började därpå beskjutningen
och tillverkning af stockflottar, på hvilka de
sedan satte öfver sjön på sidan om befästningarna,
tvingande de därvarande fåta-lige svenskarna att draga
sig tillbaka. 6 okt. öfver-fördes i skydd af stark
dimma mera folk, och samtidigt aniöllo ryssarna äfven
befästningarna på tre punkter, men blefvo öfverallt
tillbakaslagna. Då ställningen emellertid började
kringgås, drog Armfelt sig under tappert fäktande
tillbaka och gick sedan öfver Tammerfors till
Österbotten. Striderna vid P. kostade svenskarna
öfver 300 döda och 200 sårade; ryssarna förlorade
öfver 2,000 man. A. G. F. L. W:sonM.
Pälning. Se Läder, sp. 167.
Pälsa af, jaktv., är det jägarmässiga
uttrycket för att taga skinnet af ett
villebråd, hvars skinn användes som pälsverk.
G. G.
Pälsbaggen, zool. Se Dermestidse.
Pälsbin, zool. Se Po d aliri inse.
Pälsfladdraren, Flygande katten, zool. Se
Galeopithecus.
Pälsfladdrarna, Galeopithecidce (äfven kallade
Dermoptera), zool., bilda en ordning inom däggdjurens
klass. Dit hör blott pälsfladdrar-släktet,
Galeopithecus (se d. o. med fig.). L-e.
Pälsmalen, -zool. Se M a l f j ä r i l a r.
Pälsverk, djurfällar, som nyttjas till foder i
ytterplagg eller till bräm, mössor, muffar, mattor,
slädtäcken o. s. v. I mån af fallens skönhet i
färg, schattering och glans, hårens dunmjukhet och
täthet eller längd samt djurslagets sällsynthet får
pälsverket ett högre värde. Emedan håren på djurets
vinterpäls äro tätare och längre än på sommarpälsen,
föredrages den förra vida. Till de ädlaste pälsverken
räknas de af sobel, svart räf (silfverräf), sjöbjörn
(Otaria ursina), hafsutter, virginisk utter, bäfver,
blåräf och chinchilla. Därnäst komma kors-räf, vanlig
utter, mård, persian, skunk (stinkdjuret, Amerika),
fjällräf, ekorre i vinterdräkt (gråverk), iller,
genett, sibet och hermelin (på de hopsydda hvita
hermelinsskinnen fastsys med mellanrum de svarta
svansändarna). Lägre på skalan stå isbjörn, vanlig
säl, tiger, panter, lo, järf och björn samt sjubb,
vildkatt, kanin, röd räf, varg, svart och grå lammfäll
o. s. v. Till de simplaste sorterna höra gräfling,
hamster, katt, hund, hare, get, får, ren, apa. –
Pälsvarumarknaden fylles hufvudsakligen från två stora
jaktområden: det ryskasiatiska (Sibirien) och det
nordamerikanska (Hudson-bay-länderna med Canada
o. a. kringliggande områden). Danmark bidrar med
grönländska skinn af säl, räf och isbjörn, Sverige och
Norge bl. a. med skinn af järf, lo, fjällräf, korsräf
och skogsmård. Det förnämsta pälshandelsbolaget
är Hudson-bay-kompaniet (se d. o.). De viktigaste
handelsplatserna för pälsvaror äro London (hvarest
årligen 4 auktioner hållas: i jan., mars, juni och
okt.), Leipzig (centralort för den internationella
byteshandeln med varan), Nizjnij-Novgorod, Irbit,
Kiachta (för handeln på Kina), Frankfurt an der
Oder och Isjim. – De afflådda skinnen få hänga på en
sval plats för att torka och hårdna. Sedermera komma
de, packade i balar, ut i marknaden. Hos körsnären
afskafvas omsorgsfullt allt kvarsittande kött och fett
("aset") från de torra skinnen. De gröfsta sorterna
blötas och tvättas därefter i ett bad af kli, alun
och salt samt ytterligare med såpa och soda. Före
sistnämnda procedur ingnider man ofta köttsidan med
olja. Genom alunets inverkan förvandlas skinnet på
köttsidan till ett slags hvitgarfvadt läder. För de
finare pälssorterna äro behandlingssätten lindrigare
och mer invecklade. Enär skinnen äro af oregelbunden
form och vanligen på olika ställen växlande i
färgen, skäras de i stycken, paras alltefter färg
och hopsys med omärkliga sömmar, så att ett pälsverk
merendels är sammansatt af flera stycken. En sort,
som alltid färgas, är sjöbjörnens skinn. Pälsverk
har många fiender bland insekterna, i synnerhet
sommartiden. Bästa förvaringssättet är att inlägga det
i linne på svala, torra, mörka ställen samt ofta lufta
och piska det för att hindra äggläggningen. Mindre
nytta åstadkommes genom inströende af starkt
luktande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
