- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia /
771-772

(1915) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queyras ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Quiche [kit*e’], hufvudstad i ett departement med
samma namn i republiken Guatemala, på högslätten
n. om Atitlansjön. Omkr. 10,000 inv.
J. F. N.

Quiché [kit*e’], indianstam i Guatemala (se d. o.).

Quicherat [ki*ra’]. 1. Louis Q., fransk
filolog, f. 1799 i Paris, d. där 1884, var skolman och
bibliotekarie vid S:te Geneviève samt vardt 1864
led. af Institutet. Q. författade många ordböcker
(Dictionnaire latin-français, 1844; mer än 40 uppl.,
Dictionnaire français-latin, 1858, mer än 35 uppl.;
m. fl.), versläror (Traité de versification latine,
1826, mer än 20 uppl.; Nouvelle prosodie latine,
1839, mer än 30 uppl.; Traité de versification
française
, 1838, 2:a uppl. 1850) och andra
filologiska arbeten (Mélanges de philologie, 1879, m. m.).
– 2. Jules Q., den föregåendes broder, fransk
historiker, f. 1814 i Paris, d. där 1882, anställdes
1849 såsom professor i diplomatik vid École des
chartes (för studium af handskrifter) och var från
1871 till sin död denna undervisningsanstalts
direktör. Q. gjorde sig känd företrädesvis genom sin
omfattande publikation Procès de condamnation et de
réhabilitation de Jeanne d’Arc
(5 bd; 1841–49).
Bland af honom dessutom utgifna arbeten må
nämnas Aperçus nouveaux sur l’histoire de Jeanne d’Arc
(1849), Histoire du collège de Sainte-Barbe (3 bd,
1860–64) och Histoire du costume en France (1874).

Qui Christi Domini vices, lat., namn på en
påflig s. k. afgränsningsbulla af 29 nov. 1801.

Quichua [kit*ua], Kechua, Ketsjua,
Quechua
. 1. Sydamerikanskt kulturfolk, som vid
den spanska eröfringens tid var det förnämsta i
inkas rike och ännu i dag bebor en stor del af
Ecuador, Peru, Bolivia, Chile och Argentina
(jfr Indianer, sp. 500 och fig. 14).
Ursprungligen tillhörde namnet en i det inre Peru
boende stam, besläktad med aymará (se d. o.).
Q. odlade flera kulturväxter, bl. a. potatis, bomull,
gödslade och vattnade sina åkrar, höllo husdjur,
såsom hunden, lama, alpacka, byggde hus af sten
eller obrändt tegel, anlade vägar, bearbetade
metaller (guld, silfver, brons) och förstodo sig på
krukmakeri och väfnadskonst. De betjänade sig af s. k.
knutskrift (se d. o.). – 2. Sedan omkr. 1560
beteckning för det i Peru sedan gammalt mest utbredda
indianspråket, i fem hufvuddialekter sammanfattade
munarter, af hvilka en talades af Q.-folket. Då inkas
i Cuzco talade detta språk, fick det på grund af dessa
härskares politiska betydelse stor utbredning i
Syd-Amerika äfven på bekostnad af andra språk. Hos
de äldre spanske författarna kallas det "la lengua
general" eller "la lengua cortesana". Det talas
nu i Peru, utom på högplatån, i den boliviska
provinsen Cochamba, i delar af Ecuador, Venezuela
och Argentina, till och med i La Plata-staterna.
Det eger de vanliga vokalerna a, e, i, o, u,
men saknar en del konsonantljud såsom för b, v, d,
f, g, l, ch
(sp. [**]); det eger utom de öfriga äfven [**U+03C7]
assibilatan ts, de egendomliga aspiratorna k[**], t[**],
p[**], ts[**]
samt de palataliserade l’ (lj) och ñ (nj).
Grammatiskt kön och artikel saknas. Nomen har
åtta kasusformer: nominativen utan ändelse, de
öfriga bildade med suffix. Plur. ändas på -kuna och
har samma kasussuffix som sing., t. ex. iness.
huasi-kuna-pi, i husen. Adjektivet står alltid före
subst. och är oböjligt. Pers. pron. böjes som
nomen, t. ex. ñoka-pi, i mig, och har inklusiv
och exklusiv plural, t. ex. inkl. ñokants[**]ik, exkl.
ñoka-iku, vi. Possess, uttryckes med suffix, t. ex.
huasi-i, mitt hus, huasi-iku, vårt hus (exkl.),
huasi-iki-kuna, dina hus. Med samma suffix böjes
äfven verbet, t. ex. af stammen (och imper.) apa,
bära, apa-n-i, jag bär, apa-n-ki, du bär, och i
den s. k. objektiva konjug. apa-i-ki, jag bär dig.
Modi och tempora, ungefär desamma som i
grekiskan, bildas med hvar sitt särskilda suffix, liksom
ock de utomordentligt talrika afledda stammarna,
t. ex. mants[**]a, frukta, m.-rku, bli plötsligt rädd,
m.-rku-ts[**]i, plötsligt skrämma, o. s. v. I likhet
med andra indianspråk saknar det i stor
utsträckning enkla appellativa benämningar (såsom för tid,
rum, väsen, dygd, frihet, rätt o. s. v.), men har
rikedom på konkreta och individuella sådana.
Bland litteraturen märkes ett fornperuanskt drama,
"Ollanta" (eng. öfv. af Markham 1871, ty. öfv.
af F. von Tschudi, med kommentar, 1875,
Wickenburg 1876, Ebrard, pseudonymen G.
Flammberg, 1877, Middendorf, se nedan). Jfr J. J.
von Tschudi, "Die Kechuasprache" (1853),
Markham, "Grammar and dictionary of the Q." (1864);
"Organismus der Khetsuasprache" (1884),
Middendorf, "Die einheimischen sprachen Perus"
(6 bd, 1–4 om Q., 1890–92), Berrios,
"Elementos de gramatica de la lengua Keshua"
(1905), och F. Müller, "Grundriss der
sprachwissenschaft".
K. F. J.

