Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Pärlemorfjärilar ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
pärlemor (se d. o.), med hvilken musslor öfverdraga
insidan af sina skal. Den förnämsta pärlmusslan,
Avicula (Meleagrina) margaritifera L. (se fig.), hör
 |
Pärlmusslan Avicula (Meleagrina) margaritifera,
högra skalets utsida och detsammas insida med
pärlor i. |
till pärlemormusslornas grupp, Aviculidæ, bland
musslorna: med snedt skal, på utsidan skrofligt,
på insidan starkt pärlemorglänsande; vänstra
skalet starkare hvälfdt än högra; låsranden rak;
i högra skalet en utskärning för byssus. Den äkta
pärlmusslan lefver i synnerhet i Indiska hafvet och
Persiska viken. Om en annan pärlmussla, Margaritana
margaritifera, se Flodpärlmusselsläktet med
fig. En närbesläktad art förekommer vid Västindien.
O. T. S. (L-e.)
Pärlor (mlat. perula; af omtvistad
härledning), Äkta pärlor, hårda, glänsande, till
formen rundade samt hufvudsakligen af kolsyrad och
fosforsyrad kalk bestående föremål, hvilka äro af
väsentligen samma ämne som pärlemor och alltid bildas
i pärlmusslans inre, antingen liggande fritt
i mantelkanten eller, stundom, fastvuxna vid
skalet. Pärlan synes vara frukten af en sjuklig
stegring i afsöndringen af pärlemorämnet. Någon liten
främmande kropp (t. ex. vissa smärre mask-arter
och embryonala organismer, ett sandkorn o. d.),
som inkommit i musslan, retar mantelkörtlarna till
rikligare pärlemorsekretion, och kring denna kropp
såsom kärna afsätter sig ämnet i fina, koncentriska
lager. Pärlans egendomligt milda och lifliga glans
härrör af pärlemorämnets ljusinterferens, modifierad
genom lagrens koncentriska böjning. Pärlor förekomma
ingalunda i alla musslor; ofta händer det, att man
finner pärlor i endast 1 på 100 exemplar, men så
kan denna enda mussla innehålla bortåt 100 pärlor
(vanliga antalet är 8–12). Till formen äro de
ärtrunda, de finaste och dyraste, ej sällan päron-
eller droppformiga, de mindre af ett sandkorns eller
vallmofrös storlek, de större som en hasselnöt eller
ett dufägg och betingande ett pris af ända till
flera hundra tusen kr. för en collier. Pärlornas
viktenhet är karat. De minsta pärlorna säljas i
hopar efter vikt och kallas lod- och sädespärlor;
större, knöliga och besynnerligt formade exemplar
kallas "barockpärlor". (En särdeles värdefull samling
barockpärlor med guld- och emaljinfattning förvaras i
"Grünes gewölbe" i Dresden.)
|
| Pärlhalsband (collier). 1/2 af orig:s storl. |
Den vanliga färgen är en matt och genomskinligt
hvitaktig, silfverskimrande, med dragning åt gult
eller blekblått. Dock förekomma äfven guldgula,
rosenröda, rödbruna, bärnstensfärgade, blå,
violetta, ja svartgrå (mera sällsynta och dyrbara)
pärlor. Glansen kan förloras genom nötning, syror,
svett och temperaturväxlingar; dess aftagande
kan äfven bero på ursprungligt sjukliga processer
i själfva djursubstansen. Däremot böra åtskilliga
fantastiska berättelser om "döende pärlor" snarast
hänföras till mytens område. Som allmän regel
gäller dock, att pärlor fara bäst af att bäras. –
Det finns två hufvudarter af pärlor, hafs-
och sötvattenspärlor. De förstnämnda, som alstras
af musslan Avicula (Meleagrina) margaritifera (se
Pärlmussla med fig.), sammanfalla i stort sedt med de
orientaliska, som äro ypperst och mest uppskattade
af alla pärlor. Dessa karakteriseras af sin säregna
färgglans ("orient") med ett sällsamt rosa- eller
eldskimmer. De gamle fingo sina pärlor hufvudsakligen
från Indien och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:06 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcb/0376.html
