Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 22. Possession - Retzia / 775-776 (1915) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Queyras ...

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt har ett lärar- och ett lärarinneseminarium,
ett lycée, ett collège communal för flickor, en
hydrografisk skola, ett offentligt bibliotek på omkr.
26,000 bd och ett arkeologiskt och etnografiskt
museum jämte tafvelgalleri. Ett framstående
byggnadsverk är katedralen S:t Corentin (byggd 1239

Katedralen i Quimper.

–1515; se fig.), med vacker fasad. På Place
S:t Corentin aftäcktes 1868 en bronsstaty af
Laënnec, stetoskopets uppfinnare, som var född i
staden. – Q. eller åtminstone dess förstad Locmaria
(som ligger nedanför Q. vid vänstra stranden af
Odet) fanns på romarnas tid, och många spår
af gamla grundmurar finnas ännu kvar.
Sedermera blef Q. hufvudstad i Cornouailles och residens
för dess grefvar, hvilka 1066 blefvo hertigar af
Bretagne.
(J. F. N.)

Quimperlé [käpärle’],
arrondissemangshufvudstad i franska dep. Finistère, vid Ellés och Issoles
förening till Laïta. 6,694 inv. (1911; i hela
kommunen 9,188). Q. växte upp omkring
benediktinklostret S:te Croix och är med sina omgifvande
pittoreska kullar, skuggrika flodstränder och
gammalmodiga hus liksom en kvarlefva från
medeltiden, och den omgifvande trakten har man kallat
Bretagnes Arkadien.

Quina [ki’na, icke *ina]. Se Kinabark, sp.
74, och Remija.

Ouina blanca, farm. med. Se Kopalkibark.

Quina-quina. Se Kinabark, sp. 74.

Quinaria, bot. Se Parthenocissus.

Quinarius, lat. (af quini, fem i sänder). Se
Mynt, sp. 52.

Quinault [kinå], Philippe, fransk dramatisk
skald, f. 1635, d. 1688, hade redan genom flera
vittra arbeten förskaffat sig ett namn, då han lät
inskrifva sig som advokat vid parlamentet. Kort
därefter köpte han ett
ämbete i
kammarrätten, men allt större
litterära framgångar
lockade honom att lämna
statens tjänst och att
uteslutande egna sig åt
författarskap. Hans
första dramatiska försök
var lustspelet Les rivales (1653).
Allmänheten, som syntes ha
tröttnat vid den store
Corneille, emottog med
hänförelse sådana
stycken som La mort de Cyrus (1656), Stratonice (1657), Amalasonthe (1658),
Le fantôme amoureux (1659), Astrate, roi de Tyr (1663) och La mère coquette (1664). Ehuru
visserligen icke utan föregångare, anses han med
rätta som skaparen af operalibretten inom den
franska litteraturen. Hans poetiska begåfning var
liksom danad för en dylik uppgift. I all synnerhet
egde hans diktion den mjukhet och böjlighet, den
rytm och harmoni, som musikkonsten fordrar.
Under den berömde tonsättaren Lullys ingifvelse
författade han ett större antal operatexter, af hvilka
flera äro verkliga mästerverk, såsom Alceste (1674),
Atys (1676; uppf. i Stockholm 1784), Proserpine
(1680), Persée (1682), Roland (1685; uppf. i
Stockholm 1781) och Armide (1686; uppf. i Stockholm
1787). Q. var högt uppburen af sina samtida.
I Franska akademien invaldes han 1670. Q:s
Oeuvres utkommo 1739, 1778, 1811, 1824 och
1881. Se arbeten af Crapelet (1824) och
Lindemann (1904).
J. M–r.*

Quinaux [kinå], Joseph, belgisk målare, f.
1822 i Namur, d. 1895, utbildade sig i sin
födelsestad samt i Louvain och Antwerpen, blef professor
vid akademien i Bruxelles. Han målade landskap
från slättmarken i Flandern, Holland och norra
Frankrike. Flera af hans arbeten finnas i muséerna
i Bruxelles, Louvain och Namur.
(G–g N.)

Quincaillerievaror [käkaj*ri-], fr. (eg.
clincaillerie, "skramlande varor"), småkram af oädla
metaller (stål, mässing o. s. v.) i form af
smycken, broscher, örhängen, ringar och andra
prydnadsföremål, som imitera dyrbarare saker;
galanterivaror. Hufvudorter för tillverkningen äro
Frankrike och Österrike (Böhmen). Jfr Korta
varor.

Quincey, Thomas de. Se De Quincey.

Quincke, Georg Hermann, tysk fysiker,
f. 19 nov. 1834 i Frankfurt a. d. Oder,
promoverades 1859 till filos. doktor vid Berlins
universitet efter studier i Berlin, Königsberg och
Heidelberg, utnämndes till e. o. professor i fysik
i Berlin 1865, till ord. professor i samma ämne
i Würzburg 1872 och i Heidelberg 1875. Q. har
utfört ett stort antal värdefulla undersökningar,
hvilka hufvudsakligen afhandla kapillärfenomenen,
ljusets böjning, interferens och reflexion samt
elektriska företeelser.
(T. E. A.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>