Quick-lunch [k*i’k-lan*]. Se Lunch.

Quicunque (Symbolum Q.), lat. Se
Athanasianska trosbekännelsen.

Quidam, lat., en viss person, en onämnd.

Quidde, Ludwig, tysk historiker och politiker,
f. 23 mars 1858 i Bremen, har efter studier i
Strassburg och Göttingen deltagit (från 1882) i
utgifvandet af "Deutsche reichstagsakten des 14. und 15.
jahrhunderts", där han redigerat delarna IV–V
och X–XII. Q. uppsatte 1889 "Deutsche
zeitschrift für geschichtswissenschaft", som han
redigerade till 1895 (den fortsattes 1896–97 af G.
Seeliger, sedan 1898 under titeln "Historische
vierteljahrsschrift"). 1888 blef Q. medlem af
Historiska kommissionen i München, var 1890–92
sekreterare för preussiska Historiska institutet i Rom
och blef 1893 medlem af Münchenakademien,
historiska klassen. Från 1893 framträdde han som
radikal politiker och blef snart mycket bemärkt både
som talare och författare af polemiska småskrifter.
Hans Caligula (1894), uppfattad som smädeskrift mot
kejsar Vilhelm, väckte ofantligt uppseende och
utgick på kort tid i 30 uppl. samt föranledde åtal
för majestätsbrott mot Q., som emellertid frikändes.
Han redigerade 1895–1900 tidningen "Münchner
freie presse", blef 1896 ledare för demokratiska
folkpartiet i Bajern och var 1905 verksam vid
föreningen mellan Bajerns liberala och demokratiska
partigrupper. Sedan 1907 är Q. led. af bajerska
landtdagens deputeradekammare. I den
internationella fredsrörelsen har han tagit liflig andel. Bland
hans vetenskapliga skrifter märkas Der
schwäbisch-rheinische städtebund im jahr 1384
(1884) och
Die entstehung des kurfürstenkollegiums (s. å.).

Quiding, Nils Herman, jurist, skriftställare
i socialpolitiska ämnen, f. 30 aug. 1808 i Malmö,
d. där 26 dec. 1886, tog 1830 vid Lunds
universitet examen till rättegångsverken och var 1847–

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 18:29:38 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcb/0406.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free