Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queyras ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
arresterades och inspärrades i ett kloster i Leon 1639,
där han kvarhölls, tills Olivarez störtades, 1643.
Ruinerad och med bruten hälsa drog sig den gamle
mannen följande år tillbaka till sitt förutnämnda
gods, där han afled. – Q. är ett af de allra
främsta namnen i den spanska litteraturen. Hans
produktivitet var otroligt stor och mångsidig. Han
har skrifvit tallösa dikter i alla tonarter och
former, profana och religiösa, skämtsamma och
allvarliga, nationella romanser och redondiller,
italienska ottave rime och sonetter (endast af denna
sistnämnda art bortåt 500!), pindariska sånger och
horatianska epistlar etc., vidare några stycken för
teatern, en mängd längre och kortare satirer på
prosa, en roman i den pikareska arten samt en
massa politiska, religiösa och moralfilosofiska
afhandlingar och uppsatser, utom öfversättningar af
klassiska och teologiska verk. Sitt största rykte
vann han som satiriker, och inom denna art står
han icke blott oupphunnen i Spanien, utan intar
äfven i världslitteraturen ett af de främsta
rummen. Ryktbarast äro hans prosasatirer och
framför alla hans sex fantastiska Sueños (Drömmar), i
hvilka han på det blodigaste sätt och blixtrande
kvickt gisslar sin samtid, alla kön och alla stånd
– utom tiggarna. De ursprungliga titlarna på
dessa Drömmar äro El sueño del juicio final
(Yttersta domen; förf. omkr. 1607), där han låtsar
sig vara vittne till de dödes uppståndelse, då
alla skröpligheter träda i dagen, El alguacil
endemoniado (Den besatte alguacilen; omkr. 1607), där
en djäfvul ömkligen beklagar sig öfver att ha fått
en så usel bostad, El sueño del infierno (Helvetet;
1608), El mundo por de dentro y por de fuera
(Världen inuti och utanpå; omkr. 1612), El sueño
de la muerte (Döden; 1622) och El infierno
enmendado (Det reformerade helvetet; 1627). Af
liknande art är den underhållande satiren La
Fortuna con seso (Lyckan förståndig; 1635), där
Juppiter i sitt gudahof, missnöjd med Fortunas blinda
utdelande af sina håfvor, besluter att en timmes
tid låta människorna vederfaras efter deras
gärningar, hvaraf dock uppstår en så befängd
förvirring, att Allfadern i hast åter ger lyckans
gudinna full handlingsfrihet. Q. skref äfven några
litterära satirer mot det maniererade i tidens smak,
t. ex. La culta latiniparla (Det högfina
latiniserandet; 1629), särskildt riktad mot kvinnorna (tidens
"précieuses"). Starkt syskontycke med
prosasatirerna – ungefär samma innehåll, men i en annan
ram – röjer den kvicka pikareskromanen Historia
de la vida del Buscón, llamado Don Pablo etc.,
vanligen kallad Historia del Gran Tacaño (tr. först
1626, författad förmodligen redan 1607), en
värdig efterföljare till Lazarillo de Tormes och
Guzmán de Alfarache, men öfverträffande dem båda
i bitande, intet skonande satir, som dock stundom
slår öfver till förvriden karikatyr. Vid sidan af
Q:s satiriska verk ega hans öfriga skrifter en
jämförelsevis underordnad betydelse, ehuru flera af
hans poesier blifvit satta i jämbredd med det
bästa af samma art i den spanska litteraturen och
ehuru några af hans öfriga prosaarbeten äro skrifna
med stor talang, t. ex. den politiska afhandlingen
Política de Dios, gobierno de Cristo, tiranía de
Satanás (tr. 1626). Q:s största förtjänster äro hans
rika uppfinningsförmåga, hans skarpa blick för det
löjliga och förvända i människonaturen, hans
blixtrande kvickhet, som dock lätt kan få en bismak
af hån, samt hans mästerliga, kraftigt originella
stil. Hans stil är dock ej alltigenom ren,
stundom t. o. m., som i en del af poesierna och i
de filosofiska afhandlingarna, ytterligt maniererad:
han bekämpade den uppstyltade, af metaforer
svällande, latiniserande kultismen ("gongorismen"),
men skattade själf åt en annan, ehuru besläktad
missriktning, den s. k. konceptismen, som i sin
sträfvan efter fina, frappanta tankar i en originellt
subtil form skulle bli ännu mer ödesdiger för den
spanska litteraturen. De verk, som framför allt
gjort hans namn stort, lida dock lyckligtvis
obetydligt af detta lyte. Jfr bl. a. E. Mérimée, "Essai
sur la vie et les oeuvres de F. de Q." (1886), och
C. Soler, "Q. Estudio psicológico" (1899). –
Bland upplagor af Q:s samlade arbeten må nämnas
den i Rivadeneiras "Biblioteca de autores españoles"
(bd 23, 48 och 69), där prosaverken förtjänstfullt
utgetts af A. Fernández-Guerra och de poetiska
arbetena dåligt af F. Janer. En nyare förträfflig
uppl., förberedd af den nämnde Fernández-Guerra,
började 1897 utges af M. Menéndez y Pelayo
(I–III, 1897–1907), men synes tills vidare vara
afbruten genom utgifvarens död (1912).
Å. W:son M.
Queyras [kera’], spärrfäste i Frankrike, dep.
Hautes-Alpes, i Guildalen ofvanför Mont Dauphin.
I början af 1900-talet blef den gamla befästningen
förstärkt med batteriet Buches, som byggts på
bergskammen v. om den till Col d’Agnello och Col noir
förande vägen.
L. W:son M.
Quezaltenango [kesaltena’*gå], hufvudstad i
ett departement med samma namn i republiken
Guatemala, omkr. 45 km. v. om sjön Atitlan, vid
landsvägen mellan staden Guatemala och
mexikanska staten Chiapas. 28,940 inv. (1910). Linne-,
bomulls- och ylleväfverier.
(J. F. N.)
Ouibansa [kibö’s*], negerrike. Se Ambriz.
Quibdo [kibdå’], stad i Colombia, dep. Cáuca,
vid den segelbara Rio Atrato. Omkr. 7,000 inv.
Staden är nästan h. o. h. byggd på pålar. I
närheten stenkols- och kopparfyndigheter.
J. F. N.
Qui bene distinguit, bene docet, lat., den, som
särskiljer väl, undervisar väl.
Quiberon [kibrå’], en 14 km. lång, 2–3 km. bred
halfö på kusten af franska dep. Morbihan
(Bretagne), öfversvämmas vid springflod till större delen
af hafvet och är därför endast till en mindre del
odlad. Nära södra spetsen ligger köpingen Q.,
genom järnväg förenad med Auray på Lorient–
Vannes-banan. Halfön är historiskt bekant genom
den landstigning, som en trupp franska emigranter,
anförd af d’Hervilly och Puysaye, gjorde där 27
juni 1795 under skydd af en engelsk eskader. En
hop chouaner förenade sig med emigranterna, men
general Hoche angrep dem och instängde dem på
halfön, där de nedskötos på befallning af
välfärdsutskottet. Under restaurationen uppfördes en
präktig grafvård af hvit marmor öfver de fallne. Halfön
skyddas numera af det gamla fort Penthièvre,
reduiten Saint-Julien, Fort Neuf och batteriet
Kernavest. Se Lanne, "Le mystère de Q."
(1904).
Quibor [kibå’r], stad i Venezuela, staten Lara.
Omkr. 8,000 inv. Betydlig getafvel.
J. F. N.
Tryckt den 5/5 15
22 b. 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
